# ID: svediakorp-gov473924
# author: Santer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,807
# sentences: 155
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter, under detta sammanträde talar ni om rapporten från undersökningskommittén om BSE.
Det är en hård rapport för alla berörda parter, även för kommissionen.
I rapporten diskuteras vissa åtgärder för att få bukt med de uppenbara fel och brister som funnits.
Även frågor om framtiden tas upp.
Jag kommer inte här att ta upp bakgrunden till BSE-affären, inte heller kommentera detaljer i det betänkande som ert utskott utarbetat under ledning av Böge och tack vare föredragandens, Medina Ortega, grundliga arbete.
I egenskap av Europeiska kommissionens ordförande vill jag visa att kommissionen tar sitt ansvar och berätta om min syn på saken.
Jag kommer därför att koncentrera mig på kommissionens roll.
Det är dock självklart att parlamentet inte kan vara ovetande om den hållning som varje institution, och särskilt medlemsstaterna, har.
Alla har sitt ansvar inom sitt befogenhetsområde, men jag kommer inte att försöka skylla ifrån mig på andra.
Undersökningskommittén har tagit upp ett antal frågor som jag skall försöka besvara.
Har kommissionen prioriterat marknaden på hälsoområdets bekostnad?
Om man tittar på situationen utifrån dagens kunskap, kan den tidigare hållningen ge anledning till kritik.
Man bör också vara medveten om att frågan inte ställdes så direkt, det vill säga marknaden eller hälsan.
Skulle man ha ägnat större uppmärksamhet åt de enstaka varningar som gick mot den dominerande vetenskapliga opinionen som sade att det var högst osannolikt att människors hälsa kunde påverkas?
Man borde ha gjort det då.
Men jag kan också konstatera att ett antal åtgärder, både på nationell nivå och gemenskapsnivå, vidtogs från 1989-1990 för att undvika alla slags hälsorisker.
Här skulle jag också vilja tillägga att flera förslag från kommissionen som syftade till att förstärka hälsoområdet på den inre marknaden inte genomfördes.
Medlemsstaterna accepterade inte förslagen.
Beträffande kommissionen kan jag konstatera att den aldrig nöjt sig med nivån i de vetenskapliga rekommendationerna.
Kommissionen har vid ett flertal tillfällen gått längre för att undvika alla risker för människors hälsa.
Andra frågan: Har kommissionen hållit tillbaka information eller spritt vilseledande information?
Jag kan inte tolka uttalanden som gjorts av enskilda personer, men jag kan konstatera att två stora vetenskapliga konferenser ägnades åt BSE.
Vid båda var kommissionen en viktig motor och resultatet från konferenserna offentliggjordes i stor omfattning.
Ständiga veterinärmedicinska kommittén med representanter för medlemsstaterna diskuterade problemet vid ett sextiotal sammanträden.
Precis som ni, skulle jag ha velat se mer forskning och framför allt fler forskningsresultat.
Inte ens idag kan vetenskapsmännen, som står inför komplexiteten hos BSE, ge oss helt säkra svar.
Om framsteg har gjorts och om vi idag är medvetna om de risker som BSE kan innebära för människan, är det tack vare forskning som samfinansierats av gemenskapen.
Det är självklart att i ljuset av dagens kunskap måste man ge forskningen en ny dimension.
Kommissionen har utarbetat förslag i den riktningen.
Förlikningsförfarandet måste kunna genomföras utanför det kommande rådet (forskning).
Forskningsprogrammet om smittsam spongiform encefalopati måste erhålla tillräckliga ekonomiska medel.
Tredje frågan: Har kommissionen hanterat ärendet på ett bra eller dåligt sätt?
Jag håller med om att administrationens, och kommissionens, hantering har varit otillfredsställande.
I likhet med föredraganden beklagar jag också bristen på specifik kontroll av BSE mellan 1990 och 1994, vilka anledningarna till detta än är.
Jag är förvånad över det sätt på vilket vetenskapskommittéerna sköts: ingen insyn, ingen samordning och avsaknad av stringens.
Precis som det nämndes i betänkandet finns det ett akut behov av att se över organisationen och verksamheten i avdelningarna samt mer allmänt systemet för beslutsförberedelse och beslutsfattande.
Ert arbete gör det möjligt för oss att göra detta ordentligt.
Fjärde frågan: Har kommissionen påverkats av det politiska trycket från Förenade kungariket?
Jag vill ge ett tydligt svar på denna fråga, eftersom kommissionens beslut att villkorligt upphäva embargot för gelatin presenteras ur den synvinkeln.
Här, precis som i många andra dokument, har politiska åtgärder säkert vidtagits av någon regering, vilket är helt normalt.
