# ID: svediakorp-gov473851
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 553
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, det gladde mig mycket att höra minister Melkert säga att han tycker att det är mycket viktigt att vi även i detta Europaparlament inleder diskussionen om social trygghet, för kollegor, jag måste lätta mitt hjärta.
Jag förvånar mig ändå hela tiden över de särskilt allergiska reaktionerna från en del kollegor när vi pratar om att uppträda gemensamt på detta område.
Jag tycker för övrigt att Vim van Velzen träffade mitt i prick när han hänvisade till rekommendationerna från 1992.
Då kunde man tydligen fortfarande diskutera konvergens och finansiering på europeisk nivå.
Nu har ordet " konvergens " nästan blivit tabu trots att gemensamt handlande på europeisk bog absolut kan ske med full respekt för de historiskt ökade skillnaderna mellan de olika systemen för social säkerhet.
Jag skulle vilja lämna ett par överväganden till kollegorna under dessa tre minuter.
Det finns verkligen en ökande enighet om att kostnaderna på arbeta måste sänkas, framför allt på den nedre delen av arbetsmarknaden, vid de lågkvalificerade jobben.
Bra, utmärkt.
Det finns mycket mindre enighet på europeisk bog om hur finansieringen av systemet då skall ske.
Tvärtom, man talar om " avfettning " av systemen, om selektivitet i bidragen, om privatisering av en del risker.
Jag skulle vilja ge förespråkarna för sådana sorters moderniseringar följande.
I Belgien har en mycket spännande studie publicerats på uppdrag av OECD, om sambandet mellan fattigdom, arbetsmarknad och social trygghet.
Jag skulle vilja citera två slutsatser från den.
För det första, det finns ett mycket starkt band mellan omfattningen av de sociala trygghetskostnaderna och fattigdom.
Det betyder alltså, ändamålsenlig social trygghet kostar pengar, kollegor.
Selektivitet har dessutom mycket tydliga gränser.
För det andra, det finns inget direkt samband mellan storleken på arbetslösheten och storleken på fattigdom.
Det finns dock ett direkt samband mellan låga ersättningar, låga löner och fattigdom.
Det betyder alltså inte att vi inte skall återinsätta människor i arbete, tvärtom, jag är för ersättningsaktivering, men det betyder också att vi nu verkligen definitivt måste kasta den amerikanska modellen i papperskorgen.
Jag skulle vilja plädera för en europeisk konvergensstrategi som helt tar hänsyn till subsidariteten och som åtminstone innehåller följande handlingar.
För det första, brådskande åtgärder när det gäller finansieringen av den sociala tryggheten.
Jag skulle vilja uppmana det nederländska ordförandeskapet att forcera ett genombrott i denna ytterst viktiga fråga, det finns förslag framme.
För det andra, Europa måste arbeta för sociala rättigheter och rätten till en minimiinkomst är en del av det.
Människor som har mindre än 50 % av den genomsnittliga inkomsten för medborgarna är fattiga.
Dt är alltså tydligt var den undre gränsen ligger för oss.
För det tredje, Unionen spenderar i genomsnitt 28 % av sin bruttoinhemska produkt på social trygghet.
Det döljer stora skillnader.
Varför börjar vi inte äntligen med att inte tänka på utvecklingen av en europeisk social norm, där vi uppmanar medlemsstater att lägga ut en viss procent av sin välfart på social trygghet.
Jag hoppas att denna debatt om meddelandet från kommissionen äntligen kan ge anledning till ändamålsenlig europeisk handling.
