# ID: svediakorp-gov474068
# author: Tamino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 659
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill helt kort påminna om att detta är ett dokument som kommissionen utarbetade redan 1995 och som var avsett att förlänga förordning nr 1107 från 1970 om avtal för transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar till att även omfatta åren 1996 och 1997.
I det dokumentet pekade man på behovet av att snabbt besluta om förlängningen och man motiverade varför stödet skulle tillåtas även i fortsättningen.
Jag vill också påminna om att i det aktuella dokumentet framhölls betydelsen av att transportpriserna skulle återspegla samhällets kostnader, som i själva verket drabbade kombinationstransporterna i högre grad än vägtransporterna, vilket ledde till behovet att lämna stöd till de intermodala tjänsterna.
I dokumentet strök man med andra ord under behovet av detta stöd.
Parlamentet har, först i utskottet för transport och turism, sedan i plenarsammanträde, ansett det vara viktigt att snabbt godkänna detta förslag till förordning: i slutet av 1995 godkände utskottet för transport och turism ett förslag med ett antal ändringar, vilka godkändes av Europaparlamentet i ett plenarsammanträde i februari 1996.
De ändringar som infördes vid det tillfället rörde i första hand vissa aspekter, dvs. behovet av att främja vissa transportsystem som är mer miljövänliga och att peka på att man i själva verket ännu inte har lyckats komma fram till en ekonomisk balans mellan de olika transportsystemen.
Dessa båda ändringar infördes i det gemensamma förslaget men andra ändringar som jag i egenskap av föredragande hade presenterat och som jag ansåg vara lika betydelsefulla godkändes inte, framför allt ett ändringsförslag som avsåg att lyfta fram problemen kring transporter genom bergsområden, till exempel alperna, och som för övrigt är välkända.
Detta ändringsförslag togs inte med i det gemensamma förslaget och framför allt godkändes inte de ändringsförslag som rörde problemet med strykning eller bibehållande av artikel 4 i förordning nr 1107 från 1970.
Innan jag går in på denna artikel 4 vill jag göra ett påpekande.
Ställda inför ett reellt behov, ställda inför kravet på ett snabbt beslut från Europaparlamentet, så håller vi nu på att på nytt diskutera denna förordning efter ett år - dvs. i början av 1997 - när målet var att förlänga villkoren för 1996 och 1997.
Detta är, må jag säga, något förvånande, och jag frågar mig idag vad det är för mening med att bara förlänga till slutet av 1997?
Detta leder i sin tur till problemet om man bör eller inte bör bibehålla artikel 4.
Om det är sant som påstås, att artikel 4 i själva verket inte uppfylldes i direktiv 91 / 440, så är det också sant att artikel 4 rör aspekter som möjliggör stöd till kombinerade transportsystem.
Att eliminera artikel 4 i förordning nr 1107 från 1970 - utan att ersätta den med andra föreskrifter - skulle i själva verket göra det svårt eller omöjligt att bibehålla stöden under den närmaste framtiden.
Å andra sidan har kommissionen själv påpekat att man ännu inte har nått ekonomiska balans och att det under alla omständigheter är nödvändigt att stödja miljövänligare transportsystem.
Den fråga jag ställer mig är om det inte borde vara nödvändigt att från kommissionens sida beskriva hur man skall kunna nå detta mål.
Utskottet för transporter och turism ansåg det inte vara lämpligt, i det här läget, att godkänna de ändringsförslag som jag presenterade: av den anledningen lägger vi i detta plenarsammanträde fram en förordning som är densamma som den som kommissionen föreslog.
Jag stödjer förslaget till förordning, men jag ansåg det vara lämpligt, i syfte att stimulera kommissionen att reagera, att åter presentera vissa ändringsförslag, framför allt för att få klarhet i hur man tänker gå vidare inom den närmaste framtiden när det gäller stödet till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar.