Den brittiska premiärministern ansåg att vårt beslut om embargo var oberättigat och gjorde allt för att bestrida det, till och med inför EG-domstolen.
Han begärde ständigt att embargot skulle hävas.
Mitt svar var, som sig bör, ett vänligt men bestämt nej.
Hela vårt förfarande grundades på det angreppssätt som jag alltid har hållit mig till, dvs. att fatta våra beslut mot bakgrund av den främsta tillgängliga vetenskapliga kunskapen.
Samma angreppssätt ligger för övrigt till grund för ramavtalet från Florens, som antogs enhälligt på stats- och regeringschefsnivå.
Ni kritiserar det sätt på vilket den vetenskapliga rådfrågningen genomfördes.
Som jag sa tidigare accepterar jag kritiken.
Men det är en annan sak att säga att vi har tagit risker med folkhälsan för att behaga Major.
Detta är inte sant.
Idag är embargot fullständigt och kommissionen har inte beviljat något tillstånd att exportera gelatin med brittiskt ursprung.
Med den kunskap som finns idag är kommissionen inte heller beredd att göra det.
Sista frågan: Har kommissionen försökt förhala undersökningskommitténs arbete?
Herr ordförande, jag tar anklagelsen mycket allvarligt, eftersom jag alltid har önskat att kommissionsledamöterna och avdelningarna skulle samarbeta med undersökningskommittén i så stor utsträckning som möjligt och på ett lojalt sätt.
Skulle det kunna vara på något annat sätt i en demokrati?
Vi har överlämnat alla dokument de har begärt, vilket har varit tusentals sidor.
Viss information har dykt upp i pressen innan undersökningskommittén fått kännedom om den.
Jag medger att detta är beklagligt, men räcker det för att inleda en process mot kommissionen?
Vi har inte vägrat någonting.
Allting har varit tillgängligt, till och med vissa interna, strikt konfidentiella dokument som ordföranden för undersökningskommittén har kunnat studera på plats.
I undersökningskommitténs rapport hänvisas till artikel 3.3 i det interinstitutionella avtalet och det påstås att kommissionen skulle ha kränkt andan i avtalet.
Jag kan konstatera att artikel 3.3 utgör en del av det interinstitutionella avtalet och är tvingande i sig själv.
Det är denna artikel som reglerar tjänstemännens inställelse inför undersökningskommittén.
Jag citerar artikeln som bland annat fastställer att: " de tjänstemän eller representanter som hörs uttalar sig enligt anvisningar från sin regering eller institution ".
Jag kan dock försäkra er om att ingen tjänsteman som hörts har erhållit anvisningar från kommissionen om vilka svar som skall ges.
Här har jag ett brev från kommissionsledamot Franz Fischler, daterat den 30 september 1996 som är adresserat till generaldirektör Legras och direktör Mansito.
Jag citerar ur brevet:
Jag förstår att ni denna vecka har kallats för att inför undersökningskommittén vittna angående BSE.
Som bekant är det kommissionens uppfattning liksom min egen att vittnesmål av tjänstemän från kommissionen rörande detta ämne skall vara rättframma och fullständiga och att de inte skall tona ned brister hos kommissionen under den granskade tidsperioden och orsakerna till dessa handlingar.
Herr ordförande, innan jag börjar tala om framtiden skulle jag vilja svara på en muntlig fråga som särskilt rör läkemedelsindustrins tillämpning av förebyggande åtgärder för BSE.
Sedan 1991 tillämpar industrin mycket strikta regler.
Kommissionen å sin sida har sett till att ett förbud har kommit till stånd om införande av kosmetika innehållande animaliska produkter med hög infektionsrisk på marknaden inom unionen.
Kommissionen undersöker också möjligheten att införa ett sådant förbud för läkemedel.
Resultaten från läkemedelsbyråns möte i London kommer naturligtvis att offentliggöras.
Herr ordförande, mina damer och herrar, jag skulle nu vilja koncentrera mig på de konkreta erfarenheter jag fått i samband med affären.
Jag hoppas att de motsvarar era rekommendationer för framtiden.
De åtgärder som skall vidtas bör, i medborgarnas och konsumenternas intresse, rätta till de brister som konstateras i betänkandet.
Bristerna finns inom följande områden: administrativ struktur, systemet för vetenskaplig rådfrågning, beslutsmekanismerna, kontrollåtgärder och den gemenskapsrättsliga grunden.
Kommissionen kommer att vidta åtgärder inom alla dessa områden, antingen direkt eller genom förslag till behöriga instanser.
Kommissionen avser också att ställa mer grundläggande frågor om Europeiska unionens politiska prioriteringar och om den gemensamma jordbrukspolitiken.
