# ID: svediakorp-gov473844
# author: Hernández Mollar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag tror att vi utan överdrift kan konstatera att nivån på socialskyddssystemen i Europeiska unionen med stor marginal är den högsta i världen.
Vi borde alla vara stolta över att tillhöra ett samhälle som i dagens läge är det mest solidariska som finns.
Men för att kunna behålla denna höga nivå måste vi dock kunna höja vår sysselsättningsnivå.
Det är bara till den omfattning som vi klarar av att ha en stark, konkurrenskraftig och sysselsättningsskapande europeisk ekonomi som vi kan upprätthålla vårt system för socialskydd.
Allt annat är falska ord och ren demagogi.
Under de senaste åren har många röster stämt upp i anklagelser om att det europeiska socialskyddssystemet är orsaken till den europeiska industrins försvagade konkurrenskraft.
Man har försökt skapa en konflikt - något som jag absolut inte är överens om - mellan socialskyddet och ekonomiernas konkurrenskraft.
Resonemanget bakom denna konfliktteori är följande: eftersom ekonomin blir allt öppnare och globaliserad belastas produkter som tillverkas i Europa med tilläggskostnader som inte finns på produkter som tillverkas t.ex. i Asien.
Därför har asiaterna en konkurrensfördel jämfört med européerna.
Dessa beskyllningar kan bemötas på två sätt: det första är att försöka dementera dem och det andra är att söka efter lösningar för att garantera överlevnaden på längre sikt.
Jag är definitivt anhängare av det sistnämnda sättet.
Vi kan inte förneka att skatterna på arbete i den Europeiska unionens länder försvårar uppnåendet av en konkurrensnivå som ger oss möjlighet att bibehålla vår marknadsandel i konkurrensen med de övriga länderna.
Men vi vet alla att det utöver priset också finns andra konkurrensfaktorer: kvalitet, design, innovation ....
Europa måste söka efter nya sätt att konkurrera, utöver priset.
Under tiden har vi inget annat val än att fortsätta arbeta för en bättre konkurrenskraft hos den europeiska ekonomin, för att kunna upprätthålla systemet.
Vi måste gå vidare i fråga om avregleringen av marknaderna, inom energiområdet, inom telekommunikationerna; vi måste öka utbildningen av vår arbetsstyrka; vi måste investera mer i forskning och utveckling och vi måste få en större insats från den privata sektorn för denna typ av investeringar.
Vi måste dessutom uppnå en monetär union med så många deltagande länder som möjligt, för att en större del av den europeiska ekonomin skall kunna dra nytta av den förstklassiga makroekonomiska miljö som denna union kommer att innebära.
Även i fråga om det betänkande från kommissionen som vi debatterar i dag vill jag uttrycka min tillfredsställelse.
Jag anser det vara en god utgångspunkt för en debatt som måste bli djupgående - en allvarlig och strikt debatt om socialskyddets framtid.
Jag vill även uttrycka min besvikelse över att inte kunna stöda betänkandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor, eftersom vi i denna dag inte kan acceptera tanken om att överföra medlemsstaternas finansieringsansvar till Europeiska unionen.
Det vore att börja i fel ända.
Först måste vi komma ordentligt vidare när det gäller harmoniseringen, standardiseringen av ersättningar och liknande, ett behov som uppstått till följd av den fria rörligheten och det fria utbudet av tjänster.
Å andra sidan, och härmed skall jag avsluta, herr ordförande, finns det grupper som hamnat utanför samhället på grund av fysiska eller psykiska begränsningar, grupper som är arbetslösa och söker arbete.
Vi kan inte heller förbise att det finns sådana som har arbete men som söker sociala ersättningar för att kunna fly arbetet, på bekostnad av andra, vi kan här t.ex. nämna missbruket av en del invaliditetsersättningar.
Det är viktigt att föra en ständig kamp mot bedrägeriet, att förbättra resurserna och kontinuerligt utväxla idéer, erfarenheter och förslag mellan alla sociala aktörer.
