# ID: svediakorp-gov474108
# author: Papayannakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 869
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kollegor, igår hade vi en omfattande diskussion om undersökningskommitténs resultat angående BSE, det Förenade kungarikets, ministerrådets och kommissionens ansvar.
Ingen har underskattat krisens storlek, i synnerhet inte förtroendekrisen för medborgarna inför Europeiska unionens funktion och för konsumenterna inför nötkreatursuppfödningen och dess produkter.
Denna kris är enorm.
Den märks på marknaden, på konsumtionsnedgången, och på priserna, på hoten mot sysselsättningen och mot jordbrukets överlevnad.
Idag diskuterade vi ett av de första försöken att ge svar på denna förtroendekris från Europeiska unionens sida: ett förslag till förordning rörande märkningen av nötkött och produkter baserade på nötkött.
Omfattningen av ingripandet och organisationen av de grundvalar som denna förordning förutsätter, liksom också den förordning som är sammanbunden med den som avser godkännandet och registreringen av djur, ger oss ett mått på allvaret av den kris som BSE har framkallat.
Ändå kommer det att behövas andra ingripanden och regleringar för att återupprätta medborgarens-konsumentens förtroende.
Det kommer att bli en mycket svår fråga p.g.a. att detta förtroende oavbrutet har fått utstå prövningar från teknisk utveckling och strävan efter vinst.
Det ena tillåter och det andra kräver nya produkter eller modifiering av traditionella produkter, medan konsumenten har en allt mindre möjlighet att känna till vad han eller hon till slut äter eller dricker.
Det verkliga återupprättandet av förtroendet kommer att ske när en övertygande politik för utrotning av BSE på produktionsnivå kommer till stånd.
Förordningen som vi diskuterade här ingriper bara på handelsnivå och försöker att ge konsumenten en bättre och nyttigare information beträffande ursprunget och produktionsförhållandena för köttet och produkterna, och hoppas att på detta sätt kunna bidra till en lugnare marknad.
Men denna förordning har upprättats i en situation av brådskande behov, och på grund av detta innehåller den luckor och brister som vi försöker att reparera med de direktiv som vi föreslår.
Förordningen förutser att i fortsättningen kommer köttet och nötköttprodukterna att kunna distribueras på marknaden med en etikett som innehåller information beträffande ursprunget.
För att detta skall ske, måste förordningen se till att det i förväg existerar ett godkännande och en registrering av djur genom ett datasystem och fortsättningsvis att märkning tillämpas.
Problemen med förordningen är följande: för det första, märkningssystemet som föreslås är i princip frivilligt.
Om vi accepterar denna reglering, kommer det att leda oss till en utformning av två marknader: den ena med märkta produkter, som kommer att inge ett större förtroende och som kommer att ha högre priser och den andra med omärkta produkter, t.o.m. tvetydiga, med en lägre efterfrågan och med lägre priser.
Denna lösning verkar enkel och kan ha en direkt tillämpning, men den gagnar ingen.
Den lugnar konsumenterna på ett konstgjort sätt, samtidigt som den inte garanterar att det efter kort tid inte kommer att finnas både de sämst informerade och de fattigaste som kommer att göras uppmärksamma på informationen och att det i teorin kan leda till större faror men till billigare produkter.
Jag anser, trots att återställandet alltid är provisoriskt, att lösningen med obligatorisk märkning av alla varor från nötuppfödning, inklusive de industriellt bearbetade är bättre.
Denna lösning har naturligtvis negativa aspekter, ett enormt mått av styrda ingripanden, administrativa ingripanden för regleringar och kontroller till höga kostnader.
Men det stämmer bättre överens med omfattningen av förtroendekrisen som vi står inför.
Det andra problemet är: den planerade märkningen av kött och köttprodukter.
Er föredragande insisterar på att alla produkter som kommer från nötkreatursuppfödning, inklusive de industriellt bearbetade måste genomgå märkning.
Det tredje problemet är: de uppgifter som förslaget till förordning planerar att uppge på märkningsetiketterna är otillräckliga.
Med konkreta ändringsförslag föreslås det att de skall innehålla information angående uppfödnings- och avelsförhållanden för nötboskap från vilka de produkter som vi diskuterar härstammar samt annan nyttig information.
Slutligen föreslår er föredragande stöd till föreskrifterna rörande kontroller av tillämpningen av systemet och sanktioner mot lagbrytare.
Det är en fråga som Europeiska kommissionen generellt har tendens att undervärdera.
Denna kris angående BSE borde ha övertygat den om att ändra uppfattning i frågan.
Allt detta har i alla händelser ett relativt värde och, jag upprepar, avser det sista stadiet på denna bana som börjar med produktionen och slutar med konsumtionen.
Låt oss alla hoppas att kommande förslag från kommissionen och från rådet kommer att vara ingripanden som når roten till det onda, själva modellen för produktionen och dess behov av en reglering med nya kriterier som blir följden av en hållbar utveckling och behovet av konsumentskydd och allmän hälsovård.
Om ni tillåter ännu ett ord, fru ordförande, igår uppgav herr Santer att han var för en obligatorisk märkning.
Jag förmodar att detta betyder att kommissionen accepterar alla de ändringsförslag som utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd lägger fram.
I enlighet med svaret som kommissionen har gett oss kommer vi att avge ett omdöme även gällande vårt fortsatta stöd till utskottets förslag.
Tack så mycket.
