# ID: svediakorp-gov474124
# author: Anttila (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 483
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr kommissionsledamot, till att börja med vill jag tacka föredragandena för dessa viktiga betänkanden.
Konsumenterna kräver animalieprodukter, som ur hälsosynpunkt är oproblematiska och säkra, samt också vetskap om att djurens uppfödnings- och transportbetingelser motsvarar en god djurskyddsnivå.
Speciellt inom EU har gemenskapen mycket att uträtta beträffande djurtransporter, efter all den negativa kritik som kommit djurtransporterna inom unionen till del.
I ELDR-gruppen anser vi ett obligatoriskt identifierings- och registreringssystem för nötkreatur liksom märkning av nötkött och nötköttsprodukter vara nödvändiga åtgärder, och ett sätt att återställa konsumenternas förtroende för nötköttet och nötköttsprodukterna.
Ett obligatoriskt märkningssystem är effektivare än ett frivilligt.
Parlamentets yttrande förutsätter ett djurpassystem som täcker hela gemenskapen samt datoriserade databaser, så att djurens ursprung, förflyttningar, vistelseorter, slakt osv. utan avbrott skall kunna följas.
I motiveringarna till betänkandet betonas helt riktigt, att systemet inte får bli alltför komplicerat, byråkratiskt och dyrt, och heller inte delvis överlappande, vilket skulle ske om man inför fyra olika system.
Därför vill jag fråga, vore det inte förnuftigt att ta djurpassen i bruk först när djuren förflyttas från ett land till ett annat?
När det gäller att omsätta systemet i praktiken, borde man i de olika medlemsstaterna kunna tillämpa sunt förnuft, så att genomförda åtgärder och kostnader står i rätt proportion till den nytta som kan uppnås.
Om ett i medlemsstaten förefintligt centralt kreatursregister fungerar effektivt, så att man kan få fram alla data, borde detta vara tillräckligt.
Produktionsstrukturen skiljer ju sig i olika länder och detta bör man också kunna ta hänsyn till.
Återställandet av konsumenternas förtroende är en utomordentligt viktig fråga, och därför uppmanar jag medlemsstaterna och kommissionen att arbeta i rask takt, med målet att ta i bruk systemet mot slutet av detta år.
Kollegan Olssons betänkande om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter som förs in i gemenskapen från tredje land är också en synnerligen viktig fråga med tanke på konsumenternas hälsoskydd.
Grundprincipen måste ovillkorligen alltid vara, att man med ingångna avtal inte får äventyra konsumenternas eller djurens hälsa.
Lagstiftningen i tredje land kan anses vara motsvarande först när dess skyddsnivå är minst lika hög, som i EU: s egna lagstiftning.
Som representant för Finland vill jag varna EU: s myndigheter för att göra avsteg från denna princip, jag vet nämligen, att särskilt i fråga om avtalet med USA skulle EU vara beredd att till och med göra avkall på sin nuvarande skyddsnivå, om EU i gengäld finge ytterligare exportfördelar.
Jag hoppas, att BSE-krisen lärt EU-kommissionen åtminstone det, att också i företagsvärlden och i handeln måste etiken och moralen stå högt och vara okorrumperad.
Djurskyddsföreskrifterna måste arbetas in i också dessa avtal och fördrag.
