# ID: svediakorp-gov473919
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,203
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, möjligheten att inrätta tillfälliga undersökningskommittéer omnämns i Maastrichtfördraget från 1992 och fastställdes närmare genom ett interinstitutionellt beslut 1995.
Fram till nu har Europaparlamentet tillsatt två tillfälliga undersökningskommittéer: en tillfällig undersökningskommitté om transitering inom gemenskapen och en tillfällig undersökningskommitté om BSE-krisen.
På grund av olikheter i tidsscheman har den tillfälliga undersökningskommittén om BSE varit den första att avsluta sitt arbete och därför har jag fått äran att vara den första föredragande som håller anförande i detta parlament för en tillfällig undersökningskommitté.
Den tillfälliga undersökningskommittén arbetade under tidspress eftersom BSE-krisen har uppmärksammats i hög grad av den allmänna europeiska opinionen och det fanns ett socialt larm som förmedlades till detta parlament, ett larm som i praktiken hade förmedlats under en lång tid.
Till följd av detta beslutade Europaparlamentet i somras om att inrätta en tillfällig undersökningskommitté.
Den tillfälliga undersökningskommittén fick först ett mandat på tre månader.
Då detta första mandat visade sig vara otillräckligt erhölls en förlängning, och kommittén slutförde sitt arbete den 6 februari detta år efter ett maratonsammanträde där vi beaktade 250 ändringsförslag.
Det effektiva arbetet har tagit cirka fem månader och, såsom allt arbete som görs under tidspress, innehåller det sannolikt vissa problempunkter.
Jag hoppas att de av er som upptäcker brister i rapporten noterar dessa så att de kan beaktas och korrigeras fram till publiceringen.
Rapporten innehåller, såsom medlemmarna i denna församling känner till, en första del, del A, som innehåller förslagen eller kommitténs egentliga rapport samt en serie bilagor som tar upp minoritetsyttranden, utfrågningarna och ett antal kompletterande dokument.
Under den tid arbetet har pågått har vi tagit emot kilovis med dokumentation från kommissionen, rådet, regeringsorgan samt nationella och internationella vetenskapliga institutioner.
Vi har likaså hållit en serie mycket detaljerade utfrågningar; vi har haft privilegiet att få höra rådets ordförande och kommissionens ordförande, vi har haft privilegiet att höra flera ledamöter av den aktuella kommissionen och den föregående kommissionen och vi har framförallt haft privilegiet att ta emot framstående vetenskapsmän som har tagit på sig besväret att komma till Bryssel och osjälviskt ställa sig till vårt förfogande i ett generöst samarbete.
Jag tror att vårt arbete under utfrågningstillfällena, effektivt ledda av Böge, har gett värdefulla resultat som kan vara till nytta för alla som vill ta del av dem.
Tillfälliga undersökningskommittén presenterar nu sin rapport för parlamentet, närmare sagt del A som innehåller undersökningsresultaten, rekommendationerna för framtiden och minoritetsyttrandena.
Minoritetsyttrandena är sju till antalet och jag kommer inte att gå närmare in på dem eftersom de kommer att presenteras av författarna.
Däremot vill jag meddela att rapporten i sin nuvarande form godkändes enhälligt av de närvarande ledamöterna vid omröstningen den 6 februari detta år.
Eventuella brister i rapporten medges självfallet av föredragande, men delas i princip av alla ledamöter av den tillfälliga undersökningskommittén.
Problemet är att den tillfälliga undersökningskommittén hade ett mandat av en viss omfattning och att detta mandat var avsett för att uppdaga alla eventuella fall av vårdslöst handlande eller misskött administration - närmare sagt påstådda överträdelser eller missförhållanden vid tillämpningen av gemenskapsrätten på BSE.
Härvid fanns en mycket viktig begränsning: de nationella domstolarnas och gemenskapsdomstolarnas jurisdiktion, med andra ord det att denna tillfälliga undersökningskommitté inte kan vara en rättsdomstol.
För detta har vi gemenskapens institutioner, och dessutom finns det nationella behörigheter, nationella institutioner att vända sig till.
Med detta som utgångspunkt var därför den tillfälliga undersökningskommitténs uppgift att klarlägga institutionernas ansvar och därvid - på grund av den inneboende strukturen hos Europeiska unionen, där staterna och de gemensamma institutionerna delar på ansvaret - kom vi fram till att vi i första hand måste koncentrera oss på statens ansvar, närmare sagt den brittiska regeringens ansvar.
Och problemet med BSE är utan tvivel ett problem som har sitt ursprung i den brittiska regeringens agerande i vissa frågor, ett agerande som har lett till omfattande skador som vi gott kan säga är varken önskade eller förväntade, men som är ett faktum.
Utgångspunkten är tillämpandet av en tillverkningsmetod för mjöl utifrån kött och benrester av djur, det så kallade Carver Grenfield-förfarandet.