Kommissionen har redan börjat agera och vidtog under förra veckan början på en rad åtgärder.
En grupp kommissionsledamöter för folkhälsa och livsmedel, där jag själv är ordförande, kommer hädanefter att garantera nödvändiga politiska impulser och samordna alla gemenskapens åtgärder på området.
Vi har bland annat inlett en omfattande omorganisering av de avdelningar som berörs av människors hälsa.
Omorganisationen sker efter tre principer.
För det första, avgränsning mellan det lagstiftande ansvarsområdet och ansvarsområdet som gäller vetenskaplig rådfrågning.
För det andra, avgränsning mellan det lagstiftande ansvarsområdet och ansvarsområdet som rör kontrollfrågor.
För det tredje, ökad insyn, spridning av information under hela beslutsprocessen och kontrollåtgärder.
Hädanefter kommer alla berörda vetenskapskommittéer att underställas det omorganiserade generaldirektorat XXIV, som också kommer att ansvara för konsumenthälsofrågor.
En tvärvetenskaplig vetenskapskommitté kommer att ha det övergripande ansvaret och fungera som styrkommitté.
Utarbetandet av vetenskapliga yttranden och utarbetandet av lagstiftning kommer att vara klart åtskilda ansvarsområden.
En " enhet för utvärdering av risker för folkhälsan och kontroll av livsmedelsprodukter " skall vara direkt knuten till den nya generaldirektören för GD XXIV.
Enheten skall göra det möjligt för den ansvariga kommissionsledamoten, Bonino, att agera snabbt.
Naturligtvis kommer inte hennes roll att begränsa sig till att lämna vetenskapliga yttranden till kollegorna inom jordbruks- och industriområdet.
Hon kommer också att samarbeta med dem vid utarbetandet av lagstiftning som baseras på dessa vetenskapliga yttranden.
Jag har uppmanat Bonino att inom de närmaste veckorna presentera de reformer som skall genomföras med anledning av den administrativa omorganisationen som bara utgör ett första steg.
Reformerna skall grundas på följande principer: noggrant val av de bästa forskarna som måste vara garanterat oberoende, avlägsnande av gränser mellan de olika kommittéernas arbete, omfattande spridning av vetenskapskommittéernas yttranden och upprättande av en databas tillgänglig för allmänheten på Internet samt beaktande och spridning av vetenskapliga yttringar som enbart stöds av en minoritet.
Bonino kommer inom en mycket snar framtid att ta kontakt med Europaparlamentet för att ta upp alla dessa frågor med er innan förslagen utvecklas.
Även när det gäller kontrollfrågan har vi beslutat att skilja den från de avdelningar som ansvarar för att utarbeta lagstiftningen.
Detta är anledningen till varför besiktningskontoret som har sitt säte på Irland kommer att vara knutet till GD XXIV.
Jag anser att ett självständigt organ är den bästa lösningen i enlighet med kommissionens förslag.
Jag uppmanar rådet att ompröva sin nuvarande negativa ståndpunkt.
I vilket fall som helst vill jag betona en sak.
Hur den framtida organisationen än kommer att se ut bör unionen anslå de medel och avvara den personal som är nödvändig för att kunna genomföra den kontroll som behövs.
Kommissionen kommer att göra det som är nödvändigt men kommer att behöva hjälp från budgetmyndigheten, alltså från er, vid framläggandet av ändrings- och tilläggsbudgeten.
Den administrativa omorganisationen kommer självfallet att påverka den berörda personalen.
Vissa förändringar kommer att ske och omorganisationen kommer att innebära en ny fördelning av arbetsuppgifter.
Kommissionen genomför en noggrann undersökning av de tillgängliga resurserna.
Särskild uppmärksamhet ägnas åt de tjänstemän som berörs vid GD XXIV.
Jag skulle här vilja tillägga att om någon händelse leder till påföljder kommer det förfarande som fastställs i tjänsteföreskrifterna att tillämpas.
Jag skulle vilja citera en mening i betänkandet av Mattei, ledamot av franska nationalförsamlingen.
Meningen berörde mig mycket.
Jag citerar: " Missförhållandena beror inte lika mycket på människorna som på det tvetydiga systemet som inte har dragit alla slutsatser om folkhälsan på den europeiska gemensamma marknaden ".
Jag tror att vi måste fundera över den här meningen och att vi alla tillsammans måste diskutera mer genomgripande reformer och ett revolutionerande sätt att angripa livsmedels- och jordbruksfrågor.
En fördjupad diskussion om den gemensamma jordbrukspolitiken måste i alla fall genomföras.
Är det rimligt att säga att BSE är ett naturolycksfall?
