# ID: svediakorp-gov473928
# author: Kofoed (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 624
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, undersökningskommitténs rapport har nu offentliggjorts, och vi kommer därmed att se, vilka konsekvenser rapporten får.
Vi har redan hört kommissionsordförande Santers reaktion, vilket jag återkommer till.
1986 var BSE-sjukdomen helt okänd.
Ingen visste mycket om den, men man menade, att den nog var av samma karaktär som skrapie hos får, och att sjukdomen därför inte var smittsam och inte kunde överföras till människor.
Det var utgångspunkten.
Men den 20 mars 1996 medgav den brittiska regeringen, att det inte kunde uteslutas, att den kunde överföras till människor.
Samtidigt hade en ny art av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom uppstått, vilken särskilt drabbade unga människor.
Dessa tillkännagivanden skapade panik hos konsumenterna, och marknaden för oxkött bröt samman.
Det är klart, att konsumenterna blev nervösa, eftersom sjukdomen - om den kunde överföras - först visade sig efter 3-7 år.
Kommissionens hantering var mycket famlande, och parlamentet var inte nöjd.
Därför valde man som en tillfällig lösning att tillsätta denna undersökningskommitté för att pröva om den nya kommittén i enlighet med fördragen verkligen kunde användas till att klargöra kommissionens problem, som man ansåg vara olösta.
På den Liberala Gruppens vägnar kan jag säga, att kommittén har löst uppgiften.
Den har medfört mycket stark, men berättigad kritik av kommissionen, vilket man kan läsa vidare om i rapporten.
Det är även en stark kritik mot den brittiska regeringen.
Det är särskilt oförståeligt, att den brittiska regeringen, som i den första vändan fattade de riktiga besluten, lät det gå 5 år, innan den genomförde dem.
Det är orsaken till, att BSE-sjukdomen fick den omfattning den fick, och överfördes till Frankrike, Schweiz och Portugal.
Men det är inte vi, som ska störta den brittiska regeringen, det får andra göra.
Frågan om hur vi skyddar konsumenterna kvarstår.
Jag kan säga, att våra förslag att separera konsumentskydd och veterinärkontroll är en riktig lösning.
Jag vill dock varna för, att den inte är så lätt att genomföra, p.g.a. att vi lätt kommer in på subventionsprincipen, och den brukar nationalstaten värna kraftigt om.
Men jag är anhängare av, att man får ett överstatligt organ, som kan kontrollera de nationella myndigheterna och orientera dem om, vilka problemen är.
Till sist kommer vi till frågan om tillit och icke tillit.
Parlamentet har visat, att det är uppgiften mogen att kunna kontrollera kommissionen.
Det har även makt att avsätta kommissionen, om det anser, att den inte handlar riktigt.
Kommitténs arbete visar, att vi har givit kommissionen några förslag, som vi utgår ifrån, att den kommer att titta på och lösa utifrån de principer, som vi har rekommenderat.
Jag kan nu konstatera, att kommissionen är beredd att gå långt och längre, än jag trodde.
Innan hösten kommer det att visa sig, hur långt den kan komma i praktiken.
Annars har vi vapnet i artikel 144, att vi kan framlägga misstroendevotum när som helst efter sommaruppehållet, om kommissionen inte lever upp till, vad den själv har sagt, och till de önskemål som vi har utformat.
Så jag konstaterar, att parlamentet har fått en väsentlig makt, och den används, men den skall användas förnuftigt.
Man skall inte missbruka en stor makt, man har fått.
Man skall bruka den varsamt, och det tror jag, att man gör till hösten, om kommissionen inte lever upp till sina egna formuleringar.
