# ID: svediakorp-gov474115
# author: Schnellhardt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 788
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
I samband med BSE-problematiken och den därmed sammanhängande förtroendekrisen av konsumenterna är de tre propositionerna för registrering av nötkreatur och för märkning av nötkött, såväl som Olssons betänkande av största betydelse.
Det måste helt enkelt gå att vinna tillbaka konsumenternas förtroende.
Ett avgörande bidrag till detta är möjligheten att kunna bevisa ursprunget för nötkreatur och nötkött.
Kommissionens ansats att vid registreringen av nötkreatur föreskriva ett obligatoriskt införande såväl som en databank och ett system med djurpass är korrekt.
Vi bör inte bli osäkra över förmenta tekniska svårigheter.
De erfarenheter som några medlemsstater gjort med databanker visar att mycket är möjligt.
Men det är klart att riktlinjen från 1992 inte har omsatts på ett tillfredsställande sätt, och den var kanske inte heller lätt att omsätta på ett tillfredsställande sätt.
Spekulationerna över ursprunget för enstaka djur håller i sig.
Vi bör vara på det klara över att det egentliga arbetet med att omsätta den nya förordningen ännu ligger framför oss.
Därför måste det i praktiken kunna garanteras att utbytet mellan databanker i medlemsstaterna också fungerar.
Vad hjälper det en fransk bonde, om han hos ett nötkreatur från Spanien inte helt klart vet varifrån det härstammar, om informationen över nötkreaturen bara är tillgänglig i den spanska databanken och han inte har åtkomst till denna eller vice versa?
För mig är det dock obegripligt varför kommissionen vill föreskriva en märkning av djur från tredje land först fjorton dagar efter införseln.
Det är just under denna tid som bedrägerier är möjliga.
Jag understödjer med eftertryck agrarutskottets ändringsförslag att här vidta en direkt märkning, precis som det står att läsa i Mayers betänkande.
Men hela systemet hjälper bara på så sätt lite grann, om konsumenten även kan underrättas om ursprungsintyget.
Därför behöver vi en märkning av nötkött ända fram till affärsdisken.
Vi här i parlamentet är överens om att ett frivilligt system, som kommissionen har föreslagit, är fel väg att vinna tillbaka konsumentens förtroende.
Enligt min åsikt hjälper det inte att hänvisa till marknadskrafterna, vilka skall leda till ett etiketteringssystem.
Så länge det inte finns någon heltäckande etikettering i Europa inom dessa områden, kvarstår konsumentens misstro.
Bara ett obligatoriskt märkningssystem kan råda bot på detta.
Kommissionens utsaga i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd var följande: Om märkningen vore frivillig, kunde även köttprodukterna och övriga produkter - t ex gelatin - som ingår - underkastas denna riktlinje.
Detta har som följd att mycket märkning kommer att ske, det kommer att ta lång tid och mycket kommer att döljas.
Ni visar här upp ett taskspeleri.
Enligt dessa propositioner måste åtta uppgifter om nötkreaturen, ur vilken gelatin har utvunnits, stå på t ex krämburken: Slaktdatum, kön, uppskjutningsförfarande för att bara nämna några.
Detta är orealistiskt, och vi borde hålla fingrarna borta från detta.
Jag förstår naturligtvis motiven för de personer som även här förordar en vittgående och obligatorisk reglering.
Vi måste faktiskt visa på nya vägar efter BSE och måste bevisa att vi vill få till stånd en ny start.
Det är dock osäkert om detta är möjligt att åstadkomma med krav som knappast skulle fungera i praktiken.
Jag kan bara varna för att inlåta sig på något sådant.
Med all förståelse för motiven: Vi måste fråga oss om vi inte förstör ännu mer förtroende när det kommer fram att det inte är möjligt med en sådan märkning, och att man på grund av den därigenom bestående skyldigheten att ta itu med saken gör något som kanske är oförståeligt, kanske till och med fel - för dessa förutsättningar är givna.
Vad händer om sådana fall inträffar?
Hur skall vi då återvinna konsumentens förtroende?
Jag tycker att man bara skall märka det som även är möjligt att kontrollera.
Helt klart skall inget medlemsland förhindras att vidta egna regleringar i dessa ärenden, men vi bör inte genomföra dessa på europeisk nivå.
Men kommissionsledamot - och jag ber Er uttryckligen om detta - vad som inte kan avslås är våra krav på en behandling av betänkandena enligt artikel 108.
Efter gårdagens bidrag av Santer tror jag att det kommer att falla Er lätt att bifalla till detta.
I utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd bifölls propositionen till 100 %.
Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt har gett sitt samtycke till att det är korrekt att förhandla om detta.
Då är vi på rätt väg.