Handlar det inte snarare om konsekvensen av en jordbruksproduktionsmodell som till varje pris sätter produktiviteten främst?
Leder inte tanken om pressade kostnader, utan respekt för naturens grundlagar, på sikt till mycket högre kostnader för samhället?
Skulle vi ha hamnat i den situation som vi nu befinner oss om vi hade respekterat de förnuftiga regler som säger att idisslare varken är köttätare eller kannibaler?
(Applåder) Jag välkomnar också tanken om en vetenskaplig konferens om animaliskt mjöl.
Kommissionen och Europaparlamentet skall tillsammans fatta beslut om denna.
Kommissionen arbetar redan med en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som kommer att presenteras efter regeringskonferensens slut inom ramen för det framtida finanspaketet och inför utvidgningen.
Reformen utgår från tanken att vårt jordbruk i högre grad bör inriktas mot kvalitet, miljö och djurens välbefinnande.
Vi bör också återgå till naturligare produktionsmetoder och förenkla gemenskapslagstiftningen.
Detta är inte alltid självklart i de olika medlemsstaterna.
Vi behöver alla mod och beslutsamhet, men det räcker inte.
Svaret på de frågor som ställs är stora samhällsfrågor och sträcker sig utanför jordbruksområdet.
Vi står inför, och vi kommer att stå inför ännu fler, svåra val som rör nya produkter och ny teknologi, exempelvis inom biotekniken.
Jag förordar ett successivt införande av en jordbrukspolitik som fäster mycket stor betydelse vid konsumentskydd och konsumenters hälsa.
Jag är för en obligatorisk och systematisk märkning.
Jag anser också att man bör undersöka möjligheterna att inrätta ett självständigt organ som tar hänsyn till de särskilda behov som finns i gemenskapen och som beaktar de positiva aspekter som finns i amerikanska Food and Drug Administration.
Respekten för subsidiaritetsprincipen, som vi rättar oss efter, bör inte vara en förevändning för att blockera ett trovärdigt europeiskt system för hälsoskydd som är en naturlig och nödvändig följd på den inre marknaden.
Nu konstaterar vi allt oftare att våra beslutsmekanismer inte alltid är i nivå med den snabba vetenskapliga utvecklingen.
Svaren på de svåra frågorna, som ofta innehåller etiska, vetenskapliga, sociala och ekonomiska aspekter, bör härröra från alla delar av samhället.
Med anledning av detta föreslår jag att vi tillsammans med Europaparlamentet organiserar en stor tvärvetenskaplig konferens om livsmedel och hälsa.
Av samma anledning måste unionen snabbt ges nödvändiga medel för att kunna agera.
Här ser jag två absoluta krav.
För det första bör parlamentet delta i mycket större utsträckning i beslutsprocessen i framtiden.
Inom ramen för det nuvarande fördraget och i enlighet med tanken som styrde kommissionens interna omorganisation kommer vi i framtiden att i första hand utnyttja den nuvarande artikel 100a för förslag som huvudsakligen rör veterinär- och växtskyddsfrågor.
Vi kommer framför allt att inom regeringskonferensen försöka övertyga medlemsstaterna om att följa vårt förslag, som för övrigt ansluter sig till ert, om att alla lagstiftningsbeslut skall underställas medbeslutande.
Jag förväntar mig att de även vågar tillämpa principen på den gemensamma jordbrukspolitiken.
(Applåder) Herr ordförande, det andra kravet består i att ge gemenskapen verkliga befogenheter inom hälsovårdsområdet.
Till regeringskonferensen lämnade kommissionen igår ett konkret förslag till artikel 129 som omarbetats väsentligt.
I förslaget fastställs tre omfattande förbättringar.
För det första en förbättring av processen för samordning av medlemsstaternas politik.
För det andra möjligheten att på gemenskapsnivå genomföra nödvändig harmonisering på folkhälsoområdet.
För det tredje medbeslutande för hälsofrågor.
Herr ordförande, mina damer och herrar, jag tror att det är dags att skapa ett Europa på hälsovårdsområdet.
Herr ordförande!
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att BSE-krisen är en av de svåraste kriser jag stött på under min långa politiska karriär.
När jag talade inför undersökningskommittén sade jag att krisen i många avseenden har varit en lektion i blygsamhet och ödmjukhet för mig, och förhoppningsvis även för många av er.
Jag förstår de känslor som krisen väcker.
Fel har begåtts, även av kommissionen.
Vi måste erkänna detta, men också se till proportionerna.
Framför allt måste vi tillsammans dra lärdom av krisen och genomföra reformer som gör att vi får en mer demokratisk och säkrare union.
Hela kommissionen är fast besluten att ge sitt bidrag i Europas och medborgarnas intresse.
(Applåder)
