# ID: svediakorp-gov473830
# author: Melkert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,473
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, tack så mycket, även för möjligheten att få tala inför ert parlament om denna viktiga fråga som idag står på föredragningslistan.
Jag vill till att börja med lyckönska fru Weiler och kommissionen för betänkandet så som det nu ligger framför oss, eftersom det när det gäller innehållet är av största vikt för den framtida utvecklingen av den Europeiska unionen.
Samtidigt kommer det också i ett ögonblick då Unionen och dess medlemsstater måste förbereda sig på vad som kommer att vara en kvalitativ ny fas i den socialekonomiska utvecklingen för Unionen, särskilt från det ögonblick då EMU kommer att börja.
Då blir det mycket önskvärt att även ge ny form och innehåll till komplementariteten mellan den ekonomiska och monetära integrationen å ena sidan och den socialekonomiska politiska samordningen mellan medlemsstaterna å andra sidan.
Den nya formen och innehållet kan inte hittas på annat sätt än genom dialog mellan regeringarna och Europaparlamentet.
Betänkandet från fru Weiler ger viktiga ansatser för detta.
I den Europeiska unionens målsättningsfördrag har det redan nu gjorts tydligt att användningen av en hög nivå på sysselsättning och social trygghet tillhör unionens kärnuppdrag.
Samtidigt måste vi tillsammans fastställa att genomförandet av kärnmålsättningarna för unionen de facto ännu bara går i barnskor.
Oaktat det myckna viktiga arbete som redan genomförts under de gångna åren och där också den europeiska kommissionen har spelat en viktig roll, så står vi ändå bara alldeles i början av en ny fas och det är av största vikt att nu komma vidare där.
Fortfarande alltid lika högaktuell i den vidare utvecklingen av våra tankar på denna punkt är vitboken om tillväxt, konkurrensförmåga och sysselsättning, vitboken-Delors.
Även om den nu är ett antal år, får vi inte göra felet att lämna det betänkandet i vår låda i vårt historisk arkiv, eftersom vi egentligen bara precis håller på att utveckla ett antal huvudteman i det och även måste se det som ett uppdrag att ge kärntemana i det betänkandet vidare innehåll.
Det är också av den anledningen som det nederländska ordförandeskapet har bedömt det som viktigt att diskutera några teman, som kommer direkt från vitboken, under halvåret för detta ordförandeskap.
Vi gjorde det på en konferens som ägde rum i slutet av januari i Amsterdam under titeln: " socialpolitik och ekonomisk prestation ", där vi försökte betrakta socialpolitiken inte bara som en social önskvärdhet utan också i termer av en produktionsfaktor.
En produktionsfaktor för att få till stånd en tillväxt och sysselsättning och välfärd i unionen, för att därmed bättre synliggöra syntesen mellan socialpolitik och ekonomisk prestation.
Med en högkvalitativ insatts som kommit från kommissionsledamot Flynns och hans generaldirektorats sida under konferensen, anser jag mig få säga att vi har lämnat ett bidrag till diskussionen som genom fru Weilers betänkande också introducerats här.
Vi vill under vårt ordförandeskap arbeta för att också där komma något längre, genom att i mars under det informella sammanträdet för socialrådet i Rotterdam få ytterligare resultat, särskilt i två frågor.
Det gäller i första hand indikatorerna för sysselsättningspolitiken som medlemsstaterna under kommande år måste fastställa för att med användning av benchmarking- metoden försöka lära av de bästa erfarenheterna som görs i enskilda medlemsstater och därifrån också få till stånd en kanaliserande effekt på samordningen av politiken på den Europeiska unionens nivå.
Därmed kommer det också att bli möjligt att få till stånd ett påskyndande av konvergensen på arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik som nödvändigt komplement till den ekonomiska och monetära integrationen.
Som andra fråga under det informella rådet kommer vi att ägna oss åt det som känns nödvändigt i nästan alla medlemsstater, att sänka arbetskostnaderna och därigenom möjliggöra att man framför allt kopplar in sämre kvalificerade arbetssökande.
För helt riktigt konstaterar kommissionen i rapporten om den ekonomiska situationen i Unionen, att ersättningen av arbete med kapital och att investeringsnivån i unionen fortsätter att ligga efter.
Det är de två viktigaste orsakerna till den negativa sysselsättningsbalansen som uppnåtts under de senaste åren och som absolut behöver förändras.
Längs de två linjerna vill vi ge ett bidrag och jag ser det som en parallell övning i det som genom betänkandet Weiler föreslagits, att i unionspolitiken avsevärt förstärka kvalitén på uppmärksamheten för villkoren under vilka tillväxt och sysselsättning kan komma tillstånd.
