# ID: svediakorp-gov473853
# author: Vanhecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, bakom de luddiga formuleringarna i denna resolution och framför allt från kommissionsdokumenten som ligger som bas, döljer sig de facto en knappast dold önskan om att egentligen europeisera hela den sociala tryggheten.
För övrigt, i enlighet med de vilda drömmarna från den före detta kommissionsordföranden Delors.
Nu kan jag som flamländer principiellt och med kännedom om saken säga att det skulle vara en dålig sak.
I mitt eget land, står ju debatten om delningen av den sociala tryggheten för närvarande mycket högt upp på den politiska föredragningslistan.
Det betyder konkret att båda folken, flamländare och valloner, bättre kan förvalta sitt sociala säkerhetssystem själva än vad den federala staten kan göra.
Vi har alltså i vårt land erfarenhetsmässigt kunnat fastställa att flamländare och valloner lägger olika innehåll och form på den organiserade solidariteten, lägger olika betoning och har kvar en stor skillnad i mentalitet i användningen och finansieringen av den sociala tryggheten.
Men, problemen som redan i en ganska dramatisk form dyker upp i en gemensam belgisk social trygghet, där trots allt endast två folkslag är berörda, och som då fortfarande har en relativt jämförbar välfärdsgrad, den kan bara öka proportionellt om den sociala tryggheten skulle organiseras mer och mer på europeisk skala.
Kort sagt, ett riktigt socialsystem med social trygghet kan bäst enligt subsidaritetsprincipen organiseras på de olika medlemsstaternas nivåer och folk och det har ingenting med egoism att göra och det utesluter inte alls andra solidaritetsformer mellan folken.
Som grund kan jag också säga att den verkliga och långtgående harmoniseringen av olika sociala trygghetssystem i Europa har kommit till under de senaste decennierna utan europeisk byråkrati och utan europeiskt förmynderi och vi uppfinner absolut inte hjulet idag, i motsatts till vad många tydligen tror.
Till slut måste man våga säga att det ekonomiska Maastricht-snörlivet som tvingas på oss, hotar att leda till social rivning i många länder och också det är läxan som vi måste ta åt oss idag.
