# ID: svediakorp-gov473962
# author: Whitehead (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 679
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, i Paisleys frånvaro, som har noterats på vederbörligt sätt, vill jag säga att detta är en viktig dag för parlamentet och de institutioner som vi bygger upp.
Både kommitténs ordförande och föredraganden visade sig kunna behärska det som har inträffat.
Denna rapport har idag beskrivits i det brittiska House of Commons som " struntprat " av vår premiärminister.
Jag skulle vilja översätta ordet struntprat till barnslig förolämpning, något som överhuvudtaget inte bör förekomma i vår debatt angående denna rapport.
Det är upp till oss att få kommissionen att bringa ordning i sin egen kammare och att säga till ministerrådet att en katastrof som BSE måste hanteras med gemensamma åtgärder och inte genom nationella påtryckningar hur kraftfulla de än må vara eller nationella fördomar, även om de är extrema.
Vi vill inte heller ha häxjakter eller sensationsrubriker där vi ger någon skulden.
BSE har ödelagt mitt land och när jag lägger skulden på någon i denna fråga försöker jag inte smita undan Förenade kungarikets ansvar.
Jag är den enda brittiska kommittéledamoten som är beredd att - inte enbart av efterklokhet utan genom att göra en klarsynt bedömning - säga vad vi skulle ha gjort efter Southwoodrapporten 1989.
När det gäller handhavandet av smittad föda, avlägsnandet av detta från djurens näringskedja, underlåtenheten att hindra fortsatt export av detta material, den arrogans med vilken vi bemötte vetenskapliga råd från oberoende källor och framförallt, när det gäller underlåtenheten att undersöka möjliga samband mellan BSE och CJD - något som beskrevs såsom orimligt av en brittisk minister bara sex månader innan vi tvingades träda fram och erkänna att det sannolikt fanns ett samband - finns det en viss skuld som faller på Förenade kungariket.
Vi kan inte skryta om de senaste tio åren.
Saker och ting har förändrats sedan april 1996 och det med rätta.
Ministrarnas vägran att träda fram inför kommittén har, liksom det så kallade köttkriget som utkämpades Europeiska unionen, förstört värdefull goodwill helt i onödan.
Efter att ha sagt detta fann vi överhuvudtaget inga bevis för någon illvillig konspiration mellan brittiska tjänstemän och deras landsmän i kommissionen.
Vad vi fann i kommissionen var en förskräcklig slapphet - alla dessa anteckningar om att inte hålla några fler sammanträden om BSE osv.
Kommissionens ordförande behöver ta hänsyn till detta när det gäller nuvarande åtgärder.
Vi bör se till att kommissionen följer ett program för institutionell reform som separerar producentintressen från konsumentfrågor.
Jag kommer att rösta mot en omedelbar omröstning om kritik, men ordförande Santer vet att juryn är emot det reformprogram som han har angivit idag.
Vi vill se att våra intressen när det gäller livsmedel och hälsa i hela Europa läggs i händerna på dem som inte själva är för beroende av de stora påtryckarna bland producenterna hur goda skäl de än kan ha.
Det är därför jag vill skilja mig själv från dem som antingen säger att kommissionen genast bör kritiseras eller att gottgörelse bör begäras från Förenade kungariket utan den minsta hänsyn till det legala eller praktiskt genomförbara i en sådan åtgärd.
Vi försöker hitta en europeisk lösning för vad som är ett europeiskt problem, vare sig man gillar det eller ej.
Det krävs en stark konsumentstyrelse och Boninos personliga engagemang när det gäller mänsklig och animal hälsa som backas upp av förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken så att vi kan få en livsmedelssektor som sköts på ett humant och effektivt sätt.
Jag vill upprepa vad min kollega Roth-Behrendt sade om att det verkliga provet är hur mycket makt kommissionens ordförande är beredd att lägga hos konsumentstyrelsen.
När vi ser det förskräckliga velandet angående en grönbok om livsmedelspolitiken under det senaste året kan vi inte bara säga, " Vad säger han? ", utan " Vad gör han ".
Jag vill idag säga till honom att naiv retorik räcker inte, det behövs dessutom renodlade handlingar.
(Applåder)
