# ID: svediakorp-gov473833
# author: Hatzidakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 527
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det råder ingen tvekan om att hela den här salen i hög grad önskar en social trygghet för hela Europa och, om möjligt, en harmonisering av socialförsäkringssystemen med tiden.
Detta skulle för övrigt utgöra ett krav också för den inre marknadens filosofi.
Ändå bör vi inte glömma vissa grundläggande parametrar:
Den första parametern är att det existerar stora skillnader mellan socialförsäkringssystemen i medlemsstaterna: skillnader i organisationen av socialförsäkringssystemet, skillnader i finansieringen av socialförsäkringen (t.ex. i Tyskland, Frankrike och Belgien kommer inkomsterna huvudsakligen från arbetsgivarna medan skatterna dominerar i de skandinaviska länderna) och skillnader beträffande nivån av socialt skydd.
I de skandinaviska länderna överstiger de totala utgifterna för socialförsäkringen 30 % av BNP medan de i Portugal bara utgör 18 % och i Grekland 16, 5 % av BNP.-Den andra parametern - och den får vi inte glömma när vi diskuterar social trygghet - är att det existerar många problem i socialförsäkringssystemen såsom de fungerar idag.
Problem som bland annat skapas av den stigande arbetslösheten, vilken i sin tur skapar krav på förfogande över ytterligare tillgångar för socialförsäkringssystemen, en ökande tillströmning av kvinnor till arbetsmarknaden, en ökning av medellivslängden - som i sin tur skapar problem för försäkringssystemet, eftersom en reducerad arbetskraft understödjer fler och fler pensionärer.
Medan det 1995 krävdes 4, 5 personer i arbetsför ålder för att underhålla en pensionär, kommer det om 30 år att vara lite mindre än tre personer.
Naturligtvis skapar detta vissa strukturella problem för socialförsäkringssystemen, vilket har visat sig de senaste åren.-Den tredje faktorn är det faktum att medan utgifterna för socialförsäkringen uppgick till 19 % av BNP i hela unionen 1970, var proportionen 28 % av BNP 1993.
Utvecklingen är i princip positiv, men konsekvenserna av den måste sammanlänkas med nivån på konkurrenskraften, då vi har en ekonomi med världsomfattande utbredning.Följaktligen vill vi säkert ha en hög nivå av social trygghet och ett försök till harmonisering, men vi får inte glömma vissa grundläggande frågor som står i relation till social rygghet, såsom t.ex.:
För det första, frågan om ekonomins konkurrenskraft, om vi inte förfogar över en konkurrenskraftig europeisk ekonomi skulle även socialförsäkringssystemet störta samman på lång sikt.-För det andra, bör " korrelativitetsprincipen " vara en av de grundläggande principerna för socialförsäkringssystemen.-För det tredje, får vi inte se negativt på privatförsäkringens roll, dvs. tilläggssparandet, inom socialförsäkringssystemet, naturligtvis utan att avskaffa den allmänna försäkringen.
Vi måste studera konsekvenserna utan att skynda oss att fördöma ett deltagande från den privata sektorn i försäkringen, genom att inta en dogmatisk ställning i frågan.
Samtidigt måste vi naturligtvis stödja den aktiva sysselsättningspolitiken och uppmuntra flexibla arbetsformer, för att angripa problemet med arbetslösheten.Även ändringsförslagen som jag har lagt fram för Europeiska folkpartiets grupp, grundar sig på dessa slutsatser.
Fru Weiler har verkligen lagt ner mycket arbete och tid på detta betänkande som tekniskt sett är komplett, men ur politisk synvinkel har vi vissa meningsskiljaktigheter, och de har jag nämnt.