Såsom vetenskapsmännen förklarade saken, så vidtog den brittiska regeringen i ett visst skede åtgärder som gjorde tillverkningen av dessa mjöl enligt det nämnda förfarandet flexiblare sålunda, att en fullständig sterilisering inte behövde genomföras.
En del av den tillfälliga undersökningskommitténs ledamöter besökte Förenade kungariket och de berörda anläggningarna.
Det som har hänt där är att djurrester, i många fall sannolikt infekterade av någon annan sjukdom, användes för tillverkning av foder och infördes därefter i livsmedelskedjan utan någon som helst kontroll.
Det förekom ett stort antal problem med brist på märkning.
Vi besökte lantbruk där det fanns säckar med djurfoder som helt saknade omnämnande om produktens ursprung.
Det fanns inget sätt att ta reda på hur de hade kommit dit och just detta är förklaringen till hur sjukdomen har utvecklats och förts vidare, och att det förekommer isolerade fall på lantbruk som ligger på långt avstånd från varandra.
Detta problem kunde kanske i ett visst skede ha tacklats genom effektivt samarbete mellan gemenskapens institutioner, närmare sagt år 1989, då man redan hade de första vetenskapliga bevisen från bl.a. tyska och franska vetenskapliga laboratorier - samt framför allt också från engelska laboratorier - om att problemet kunde ha följder för människors hälsa.
Jag tror att om den brittiska regeringen vid denna tidpunkt skulle ha erbjudit gemenskapens institutioner sitt samarbete och om gemenskapens institutioner skulle ha fungerat i överensstämmelse med den brittiska regeringen, så vill jag påstå att man mellan år 1989 och 1990 kunde ha bemött problemet och att det i så fall möjligtvis redan skulle vara på väg att få sin lösning.
Men här uppstår moment två, och det är när den brittiska regeringen med alla medel försöker hindra att BSE undersöks i Förenade kungariket.
Mellan 1990 och 1994 utförde kommissionens tjänstemän 37 veterinärkontroller i Förenade kungariket och vid ingen av dessa kontroller undersöktes inverkan av BSE, vilket får oss att tänka att det fanns en avsiktlig vilja från brittiska regeringens sida och en svaghet från kommissionens sida som ledde till att denna fråga inte undersöktes vid kontrollerna.
Märkligt nog hittar vi i dokumentationen från denna tidsperiod att man t.ex. i Grekland utförde mycket detaljerade kontroller kring mul- och klövsjuka och liknande, men den stora brittiska epidemi som började oroa oss, BSE, undersöktes inte ur gemenskapens synvinkel.
Jag skall dock inte gå vidare, eftersom tiden inte räcker till och jag vill komma in på det andra ansvarsblocket: jag avser här rådet.
Rådet är en institution som består av representanter för medlemsstaternas regeringar och som fungerar som en lagstiftande instans, men också som en verkställande instans, och detta är en stor orimlighet.
En av principerna för våra konstitutioner är principen om separationen av befogenheter.
För att bli medlem av Europeiska gemenskapen krävs ett accepterande av principen om Europeiska gemenskapen, men Europeiska gemenskapen respekterar inte principen om separationen av befogenheter, och man har därför sagt att om Europeiska gemenskapen skulle anhålla om inträde i Europeiska gemenskapen så skulle anhållan inte accepteras på grund av bristande respekt för separationen av befogenheter.
Vi stöter här på ett av de allvarliga problemen: rådet, som är ett lagstiftande organ, delegerar vissa verkställandebefogenheter till kommissionen men bibehåller den fundamentala makten.
Det är som om kommissionen hade fått låna en kula, men kulan är fäst vid en tråd, så att kommissionen efter varje skott måste återställa kulan till rådet och, som följd av detta, motverkas de beslut av verkställande karaktär som fattas av rådet av funktionen hos ett antal kommittéer som består av representanter för medlemsstaternas regeringar, i detta fall särskilt Ständiga veterinärskommittén.
Och vid omröstningar används vägda röster, dvs. var och en regerings vikt bestäms inte enligt vetenskapliga kvoter utan som funktion av var och en regerings politiska vilja eller politiska vikt.
Sålunda skulle den brittiska regeringen i fall av en sjukdom ha mer rätt än den grekiska eller portugisiska regeringen.
Jag anser detta vara ett fullständigt oacceptabelt system.
Det är ett system som angriper de konstitutionella principerna i var och en av våra medlemsstater och det är oacceptabelt att dessa rådets verkställandebefogenheter skulle bibehållas efter regeringskonferensen.
Vi kommer så in på det tredje ansvarsblocket när det gäller de Europeiska gemenskapernas kommission.
Vi anklagar nu, från parlamentet, kommissionen för svaghet.
Tillfälliga undersökningskommittén anser att det verkställande utskottet vid en bestämd tidpunkt underlät att vidta behövliga åtgärder.
