# ID: svediakorp-gov473850
# author: Belleré (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Herr kommissionsledamot Flynn!
Herr minister!
I rekommendationen från utskottet för sysselsättning och socialfrågor att godkänna förslaget till resolution om de två dokument som presenterats av kommissionen, dvs meddelandet om den framtida sociala välfärden och betänkandet om den sociala tryggheten i Europa, har föredraganden Barbara Weiler, som jag gratulerar till det arbete hon har utfört, försökt definiera begreppet " välfärd ", som inte bara skall ses som allmän social välfärd, dvs de offentliga trygghetssystemen, utan även som det sociala skydd som erbjuds av regeringen och de system som erbjuds i kollektiva och privata avtal.
Två frågor är intressanta i sammanhanget.
För det första är det nödvändigt att klarlägga den Europeiska unionens roll när det gäller välfärden.
EU borde spela en mer aktiv roll och borde vidta åtgärder tillsammans med medlemsstaterna för att främja en gradvis tillnärmning av deras sociala skyddssystem genom att ställa upp en serie gemensamma minikriterier så att man undviker att konkurrensen leder till en gradvis urholkning av den sociala tryggheten.
För det andra, och det är svårt att här, på två minuter, vara uttömmande, måste man komma fram till en överenskommelse, såväl med kommissionen som med föredraganden, om att de sociala trygghetssystemen måste anpassas till arbetsmarknadens nya krav.
Det kan vara värt att påpeka tendensen att minska bidragen från arbetsgivarna och de anställda, framför allt vad gäller dem som har den lägsta inkomsten och, följaktligen, de lägsta ersättningsnivåerna.
En förstärkning av systemet med kompletterande pensionsförsäkringar skall uppmuntras och göras mer flexibelt, så att antalet personer som drabbas av social utstötning minskar ytterligare och så att man kan garantera en lämplig existensnivå för samtliga medborgare, som under alla omständigheter bör känna sig skyddade och kunna se framtiden an med tillförsikt.
De nationella parlamenten bör i större omfattning diskutera den sociala välfärden, samtidigt som det är nödvändigt att främja och bibehålla en hög grad av sysselsättning.
Man måste hålla i minnet att där det finns arbetslöshet finns det ingen social trygghet.
Detta är vad de närmare 20 miljonerna arbetslösa i Europa anser.
