# ID: svediakorp-gov473936
# author: Viola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 699
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Mina damer och herrar!
Det vi idag diskuterar är inte ett av de många politiska eller tekniska problem, mer eller mindre viktiga, som vi normalt brukar ägna oss åt, utan en händelse som nästan helt säkert hittills har kostat 16 personer livet och som satt igång den första stora krisen inom den inre marknaden sedan denna bildades.
I denna situation är det inte politisk taktik eller försvar av det egna partiet som gäller: det enda viktiga är behovet av att göra allt för att fastställa vad som faktiskt hänt och att undvika att det upprepas, och att i första hand lyssna på det egna samvetets röst.
Det är denna princip som har varit vägledande för undersökningskommissionen i dess arbete, vilket resultaten som idag presenteras för Europaparlamentet visar.
Den inledande reflektion som jag vill göra med anledning av resultaten är följande: såväl Förenade kungadömet som kommissionen och rådet, de huvudansvariga för det som har inträffat, har låtit kommersiella intressen gå före skyddet av djurs och, framför allt, människors hälsa.
Enligt vad vi har kunnat konstatera hittills är det nödvändigt med en radikal förändring i vårt sätt att hantera den aktuella krisen.
Vad gäller Förenade kungadömet så är det först under senare tid som denna förändring har blivit märkbar; nu är det Europeiska unionens tur.
Det är nödvändigt att inleda arbetet med att förändra de ansvariga generaldirektoratens organisation: det är därför positivt att man vill skapa en enda organisation för skyddet av folkhälsan, som skall utföra de funktioner som tidigare varit utspridda på flera olika håll, utan någon inbördes samordning.
Dessutom måste besiktningsveterinärerna ges utökade befogenheter, genom att de garanteras det som de tidigare inte har haft, dvs. möjlighet att verka kontinuerligt och en oberoende ställning.
En motsvarande förstärkning krävs när det gäller forskningen om BSE och om Creutzfeld-Jacobs sjukdom, som Europeiska unionen hittills har lagt ner väldigt lite resurser på.
Jag hoppas dessutom på en omedelbar och komplett revidering av kommittéväsendet, i vilken även regeringskonferensen vid behov bör delta.
Det skulle i framtiden kunna möjliggöra en öppnare och effektivare hantering, något som är nödvändigt om de europeiska medborgarna skall kunna återfå förtroendet för sina institutioner.
Slutligen, för att åter blåsa liv i marknaden för nötkött och på ett effektivt sätt lugna konsumenterna, bör man omedelbart införa en obligatorisk ursprungsmärkning som gör det möjligt för alla konsumenter att avgöra ursprung och kvalitet för det nötkött som inhandlas.
Alla initiativ som jag hittills har nämnt berörs av de reformer som kommissionens ordförande idag har utlovat, vilket ger anledning till optimism.
Men om jag istället ser till det som verkligen sägs i betänkandet om kommissionens skyldigheter, så verkar det tydligt att den verkställande myndigheten inte har kunnat, eller ännu värre, under lång tid inte har velat ta tag i denna kris.
Även om det är sant att vi inte kan rikta ett misstroende mot den nuvarande kommissionen, eftersom den endast delvis är ansvarig för något som till största delen hanterats av tidigare verkställande myndigheter, så är det lika sant att vi, genom att ange en noggrant angiven tidsfrist kan pressa kommissionen att genomföra reformer och vidta åtgärder för att reparera den skada som skett, om inte också den nuvarande kommissionen vill bli medansvarig till den dåliga hantering av denna kris som tidigare kommissioner och många andra, med Förenade kungadömet i spetsen, har gjort sig skyldiga till.
Att kräva av kommissionen att den följer de rekommendationer som presenterats av undersökningskommissionen och att påpeka risken för politisk kritik om den inte skulle foga sig efter dessa rekommendationer, innebär inte att man vill misskreditera gemenskapen, utan snarare att man vill stärka den.
En kommission och ett råd som är öppnare och mer lyhörda inför medborgarnas behov och skydd, friare från olika påtryckningsgrupper och nationella regeringar, och ett Europaparlament som i demokratisk anda bevakar de övriga institutionernas arbete, utgör den fasta grunden för det Europa som vi strävar efter.
