# ID: svediakorp-gov473836
# author: Ojala (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, när vi talar om den sociala trygghetens framtid i Europa, talar vi samtidigt om hela Europas framtid.
Barbara Weilers betänkande visar, enligt min mening, på ett utmärkt sätt hur viktigt det är för oss att förnya de sociala trygghetssystemen, så att de motsvarar kraven i ett arbetsliv, som förändras och hur vi också måste arbeta för att finna nya finansieringskällor för den sociala tryggheten, så att vi kan trygga en hög nivå också i framtiden.
I Weilers betänkande ges en uppmaning till att definiera de gemensamma minimimålen för den sociala tryggheten i EU.
Jag delar helt denna uppfattning.
Frågan är emellertid inte lätt för oss nordbor, av skäl, som bl.a.
Hatzidakis här hänvisade till.
Vi fruktar, att ett minimum lätt kan förvandlas till ett maximum.
Därför är det viktigt att garantera, att gemensamma minimikrav alltid genom nationella beslut kan överskridas.
Jag delar också den i betänkandet framförda uppfattningen, att EU: s socialpolitik behöver en starkare rättslig grund.
Det sociala protokollet måste fogas till grundfördraget och man bör kunna besluta om dess tillämpning med kvalificerad majoritet.
När vi talar om finansieringen av den sociala tryggheten, skulle jag vilja betona, att det inte bara är fråga om en utgiftspost, vilket man lätt föreställer sig.
De medel som används för social trygghet kompenserar sig själva många gånger om.
Detta gäller både samhället och företagen.
Arbetstagare, som upplever sig socialt trygga, är bättre i stånd att ställa sin skapande förmåga till företagets förfogande.
Det är inte bara mer humant, utan också ekonomiskt mer lönsamt att stödja människor, när de drabbas av svårigheter, än att låta problemen övergå i utslagning och brottslighet.
Det man sparar i social trygghet, måste man flerfalt betala i form av kostnader för driften av fängelser och polisstyrkor.
Om vi vill garantera de europeiska medborgarnas trygghet, finns lösningen snarare i en förbättring av socialskyddet och de sociala tjänsterna än i en effektivisering av polismakten.
