# ID: svediakorp-gov474054
# author: Bangemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Omstruktureringen av stålindustrin kräver att denna industri ständigt anpassar sig till såväl marknaden som till ny teknik.
Kommissionen har sedan en längre tid följt denna process.
I första hand är denna omstrukturering naturligtvis något som åligger industrin själv, men omstruktureringen måste också åtföljas av en rad kompletterande åtgärder, framför allt sociala åtgärder, utrikeshandelspolitiska överväganden och program för att skapa nya arbetsplatser i den mån detta behövs.
För två år sedan kunde vi tillsammans med industrin konstatera att vi har en överkapacitet på ungefär 19 miljoner ton varmvalsat stål.
Sedan dess har denna siffra reducerats med 11 miljoner ton och ytterligare 5 miljoner ton kommer så småningom att försvinna.
Det innebär visserligen att vi inte nått upp till de siffror som vi och industrin förutsagt, men dagens stålmarknad visar att reduceringen av denna överkapacitet varit gynnsam för den industri som finns kvar.
Inga ytterligare arbetsplatser har försvunnit och på det hela taget ligger industrin idag på en tillfredsställande pris- och kvantitetsnivå.
Nu gäller detta inte för varje enskilt företag och när det gäller den grekiska stålindustrin kan det rentav vara så att det finns företag som har större problem än företag i andra medlemsländer.
Naturligtvis kommer vi att hjälpa de drabbade och vi har övervägt möjligheten till omställning genom exempelvis Resider II.
På begäran av den grekiska regeringen och genom ett enhälligt beslut i det senaste industrirådet har vi inom ramen för de nya gemenskapsreglerna för stöd till järn- och stålindustrin också öppnat möjligheten för att bevilja den grekiska stålindustrin regionalstöd i storleksordningen 50 miljoner ecu fram till år 2000, förutsatt naturligtvis att det inte ökar produktionskapaciteten.
När det gäller de olagliga metoder som nämns i frågan vore jag tacksam om dessa förebråelser preciserades för oss.
Ofta handlar nämligen sådana olagliga metoder inte om annat än en konkurrenskraftigare industri i ett annat medlemsland eller, inte mig emot, i ett tredje land som exempelvis Schweiz.
Det handlar inte nödvändigtvis om olagliga metoder utan snarare om att en konkurrent helt enkelt är bättre än det egna företaget i det egna landet.
I sådana fall är det naturligtvis svårt för kommissionen att kunna hjälpa till.
