# ID: svediakorp-gov473927
# author: Pasty (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kollegor, på gruppen Union för Europas vägnar vill jag rikta ett varmt tack till föredraganden vid undersökningskommittén för BSE, till dess ordförande, Böge, och till alla ledamöter av kommittén för deras utmärkta arbete, trots att de stött på ett antal oacceptabla hinder under arbetets gång.
Rapporten som presenterades idag är upplysande, exakt och uppfyller sitt syfte.
Man nöjer sig inte med att konstatera de allvarliga missförhållandena i de europeiska institutionerna, utan man försöker på ett ansvarskännande sätt föreslå lösningar så att de oacceptabla bristerna inte skall bestå.
Jag skulle till och med vilja säga att ledamöterna av undersökningskommittén har gjort mer än så.
Efter att ha lyssnat till ordförande Santer har jag känslan av att de har gjort ett mirakel.
Kommissionen har varit blind och plötsligt ser de tydligt vad som pågår i de olika avdelningarna.
Undersökningskommitténs konstaterande är allvarligt för tjänstemännen inom alla europeiska institutioner.
Avslöjandet av sådana missförhållanden förklarar varför medborgarna idag har förlorat förtroendet för de europeiska institutionerna.
Den avsiktliga och totala avsaknaden av insyn i europeiska frågor gör att de demokratiska kontrollorganen, exempelvis parlamentet eller pressen, inte längre kan genomföra sitt arbete.
Opacitet däremot, som är konsekvensen av bristen på insyn, gör att nationella eller privata intressen kan vinna över gemenskapsintressen eller allmänna intressen.
Dessa intressen har faktiskt bokstavligen invaderat vissa av kommissionens avdelningar, och till och med de särskilda rådgivande vetenskapskommittéerna, i olika grad beroende på de speciella intressen som bevakas.
Ännu allvarligare är att undersökningskommittén visar att kommissionen, och i viss mån även rådet, vägrar att ta sitt ansvar som politiska organ.
I rådets fall handlar det om befogenheter som beviljats förvaltningskommittéer som helt saknar politisk legitimitet.
I kommissionens fall gäller det dess oförmåga att stå emot politiska påtryckningar från vissa medlemsstater.
Det är därför som inte kommissionen genomförde någon veterinärkontroll mellan 1990 och 1994 av Förenade kungarikets åtgärder för att bekämpa BSE-epizootin.
Den enda förklaringen som gavs var att detta skulle irritera landets myndigheter.
Undersökningskommittén påvisar slutligen att det vid genomförandet av gemenskapspolitiken finns gråzoner där befogenheterna att agera är dåligt definierade.
Att alla institutioner hänvisar till varandra eller till medlemsstaterna när det gäller ansvaret att agera gör att institutionerna blir helt handlingsförlamade.
Om vi vill att de europeiska medborgarna skall återfå förtroendet för unionens institutioner måste vi agera snabbt.
Antingen måste politiska åtgärder vidtas genom misstroendevotum mot den nuvarande kommissionen - som bär en del av ansvaret för de missförhållanden som konstaterats, den har dock mycket mindre ansvar än de brittiska myndigheterna - eller mot den föregående kommissionen.
Vi skulle ha velat att dess ordförande hade hörts av undersökningskommittén.
(Applåder) För min del anser jag att om vi vill vara effektiva bör vi anmoda den nuvarande kommissionen att omgående vidta de åtgärder som föreslås av undersökningskommittén och som faller under kommissionens ansvarsområde.
Först och främst bör insynen i beslutsprocessen förbättras, vilket är själva grunden i all politisk verksamhet.
Om inte kommissionen gör detta inom rimlig tid, måste vi absolut genomföra ett misstroendevotum.
Vi bör beakta de förslag till omorganisation av avdelningarna och av samråds- och inspektionsförfarandena som presenterats av ordförande Santer.
De är bevis på god vilja och bör bekräftas.
Men förutom detta anser jag att undersökningskommitténs rapport bör lämnas till regeringskonferensen så att alla medlemsstaternas representanter kan dra alla nödvändiga slutsatser ur struktursynpunkt och om verksamheten i de europeiska institutionerna.
Områden som folkhälsa och även människors säkerhet, om beslut fattas om att överföra tredje pelaren till gemenskapsnivå, är mycket känsliga.
Vore det inte lämpligt att inom dessa områden fastställa klara gränser för vem som gör vad, i syfte att avlägsna de gråzoner som tjänar som förevändningar för att inte agera när det behövs?
Är det lämpligt att ge någon befogenheter utan att på förhand försäkra sig om att de kommer att kunna utövas?
Kan man garantera att en kommission som består av trettio ledamöter kommer att kunna verka enligt principerna om kollegialitet och oberoende i förhållande till de medlemsstater som är upptagna i fördraget?
Det är efter svaren på dessa frågor som man kommer att döma regeringarna i de medlemsstater som snart skall hålla nationella val och de ledamöter av Europaparlamentet som ställer upp som kandidater i valen 1999.
Ärade kollegor, låt oss utnyttja de kommande månaderna för att ge lugnande svar på den oro som medborgarna känner och som utlösts av BSE-krisen.
(Applåder)
