# ID: svediakorp-gov473847
# author: Ribeiro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, Weiler bör gratuleras för ett utmärkt arbete, och hans betänkande förtjänar vårt stöd och borde få allas vår uppmärksamhet.
Faktum är emellertid att man ägnar sig så mycket åt andra saker, med andra benämningar som man kallar nationella när de egentligen är transnationella och att så litet blir över för dessa frågor om trygghetssystemen i Europa och Europas framtid att det borde leda till en europeisk debatt.
Kommissionens bägge meddelanden, som legat till grund för detta betänkande, ger underlag till denna debatt och det förslag till resolution som parlamentet bör ändra om till en resolution, skulle kunna göras utifrån Weilers betänkande.
Vad som inte är mindre viktigt, snarare tvärtom, är den motivering som bifogas förslaget och som innehåller underlag för mycket eftertanke och mycken debatt.
Alla inställningar som grundas på artikel 2 i Romfördraget, som inte ändrades genom Maastrichtfördraget, och som definierar allmänna mål för anslutningen av medlemsstater, och på artikel 117, som inte upphörde att gälla genom Maastrichtfördraget, och som tydligt föreskriver en princip för den politiska inriktningen förefaller närmast främmande, men blir allt nödvändigare.
Den kommande principen om social rättvisa utgör, eller borde utgöra, grundinriktning och den filosofiska inriktningen, vid byggandet av ett Europa sammansatt av olika nationella förhållanden och som är resultatet av samarbete och solidaritet mellan och till förmån för de fattiga.
Vi är tacksamma att Barbara Weiler understryker denna juridiska grund och framförallt den progressiva inriktningen i en dynamik som förefaller vara snedvriden, eftersom man enbart talar om harmonisering av tekniska bestämmelser och ställs inför skillnader eller negativa likheter på det sociala planet.
Det är uppenbart att denna debatt inte får stanna vid en diskussion om ett betänkande och det är inte heller detta som skall diskuteras.
Men det är positivt att kunna påminna om hur oundvikliga och viktiga dessa frågor är.
Eftersom tiden endast medger en enda kommentar, vill jag endast rikta uppmärksamheten på punkt 21 i förslaget och föreslå att denna punkt skall utgöra underlag för den debatt som måste hållas om utvecklingen av arbetena, arbetstiderna och fritiden.
Resultatet från ett yttrande från utskottet för ekonomi, från Theonas, kan användas för att understryka att vad man måste börja betrakta som kärnpunkten i alla diskussioner om den sociala inriktningen är planeringen av mannens och kvinnans liv, genom att fastställa vad som är arbetstid och vad som är möjlig fritid och som inte kan vara tid med arbetslöshet, eftersom det också kan vara, eller måste vara, livstid.
