# ID: svediakorp-gov473920
# author: Böge (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,295
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Denna undersökningskommitté var under sex månader vansinnet på spåret, i ordets sanna bemärkelse.
Jag vill som kommitténs ordförande först hjärtligt tacka vår föredragande, kollegan Medina Ortega, för det besvär han gjort sig med detta betänkande.
Jag vill också tacka alla kolleger för det engagemang som de lagt ned och speciellt vårt mycket effektivt arbetande kommittésekretariat.
(Applåder) Kära kolleger, det var för oss alla en ny erfarenhet, och det handlade säkert också om att testa diffusa områden i den interinstitutionella överenskommelsen om undersökningskommitténs rättigheter.
Enligt det uppdrag som plenum givit oss och utifrån överenskommelsen av den 19.4.
1995, som alla institutioner förbundit sig till, har vi försökt att komma sanningen på spåret och att få veta vem som bär ansvaret för nonchalant och oaktsamt beteende.
Trots begränsningar i undersökningskommitténs rättigheter finns det nu en mängd fakta och bevismaterial, som gör två saker tydliga.
För det första: Parlamentet har möjlighet att när som helst använda sig av, och även i andra fall iaktta, undersökningskommittérätten som kontrollinstrument.
Detta är en tydlig varning till alla, och kanske är detta det enda som hjälper i fortsättningen.
Det Europeiska parlamentet har en förpliktelse gentemot medborgarna, och endast medborgarna.
Endast genom fullständig upplysning, genom konstaterande av ansvar och genom att dra de nödvändiga politiska konsekvenserna, kan vi lyckas att återvinna medborgarnas skamfilade förtroende.
För det andra: Vi vill en gång för alla avsluta denna vansinneshistoria som kallas BSE och verka för att något liknande aldrig mer uppstår.
Därtill hör naturligtvis att vi i centrum för våra ansträngningar ställer ett jordbruk, som i grunden är varaktigt och i största möjliga mån anpassat till djuren.
Här finns det ett gemensamt intresse, såväl från konsumenternas som från böndernas sida.
Vi behöver också en förpliktelse från kommissionen, rådet och parlamentet, att med införlivandet av finanspolitiken, vidtaga försiktighetsmått, genom lämpliga initiativ och lagförslag.
De enskilda delarna i denna skrämmande och märkliga blandning av ignorans, misslyckad företagsamhet och felbedömningar finns väl dokumenterat genom flera exempel i betänkandet.
Å andra sidan är det naturligtvis klart att man måste värdera fel och försummelser från det förgångna, året 89 / 90, på ett annat sätt - också mot bakgrunden av de nya vetenskapliga rönen från mars 96, som vi inte hade på den tiden.
Men detta frigör inte politiken från ansvaret att ställa förebyggande konsumentskydd i centrum för ansträngningarna.
Där har det funnits brister.
Det har förekommit allvarliga sakfel vid bekämpningen av BSE.
Många av de åtgärder som beslutades om och omsattes 1996, kom ett par år för sent, och hantverksmässiga fel från det förgångna tynger oss vid bekämpningen än i dag, och inte enbart i Förenade kungariket.
Det fanns en oförmåga, det fanns bristande intresse, att i förebyggande syfte ställa konsumentskyddet i centrum för den inre marknaden.
Jag välkomnar utomordentligt beslutet från Europadomstolen 12.7.96, i vilket en ny kvalitet, med hänsyn till hälso- och konsumentpolitik, definierades i den inre marknadens rättsskipning.
Det fanns ett delat ansvar med avseende på försummelserna, primärt naturligtvis hos Förenade kungariket, för det andra hos den tidigare kommissionen.
Men inte heller rådet har genom varje skede av förfarandet precis utmärkt sig för att ha varit aktivt, även om det alltid förekommit initiativ från enskilda medlemsstater.
Vi vet naturligtvis, ordförande Santer att kommissionen själv inom flera områden bara kan vara så bra, som de enskilda medlemsstaterna tillåter.