När vi talar om villkoren för tillväxt och sysselsättning, villkoren för att få tillstånd social sammanhållning, vill jag kort ange ännu några punkter att uppmärksamma, som enligt min bedömning skulle ha företräde i den vidare politiska utvecklingen och i diskussionen, även med ert parlament.
I första hand gäller det villkoren för större arbetsmarknadsflexibilitet.
Det står fast att arbetsmarknadens rigiditet kan stå i vägen för tillväxten av sysselsättning och att det behövs anpassning.
Men det står också fast att den anpassningen inte får uppfattas ensidigt, det måste handla om en ömsesidig anpassning från såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas sida.
Det är av den anledningen som diskussionen under konferensen i Amsterdam uppmärksammade konceptet flexibilitet och säkerhet.
Flexibilitet, som kan efterfrågas från arbetstagarnas sida för att verkligen vara tillgänglig för arbetsmarknaden på ett sätt som kommer den ekonomiska tillväxten tillgodo, men å andra sidan också att få större social trygghet, pensionstrygghet, alltså också från arbetsgivarnas sida ett bidrag för att åstadkomma arbetsmotivation, som också är av vikt för att uppfylla de två villkoren som jag skulle vilja nämna, nämligen att få till stånd en högre nivå på arbetsproduktiviteten.
Arbetsproduktiviteten kommer i framtiden i ökad omfattning att bero på utbildning, fler möjligheter till utbildning och ledighet, men också på att organisera arbetstagarnas engagemang inom ramen för information och konsultation i företagens policy.
Det är på den sista punkten, en lycklig omständighet som jag under ordförandeskapets period hoppas kunna uppnå visst framåtskridande med temat " Information och konsultation av arbetstagare ", eftersom jag tagit del av rapporten som på denna punkt producerats av utskottet för socialfrågor och förhoppningsvis inom kort kommer att få ta del av resultaten från arbetsgruppen under ledning av herr Davignon som av kommissionen och rådet fått i uppdrag att ägna sig åt detta.
Det tredje villkoret för tillväxt och sysselsättning som jag skulle vilja nämna gäller att få till stånd större social stabilitet, som i sin tur löper längs olika linjer, särskilt när det gäller att förbättra och respektera balanserade arbetsförhållanden.
Dessutom är den sociala dialogen som måste föras med arbetsgivare och arbetstagare av stor vikt.
På den punkten hoppas jag att i det social rådet kunna kliva framåt i moderniseringen av den social dialogen på unionsnivå.
Det är nödvändigt att få de arbetssökande att deltaga på en mycket högre nivå för att utnyttja alla talanger hos arbetssökande, invandrare och absolut också kvinnor på arbetsmarknaden.
Det är nödvändigt att göra mer för att bekämpa fattigdom, för att också garantera det sociala deltagandet och den sociala stabiliteten i vårt samhälle.
Att skapa dessa villkor skall ske oaktat nivån på välfärdsutvecklingen i medlemsstaterna.
Alla medlemsstater ser sig konfronterade med denna föredragningslista.
När det gäller detta är det också ett viktigt uppdrag för unionen att kanaliserande få till stånd en samordning, att också få till stånd en föredragningslista för fördelning av arbete och inkomster som inte uteslutande är baserad på marknadsvillkor eller som är dikterad av marknadsvillkor.
För att på medellång sikt utarbeta denna strategi, en strategi på medellång sikt för vilket också uppmärksamhet begärdes i vitboken av Delors, vill vi som råd anstränga oss.
Vi kommer alltså att föra diskussionen i Rotterdam vidare, vi kommer då också att titta på vilken roll kommissionen kan spela där.
Kommissionen som jag ser som en motor för att fördjupa tematiken och att ordna medlemsstaternas erfarenhet på ett sådant sätt att även gemensamma slutsatser kan knytas till det, vilket ordförandeskapet hoppas diskutera även på basen av en sysselsättningsparagraf i fördragen, inom ramen för regeringskonferensen.
Därmed kan en bärande yta för samordning komma till stånd, den som slutligen måste ligga som grund för en kompletteringen som inte bara är önskad, utan som också är oundviklig när snart den Europeiska unionen uppnår fasen med den ekonomiska och monetära unionen.
Och därigenom kommer också nödvändigheten av att ansluta ekonomisk och monetär integration och sysselsättningsresultat att vara synliga och uppnåbara för medborgare, och det kommer också att bli tydligt, kanske med nedgång och uppgång, att man inte heller kan få till stånd ett starkt och internationellt konkurrerande stabilt enhetsmynt utan en reell ekonomisk konvergens, utan en konvergens av arbetsmarknaden inom medlemsstaternas område.
(Applåder)
