# ID: svediakorp-gov473931
# author: Lalumière (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 594
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade ordförande i kommissionen, när parlamentet trots hårt motstånd inrättade en undersökningskommitté för den här frågan, trodde jag aldrig att de uppgifter som skulle komma fram kunde vara så allvarliga.
Den slutliga rapporten som är ett utmärkt arbete är graverande.
Jag kan också konstatera att alla uttalanden som gjorts under eftermiddagen varit mycket allvarliga.
Vad kan vi göra?
Kommer orden att åtföljas av handling?
Vilka beslut kan parlamentet fatta under dessa förhållanden inom folkhälsoområdet som visar vilka misstag som kan inträffa i ett ekonomiskt system som prioriterar vinst på bekostnad av alla andra aspekter?
Jag kanske reagerar starkare än andra på dessa misstag.
Detta beror på att när jag var konsumentminister i mitt land mellan 1981 och 1984, inträffade tragedier som var mindre allvarliga men ändå liknande den vi står inför idag.
Vi vill vidta åtgärder mot de som bär huvudansvaret.
Enligt rapporten är det rådet och vissa regeringar, framför allt den brittiska regeringen.
Fördraget ger oss tyvärr ingen möjlighet att vidta åtgärder mot en medlemsstats regering.
Vi har heller ingen befogenhet att väcka civil eller straffrättslig talan mot personer som misstänks vara skyldiga.
Detta kan enbart göras av offren eller deras familjer.
Vi har dock ett politiskt verktyg, misstroendevotumet mot kommissionen, då rapporten visar att även kommissionen har begått grova fel.
Detta starka och effektfulla vapen skrämmer oss.
I stället tar vi till ett villkorligt misstroendevotum.
Jag accepterar dock de rekommendationer som parlamentet skall utarbeta för att förbättra verksamheten inom kommissionen.
Jag vill också säga att formuleringen av misstroendevotumet både går för långt och inte tillräckligt långt.
Den går för långt i den bemärkelsen att Europaparlamentet genom sina rekommendationer blandar sig i kommissionens befogenheter och ger en mycket stor betydelse åt det ständiga hotet om misstroendevotum.
Den går inte tillräckligt långt och man kan misstänka att många anhängare av denna formulering i praktiken aldrig skulle rösta för en misstroendeförklaring.
Dessutom gäller en villkorlig misstroendeförklaring enbart kommissionens framtida, och inte tidigare, beteende.
I rapporten visas tydligt de misstag som begåtts och den obestridligt dåliga organisationen av avdelningarna.
Ärade ordförande av kommissionen!
Det arbete som inletts av er och som är på väg åt rätt håll, till förmån för den kommissionsledamot som ansvarar för konsumentfrågor, visar tydligt hur pass dåligt organiserade kontrollerna var.
I rapporten visas också de skador som uppkommit inom kommissionen av detta förfarande och av de produktionsinriktade idéerna som var anpassade efter den gemensamma marknaden och som satte skyddet av konsumenternas hälsa i sista hand.
Ärade ordförande av kommissionen, slutligen vill vi ha starka europeiska institutioner och vi vill därför att dessa institutioner skall vara politiskt ansvariga.
Båda frågorna är när knutna till varandra.
Herr ordförande, era bekännelser, era löften om reformer och ert engagemang räcker inte.
Det krävs en starkare politisk handling för att förlåta tidigare misstag.
Vi anser inte att kommissionen är ett så svagt organ att det inte håller för politisk kris.
Tvärtom vet vi att makten, trovärdigheten hos allmänheten och förtroendet kommer att bli ännu större om institutionen erkänner sina misstag och tar sitt fulla ansvar.
Detta gäller även för perioden innan den nuvarande kommissionen tillträdde.
Naturligtvis gäller vikten av att ta sitt ansvar även parlamentet, som i det här ärendet bör genomföra ett misstroendevotum.
Annars skulle det se ut som om parlamentet motsade sig själv.
