# ID: svediakorp-gov473832
# author: Van Velzen, Wim (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 733
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Först, ordförande, vill jag hälsa ministern från Nederländerna välkommen till detta hus i vilket han för länge sedan nästan blev medlem, men det utskottet som föreslog kandidater tyckte att han då vara för ung och tyckte att han skulle skaffa sig mer erfarenhet på nationell nivå och det visste vi.
En av de trevligaste sakerna med konferensen om socialpolitik i ekonomisk prestation tyckte jag var att för första gången på många år kom den sociala politiken ut ur det negativa, där alla talare inte försvarade sig mot anfall från högerkanten, utan med mycket självmedvetenhet och faktiskt påvisade hur viktig den sociala politiken är i sig själv och att den också är viktig för ekonomin.
Många studier utförda för kommissionen gör det tydligt, att ett rättvist system för social säkerhet och en bra ekonomisk prestation inte är varandras motsatser, utan tvärtom stödjer varandra.
Att goda sociala skydd inte är ett ljus som sätts som utsmyckning på en tårta, utan att de är en av de oumbärliga ingredienserna i själva tårtan.
Därmed har de facto direkt en kraftig kritisk marginalanteckning gjorts för sättet som den Europeiska unionen fram tills nu börjat och genomfört stora projekt.
Om det nu är den interna marknaden, EMU, informationssamhället eller utvidgningen av unionen, så lunkar ständigt den sociala dimensionen efter.
Därför är det inte underligt att det i medlemsstaterna och äntligen även i Nederländerna förs en tung debatt om frågan om det är förståndigt att fortsätta med EMU.
Så att ni förstår det rätt, jag är förespråkare för EMU och även för stabilitetspakten, men det måste dock fortsätta att vara tydligt att socialt framåtskridande och sysselsättning är målet och monetär politik medlet för att nå det målet.
Det är viktigt att vi idag med hjälp av det utmärkta betänkandet från Barbara Weiler talar om framtiden för den sociala tryggheten i Europa.
Men då måste vi inse att man redan nu måste bygga på den framtiden.
Det betyder ombildning av våra system för social trygghet eftersom de annars inte kommer att kunna betalas i framtiden.
En ombildning, eftersom systemen för närvarande är otillräckligt sysselsättningsinriktade och det betyder också en sökning efter en balans mellan flexibilitet och säkerhet.
Men det skulle också innebära, en gemensam ekonomisk politik som inte primärt är inriktad på att uppnå EMU-kriterier, utan på att skapa arbete.
Sociala mål och instrument är nödvändiga på europeisk nivå för att få den ensidiga monetära politiken i balans.
Det var en av slutsatserna från konferensen i Amsterdam.
Därför är kapitlet sysselsättning nödvändigt i fördraget.
Därför måste det sociala protokollet förbättras och gälla för alla medlemmar i Unionen.
Många av de nödvändiga ombildningarna av den sociala tryggheten skulle vara tvungna att fortsatt vara en fråga för nationella och lokala myndigheter.
Men ett integrerat Europa med en genomförd intern marknad minskar det rent nationella intresset.
I fortsättningen är vi alla intressenter i den sociala sammanhållningen i andra medlemsstater.
En av de heta potatisarna i debatten i utskottet för socialfrågor om detta betänkandet var konvergensen.
Det är stor uppståndelse, bl.a. i England om frågan om konvergens, till och med om det som ord, får förekomma i texterna.
Uppståndelsen tycker jag är väldigt konstig.
Fördraget uttalar i artikel 17, också undertecknat av Storbritannien, redan klart och tydligt om att den gemensamma marknaden skall främja harmoniseringen av de sociala systemen och att det är nödvändigt att främja en fri trafik och att det är nödvändigt för att motverka en oärlig konkurrens.
Samma sak finns också angivet i en rekommendation från 1992, en förklaring där man delvis pläderar för konvergens av samma anledningar.
Det är utomordentligt cyniskt att förklaringen antagits under det engelska ordförandeskapet och har namnteckningen från en av de mest europeiska tories.
Jag hoppas att allt detta kommer att vara en anledning för alla engelsmän under omröstningen i morgon att inte vidare gnälla om denna sortens frågor.
Ordförande, jag tycker att det här egentligen räcker.
Ombildning av olika system är, tror jag, oomtvistat, Det viktigaste är diskussionen om sättet det skall ske på och i vilken omfattning vi kan få stöd för detta och behålla stödet hos de europeiska medborgarna.