Ordförande Santer, jag sa till er i juli-debatten: " Sopa inte felen från det förgångna under mattan! "
Jag tror att ansvaret hos den nuvarande kommissionen är koncentrerat till två punkter: Jag menar med det först och främst fantomdebatten om gelatin.
Även om kanske ingen genom detta beslut och genom detta fram och tillbaka har lidit någon skada.
Tror ni då verkligen att medborgarna kan förstå en sådan iscensättning och definiera den som en trovärdig politik?
För det andra: Det har enligt min bedömning i värderingen till viss del lagts er till last att tidigare ansvariga i sina tjänsteställningar var anförtrodda skötseln och svaret på frågor och aktiviteter från undersökningskommittén.
Det var ett strategiskt fel.
(Applåder) Att presentera detta outsägliga pressdokument från den 16. december, vid slutet av efterforskningarna, som om det inte hade existerat någon undersökningskommitté, betraktar jag som en skymf.
(Applåder) Därtill hör tyvärr också att de dokument, som vi i slutet av vårt förfarande, krävt från krävt i sin helhet från den vetenskapliga undergruppens sammanträde över BSE, från den 8 januari 1997, inte överlämnades i tid till oss och vid avtalad tidpunkt, utan endast selektivt.
Vi fick också då efter medgivande från kommissionsledamot Fischler dessa dokument sent på fredag eftermiddag, men för första gången under de sju och ett halvt år som jag tillhört parlamentet anlände inte min plåtkoffert till Strasbourg.
Därför har jag ännu inte kunnat kontrollera det.
Jag tror, kommissionsledamot Fischler och ordförande Santer, att ni på den här punkten fick dåliga råd.
Medborgaren är förvirrad och förbluffad och säger där ute till oss: Om detta är Europa, då har jag med hänsyn till de utmaningar, som vi alla står inför, många betänkligheter.
Därför uppfattar de undersökningskommitténs rekommendationer också som en möjlighet, att vända sakerna till det bättre.
Den som förstår och erkänner fel och drar konsekvenser av dessa, är stark och handlar ansvarsfullt, men inte den som minimerar debatter och missaktar minoriteters viljor och åsikter.
Utifrån dessa rekommendationer från undersökningskommittén, kan kommissionen och parlamentet åter bli naturliga bundsförvanter.
För att åstadkomma detta, uttalades mycket klara och strikta rekommendationer från undersökningskommitténs sida: frågan om omorganisation, frågan om ansvar, inklusive disciplinära åtgärder, frågan om en gemensam konferens, för att en gång för alla lösa problemområdet kött- och benmjöl, även den rättsliga grunden, ordförande Santer.
På alla ställen där kommissionen har tolkningsutrymme, borde den redan innan regeringskonferensen vid definitionen av rättsunderlagen, starkare än hittills, tillmötesgå parlamentet ..
(Applåder) För övrigt var det ett faktum att den brittiska jordbruksministern Hogg inte kom, en skymf inte bara mot parlamentet, utan gentemot alla europeiska medborgare.
(Applåder) Och det måste göras klart att detta utgör ett brott mot de interinstitutionella överenskommelser, som alla har undertecknat.
Ett energiskt agerande redan från början hade också begränsat de samhällsekonomiska skadorna och hade blivit mycket billigare än den begränsande debatt som slutligen visat sig vara en blindgångare.
Under tiden föreligger en resolutionstext, som en mångfald grupper ställer sig bakom.
Var god och betrakta denna resolutionstext, om vilken vi i morgon skall rösta; ordförande Santer, som en uppmaning, en chans, att vända saken till det bättre.
Parlamentet kommer att vara tvungna att kontrollera och övervaka det fortsatta förloppet, och i det ögonblicket som det löper bra, har ni också i fortsättningen vårt förtroende.
Om sakerna emellertid inte i tillräckligt hög grad genomförs och vi konstaterar stora brister, kommer det inom loppet av nästa månad att bli nödvändigt med ett mycket allvarligt samtal och mycket allvarliga initiativ, inklusive frågan om användandet av artikel 144 i fördraget.
Detta är vi, som företrädare av deras intressen, skyldiga de europeiska medborgarna.
(Applåder)
