# ID: svediakorp-gov473946
# author: Fantuzzi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,103
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
I media har man ofta kallat dagens fråga för " affären galna kosjukan ".
Och om det rör sig om en affär, så måste jag säga att det är en mycket otrevlig affär.
Jag tror att det huvudsakligen är ni, herr ordförande Santer, som måste förklara för oss om denna otrevliga affär kan förvandlas till något positivt för kommissionens framtid.
I högre grad än vad som är vanligt vid våra andra debatter om pelare och konvergenskrav, ofta förekommande och många gångar bara begripliga för dem som är engagerade i arbetet, så är dagens debatt ett lackmustest på vår vilja att ge röst åt de europeiska medborgarnas oro.
Jag tror att det till stor del hänger på er, herr ordförande.
Jag vet mycket väl att huvudansvaret åligger kommissionsledamöterna i den gamla kommissionen, men ni representerar trots allt en institution som lever i kraft av sin kontinuitet och som idag framför allt borde, med det allvar som den har visat vid många andra tillfällen, genomföra en allvarlig självkritik av det som har skett i BSEfrågan.
Jag noterar att idag, för första gången, har ni talat om " fel ", även när det gäller kommissionens handlande.
Jag tror att detta är ett nödvändigt villkor för att ge trovärdighet åt förslagen inför framtiden, åt de nya åtaganden som ni har gjort, och för att kunna ge de tydliga signaler som den europeiska allmänna opinionen väntar sig.
Jag hör till dem som uppskattar vissa av era förslag inför framtiden.
De skulle kunna utgöra ett första steg.
Jag måste dock få framföra två allvarliga farhågor.
Den första är att ett överförande av kontroller och kommittéer till GD XXIV inte löser alla problem, eftersom tillämpningen av lagarna fortfarande faller under GD VI och GD III.
Risken är att det bara blir en partiell anpassning och inte den radikala förändring som det borde vara och som, bland annat, hade behövts redan för flera år sedan om man utgår från normala principer för hur administrationen skall fungera.
Det centrala är att veta, inte bara vem som hanterar yttranden, utan vem som begär dem och hur de används när de väl har avgetts.
Min andra farhåga gäller idén om grupper av kommissionsledamöter för folkhälsan eller tillskapandet av superkommissionsledamöter som, även om de är personligen uppskattade, inte kommer att betyda något i praktiken.
Vi har behov av en kraftfull politisk styrning av kommissionen som helhet.
Ordförande Santer!
Detta är en uppgift för er, och enbart för er!
För övrigt kan ni organisera ert arbete som ni vill.
Det viktiga är att det kommer ett politiskt svar på denna er uppgift.
Det är kommissionens fortsatta opartiskhet som måste garanteras.
Under er ledning har hanteringen av BSE-frågan, åtminstone när det gäller det återkallade gelatinembargot, visat hur ömtålig denna i fördraget stadfästa opartiskhet var, när den utsattes för politiska påtryckningar från den konservativa engelska regeringen, i namn av den maktbalansens Realpolitik som ni måste se till att hålla på avstånd när ni sammanträder i Breydel.
De som tar avstånd från motionen om misstroendevotum har rätt när de fruktar att man genom att slå mot kommissionen, symbolen för överstatligheten, kommer att ge för mycket utrymme åt de nationella regeringar som inte kan samarbeta sinsemellan.
Detta känner vi väl till inom den undersökningskommission som en brittisk minister inte ansåg vara värd att tala med.
Resonemanget gäller emellertid bara om kommissionen varje dag visar att den verkligen är överstatlig, framför allt när det gäller de grundläggande frågorna, där man inte får göra eftergifter.
I annat fall är det vi som kommer att bli euroskeptikerna.
Varför skall man hålla denna stora apparat vid liv om sedan gemenskapens teknokrater viker sig när man tycker att det är bekvämast så?
Det utmärkta betänkandet från Medina Ortega har pekat på det faktum att huvudansvaret vilar på Förenade kungadömets regering.
Nyligen ville John Major ge vårt gamla Europa en lektion genom att antyda hur överlägsen det egna landets samhällsmodell är.
Det räcker med att påminna om den otäcka BSE-affären för att visa vad priset är för denna hans samhällsmodell.
BSE-affären är nämligen inte en slump, utan resultatet av våldsamma avregleringar som har kraftigt försvagat veterinärväsendet och den sanitära sektorn.
Men inte heller kommissionen har kunnat infria förväntningarna och detta är allvarligt, herr ordförande.
Jag ser inga tecken på ansvarsfullhet hos kommissionen, som har kraftigt försvagats av den brittiska fräckheten.
Det är av den anledningen jag finner det oförenligt att, å ena sidan på ett överdrivet sätt försvara de åtgärder som vidtagits av era kolleger från igår och idag och, å andra sidan, meddela att man tänker vidta kraftfulla och trovärdiga åtgärder.
Vi har inte tid att vänta, det gäller inte bara BSE.
Det gäller hela frågan om genmanipulerade växter, soja, majs.
Det faktum att en av era kommissionsledamöter, herr ordförande, fördömer förhastade beslut kan inte lugna de europeiska konsumenterna.
Dessutom gäller det hela den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det gäller frågan om Europaparlamentets medbestämmande.
Men problem nummer ett är frågan om " beslut ".
Det finns alltför många meddelanden från kommissionär Fischler och alltför få beslut som motsvarar dessa meddelanden.
Vackra dokument, från Madrid till Cork, men fortfarande inga åtgärder.
Jag har i stället det intrycket av att man i själva verket har inlett en reträtt.
I så fall måste vi tala i klartext.
Om man inte gör nedskärningar vad gäller den marknadspolitiska arsenalen så kommer det att bli svårt att koncentrera sig på andra prioriteringar, som t.ex. miljön och skyddet av konsumenternas hälsa.
Ingen närhetsprincip i världen klarar av detta.
Om man till varje pris på artificiell väg vill hålla allting vid liv samtidigt, så riskerar man istället att det gamla dör och att det nya inte föds.
Jag vill gratulera min vän och kollega Medina Ortega till hans betänkande.
Det är en text som utgör bevis på att Europaparlamentet har kunnat förena den demokratiska representationen med effektivitet i sitt sätt att arbeta.
Det är nu upp till hela vårt parlament att se till att vi använder våra fördragsenliga kontrollfunktioner för att se till att undersökningskommissionens arbete inte bara förblir en vacker men meningslös gest.
(Applåder)
