# ID: svediakorp-gov473848
# author: Sainjon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 546
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, idag ligger Europas egenart i förhållande till Förenta staterna, Japan eller andra länder i en social modell som saknar internationell motsvarighet.
Vad tjänar det till att arbetslösheten i Förenta staterna enbart är 6 % när nästan 40 miljoner amerikaner helt saknar socialt skyddsnät?
Vi får aldrig glömma att den europeiska sociala modellen har formats av historien, av lidandet och av strider som inleddes i samband med den industriella reformen i slutet av 1700-talet i gruvorna, verkstäderna och överallt där män, kvinnor och barn utnyttjades.
Vi får heller aldrig glömma den ofta ojämlika strid som fackföreningarna förde.
Nu får man ofta höra att systemet är föråldrat, dammigt, fragmenterat och för dyrt.
Det är skamligt!
Vissa vill till och med se dess sammanbrott.
Vi får inte använda byggandet av Europa och den sociala harmoniseringen som förevändning för att förorda en omstrukturering av det vi uppnått, med andra ord göra ett sämre socialt system.
Det är antagligen för tidigt för att genomföra en total harmonisering inom områden som rör socialt skydd, pensioner, familjepolitik och hälsofrågor.
Det är dock absolut inte för tidigt för att samordna alla ansträngningar samt genomföra verkliga och framstegsvänliga reformer.
Redan nu är en social uppförandekod önskvärd.
En sådan finns dock, men den respekteras inte.
Den brittiska regeringen förkastar den sociala stadgan, precis som det sociala protokollet från Maastricht.
Major har ägnat sig åt att trycka ner ett flertal direktiv, trots tillrättavisningarna från EG-domstolen i Luxemburg.
Vad tjänar det till om femton parter försöka bygga ett hus om en av arkitekterna motsätter sig grunderna?
Jag hoppas innerligt att politiska förändringar snabbt kommer till stånd i Förenade kungariket och att de kan klargöra situationen i ett land där osäkerheten breder ut sig och där arbetslöshetssiffrorna avsiktligen har underskattats, vilket också har erkänts av arbetsmarknadsdepartementet.
Kommer lögnen att upphöjas till regeringsdoktrin i Förenade kungariket?
Jag kan urskilja tre stora hot för moderniseringen och harmoniseringen av våra socialförsäkringssystem.
Först, men inte minst, arbetslösheten: 20 miljoner arbetslösa och 50 miljoner utestängda!
De sociala utgifterna kommer att skjuta i höjden.
Man måste angripa roten till det onda, dvs. utarbeta en europeisk politik som verkligen kan få fart på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.
Samma sak gäller pensionssystemen.
Vi konstaterar beskedligt att det inte kommer att finnas tillräckligt många unga människor för att finansiera pensionerna år 2005.
Alltså skapar vi pensionsfonder eller andra finansiella mekanismer utan att någonsin fundera över en europeisk familjepolitik som bryter med den rådande individualismen.
Det andra hotet är den gemensamma valutan.
När staterna har infört euron, dvs. när de har samma växlingskurs och samma räntenivåer, kommer de enbart att förfoga över två vapen för att locka till sig investeringar: skattevapnet och det sociala vapnet.
Om vi inte är på vår vakt kan vi i båda fallen råka ut för en utjämning nedåt.
Det tredje hotet gäller finansieringen av det sociala skyddet som grundas på inkomster från arbete.
Jag anser att ansträngningarna bör delas och att ett system med finansiering genom skatt på kapital bör införas.
