# ID: svediakorp-gov474109
# author: Olsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 858
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Låt mig först gratulera Papayannakis till ett gott arbete.
Det är viktigt att vi i dagens läge försöker återskapa ett förtroende för livsmedel bland konsumenterna.
I gamla tider var livsmedel något som producerades och konsumerades lokalt.
Då visste människor varifrån livsmedlen kom, hur de hade producerats, hur man beredde dem och vad de hade för konsekvenser.
Det var också så att om det fanns smittämnen eller andra problem blev man ofta i den egna regionen mer tålig mot just dessa problem.
I dag har vi inte längre en lokal marknad för livsmedel.
Vi har inte heller längre en nationell marknad för livsmedel.
I dag har vi en europeisk och även bitvis en global marknad när det gäller livsmedel.
Det är bra att vi har ett fritt flöde av varor och tjänster inom Europeiska unionen, och jag ser också positivt på strävan mot en ökad världshandel.
Det är dock inte bra om detta fria flöde skulle leda till en ytterligare spridning av smittämnen och sjukdomar, sjukdomar som kan drabba husdjur eller människor.
Det är därför som det är så viktigt att hålla reda på vad vi äter, att informera konsumenten varifrån livsmedlen kommer och hur de har producerats.
När det gäller betänkandet av Papayannakis är det två huvudfrågor som vi måste ta ställning till: den ena är om märkningssystemet skall vara frivilligt eller obligatoriskt, den andra är om det bara skall gälla nötkött i hela bitar eller om det också skall gälla nötköttsprodukter.
Jag är fullt medveten om att obligatorium har sina svårigheter.
Jag tror emellertid att det vore en felaktig signal om parlamentet kunde acceptera ett frivilligt system.
Från min partigrupp vill jag säga att vi är för ett obligatoriskt märkningssystem.
Jag är också fullt medveten om att bearbetade produkter kan vara svåra att märka; det blir ju så att säga ibland en allt längre gående utspädning av produkterna.
I sådana fall kan man finna hinder för en märkning av de bearbetade produkterna.
Jag tror dock att vi måste - och det måste kommissionen hjälpa till med - finna de praktiska möjligheterna att göra en avgränsning så att den obligatoriska märkningen i princip också skall gälla bearbetade köttprodukter.
Därmed, fru ordförande, vill jag gå över till mitt eget betänkande som egentligen gäller samma sak, nämligen säkerheten kring livsmedel, men med koncentration på livsmedel som förs in från tredje land.
I detta sammanhang vill jag börja med att framföra ett stort tack till Kindermann och jordbruksutskottet för deras mycket värdefulla synpunkter som rör en hel del detaljer som vi i miljöutskottet inte hade fullständig tillgång till.
Jag vill också tacka budgetutskottet som i form av en skrivelse har yttrat sig om detta betänkande.
Förslaget handlar om att man skall harmonisera reglerna för veterinärkontroller av alla produkter av animaliskt ursprung som förs in till Europeiska unionen, och att varje sändning skall undergå en veterinärkontroll på en godkänd veterinärkontrollstation.
I samband med detta skall en databas kallad ANIMO användas för kommunikationen mellan de olika stationerna.
Jag har sett positivt på detta förslag och tillstyrker det i alla väsentliga delar.
Det innebär en del förenklingar som är värdefulla.
Men ett gemensamt system innebär också att vi måste öka strävan efter att begränsa importbedrägeri.
Det finns en synpunkt som jag har ett särskilt intresse av att tillföra; det kanske är av speciellt svenskt eller nordiskt intresse, men inte desto mindre viktigt.
I direktivets artikel 2 berörs också vissa växtprodukter.
Det gäller i detta fall hö och halm som skall granskas för att de kan innehålla smitta med mul- och klövsjuka.
I dag har vi andra problem också.
Bland annat gäller det införsel av sojamjöl som ofta kan innehålla salmonella.
Detta är ett stort bekymmer, inte minst för oss som har kommit långt när det gäller friheten från salmonella, t.ex.
Sverige och Finland.
Det finns också en passus som säger att man skall ta hänsyn till länder som har speciella krav.
Detta spelar roll också för denna fråga och det är värdefullt att något sådant ingår.
Jag har ett ändringsförslag när det gäller straffavgiften.
Det rör egentligen bara en detalj.
Vi vill i enlighet med det svenska rättssystemet att det slutliga bestämmandet av en straffavgift inte skall vara administrativt, utan att det skall ske via domstol.
Dessutom föreslår vi faktiskt - det är litet konstigt - en uppskjutning av införandet till den 1 januari 1998 på grund av att datasystemet inte har tagits i bruk.
Därför kan införandet inte ske enligt kommissionens förslag den 1 januari 1997 - ett datum som ju redan har passerats.
Fru ordförande!
Detta är ungefär vad jag har att anföra i denna fråga.
Vi har från miljöutskottets sida tillstyrkt både förändringarna från jordbruksutskottet och dess föredragande Kindermann samt från budgetutskottet, och jag tror att det går att besluta om detta betänkande i ganska stor enighet.