När en del regeringar i ett visst skede ville tillämpa artikel 36 för att begränsa importen av produkter som härstammar från Förenade kungariket, ingrep kommissionen och t.o.m. hotade med att väcka talan inför EG-domstolen - vilket vi anser vara helt korrekt - men till saken hör att kommissionen borde ha agerat mot den berörda regeringen och ålagt denna att uppfylla föreskrifterna.
Vid ett tillfälle frågade jag uttryckligen den dåvarande ansvarige kommissionsledamoten om han hade begärt yttranden av kommissionens rättstjänst och jag fick till svar att kommissionen vid den tidpunkten inte hade tillräcklig politisk makt för att konfronteras med rådet.
Herr ordförande, i politiken måste man vara tillstädes.
Det är en verksamhet som är mycket svårare än den ser ut och när det finns någon typ av makt, antingen på grundval av allmänna normer eller rättspraxis, anser jag att institutionen bör verkställa den.
Vid det relaterade tillfället, och under någon tid därefter, uppvisade kommissionen en enorm svaghet.
Jag vill inte gå in på alla aspekter angående kommissionens ansvar, men vill dock påpeka att under 1996, som följd av hotet från den brittiska regeringen att använda veto i hela den konstitutionella utvecklingsprocessen, förekom på nytt svaghet från rådets och kommissionens sida.
Det finns t.o.m. ett beslut - beslutet om att häva embargot mot gelatin - som verkar ha fattats på grund av ett otillräckligt preliminärt betänkande som dementerades genom ett senare betänkande där man påpekade att gelatinet förvisso kunde utgöra en fara, dvs. hävandet av gelatinembargot kunde innebära en fara för människors hälsa.
Sålunda, på grund av å ena sidan brittiska regeringens ovilja att acceptera ett ingrepp av gemenskapen och å andra sidan maktkoncentrationen hos rådet och kommissionens svaghet gentemot rådet och gentemot regeringarna, har vi framför oss en kris vars pris enligt uppgift är 165 000 sjuka kor, och uppenbarligen finns ytterligare en halv miljon infekterade kor i Förenade kungariket, 23 självmord bland djuruppfödare i England, 15 personer som sannolikt drabbats av en variant av Creutzfeld-Jacobs sjukdom - som skylls på galna ko-sjukan - och en kollaps av köttmarknaden.
Jag tror det var kommissionsledamot Fischler som uttryckte att detta har varit den största katastrofen som Europeiska gemenskapen har varit tvungen att konfrontera.
Tillfälliga undersökningskommittén kunde ha begränsat sig till konstateranden angående dessa element av överträdelse eller vanskött administration, men det verkade lämpligt att vi, med grund i våra erfarenheter och det vi hade lärt oss, också skulle ge någon typ av rekommendationer.
Våra rekommendationer är av mycket varierande karaktär, men en av dem uppmanar till större öppenhet inom hela denna sektor.
Gemenskapens medborgare följer skrämda med hur ett antal mystiska institutioner sammanträder i Bryssel, institutioner där det kanske finns påtryckningsgrupper verksamma, och dessa medborgare kan inte vara säkra på att de livsmedel och produkter som de konsumerar är tillräckligt trygga när det gäller hälsan.
Därför ber gemenskapens medborgare om öppenhet och om information.
Vi föreslår en serie åtgärder som är avsedda att förmedla tillräcklig information om denna kris och om vad som skall hända i framtiden.
Det finns också en annan serie förslag från tillfälliga undersökningskommittén angående kontroll av alla hälsoaspekter.
För närvarande bildar kommissionen, de vetenskapliga kommittéerna och andra kommittéer en struktur som inte tar hänsyn till skyddet av hälsan.
Genom det sätt på vilket gemenskapen har utvecklats, med största tonvikten på ekonomiska aspekter, har den ekonomiska verksamhetens yttersta mål fallit i glömska - att ge individerna trygghet och ge dem möjlighet att utveckla sina förmågor.
Om vi tillämpar detta kriterium på de ekonomiska intressena hos vissa företagssektorer måste vi fördöma själva gemensamma marknaden och konstatera att den är till förfång för medborgarna.
Därför grundar sig den tillfälliga undersökningskommitténs aktuella slutsatser på att man utvecklar ett omedelbart samarbete mellan kommissionen och parlamentet - i vilket ingår inrättandet av ett gemensamt organ genom vilket parlamentet och kommissionen tillsammans under de närmaste månaderna kan undersöka alla de åtgärder som är avsedda att förstärka medborgarnas förtroende, att skydda medborgarnas hälsa och att ge gemenskapens institutioner en bättre funktion.
Herr ordförande, jag tror att parlamentet med detta ger ett viktigt bidrag till utvecklandet av Europeiska unionens institutioner och till välfärden för gemenskapens medborgare.
