# ID: svediakorp-gov473829
# author: Weiler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 580
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Det gläder mig att vi i dag har kommit in på en fråga som sedan länge borde ha stått på Europas dagordning, och det gläder mig att kommissionen har förelagt oss ett mycket värdefullt dokument till debatt.
Vi har i utskottet utförligt debatterat dessa ting med experter och fristående organisationer, och det gläder mig också att presidiet från Irland och nu från Nederländerna har utnyttjat möjligheten att ordna fackkonferenser tillsammans med oss.
Jag vill också tacka mina kolleger för det konstruktiva samarbetet bakom mitt betänkande, och jag ber om förståelse för att inte alla ändringsförslag har kunnat beaktats.
Vissa kunde jag inte beakta därför att de skulle ha förändrat den klara linjen i mitt betänkande, liksom delvis för att de alltför mycket gick i en riktning som skulle ha betytt en privatisering av socialsystemet.
Å andra sidan har jag mycket stora sympatier för förslag 27, 28 och 29, men de har inget med mitt betänkande att göra utan hör faktiskt hemma i ett annat sammanhang.
I hela det sista halvårets debatt var man i grunden ense om att den europeiska socialmodellen är en positiv lokaliseringsfaktor för Europa och att vi gemensamt behöver reformera detta system men inte inskränka det.
Reformera betyder inte harmonisera, för att genast göra detta klart.
Även i framtiden kommer de nationella parlamenten att besluta om utformningen av sina socialförsäkringssystem.
Ändå är det nödvändigt att Europaparlamentet och våra institutioner tar större del och engagerar sig starkare än förut.
Vi har t.ex. utmanats genom strängt nödvändiga direktiv som slår vakt om arbetstagarnas fria rörlighet.
Vi har utmanats av sociala former, av krav att ordna för nya europeiska sätt att organisera arbetet, t.ex. för atypiska sysselsättningsförhållanden, inte bara deltid utan för breda och varierade spektret av atypiska sysselsättningsformer som under hand har uppstått i Europa.
Vi har också utmanats - och det är det viktigaste - av kampen mot arbetslösheten tillsammans med den regionala och nationella nivån, ty vi vet alla att arbetslösheten är den viktigaste orsaken till de sociala trygghetssystemens finansiella problem.
Det är också skälet till att vi har satt in ett kapitel om " Sysselsättning " i reformfördraget.
Ett viktigt krav från utskottet är att göra systemen sysselsättningsvänligare, dvs. att avlasta produktionsfaktorn arbete och öppna nya finansiella resurser.
Medlemsstaterna kan, ja bör ta tillfället i akt till en miljömässig omställning, en ekologisk skattereform.
Vi föreslår detta.
Medlemsstaterna har att besluta om de vill ta hänsyn till denna nya resurs eller ej.
Vi har utarbetat svar och lösningsförslag till europeiska problem som liknar varandra i alla medlemsstater, i alla industristater.
Det är t.ex.
Europas åldrande befolkning, kvinnornas berättigade önskan om förvärvsarbete och, som sagt, de nya formerna av arbetsorganisation och arbetsflexibilitet.
Detta samtal kommer vi att föra med kommissionen, rådet, arbetsmarknadens parter, olika fristående organisationer och medlemsstaternas välfärdsorganisationer.
Kära kolleger!
Jag har i mitt betänkande presenterat ett knippe förslag om åtgärder.
Det skulle glädja mig om ni kunde hålla med om och stödja att vi fick arbeta vidare med denna fråga, vilket vi måste och vill, och om att det behöver finnas något slags institutionellt organ, där vi tillsammans kan finna lösningar och föra diskussion.
Jag ber er därför att stödja mitt betänkande.
