# ID: svediakorp-gov473821
# author: Imaz San Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 563
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag vill inleda med att gratulera föredragande Oomen-Ruijten till ett magnifikt betänkande.
Detta gäller inte bara hennes analys av det förslag från kommissionen som vi skall debattera i dag, utan i hög grad hennes förmåga att förutse.
Hon har nämligen tagit upp en del aspekter, t.ex. gällande gränsarbetares rätt till arbetslöshetsersättning, i det betänkande som hon presenterade för - och som sedermera godkändes av - utskottet för sysselsättning och socialfrågor den 15 februari 1995.
Fram till nu har arbetstagare som blir helt arbetslösa i en medlemsstat där de haft en anställning medan de bott permanent i en annan medlemsstat, haft problem avseende hur deras rättigheter skall definieras.
Lösningen har varierat beroende på typen av arbetstagare.
Medan gränsarbetare automatiskt har lytt under lagstiftningen i det medlemsland där de bor hade andra typer av arbetstagare - särskilt säsongarbetare - haft möjlighet att välja om de skall omfattas av den ena eller den andra medlemsstatens rättsregler.
Detta har inneburit en betydande ojämlikhet inom den grupp arbetstagare som varje morgon måste korsa en gräns - i många fall inget annat än en konstgjord markering - för att komma till sin dagliga arbetsplats på grannorten.
Vi kan för det första konstatera att dessa arbetstagare måste konfrontera två olika länders föreskrifter: de som gäller i landet där de arbetar och de som gäller där de bor.
För det andra måste vi konstatera att detta hinder utgör en betydande broms för ett effektivt genomförande av den inre marknaden, särskilt avseende arbetstagarnas rätt till fri rörlighet.
I denna mening erbjuder kommissionens förslag arbetstagarna en möjlighet att välja mellan arbetslöshetsersättning från den stat där de arbetar eller från den stat där de bor, och detta gäller även för gränsarbetare.
Jag anser förslaget vara mycket positivt eftersom det innebär en betydande förbättring av villkoren för denna grupp.
Även om det finns ett antal frågor kvar att lösa - t.ex. gällande sjukvårdsersättningar för familjemedlemmar - inom ramen för uppbyggandet av den grundpelare för den inre marknaden som den fria rörligheten innebär, måste vi konstatera att förslaget utgör ett steg framåt för många arbetstagare i Europeiska unionen och att Oomen-Ruijten skall ha äran för att ha tagit initiativ och arbetat till förmån för dessa arbetstagare.
Betänkandet tar också upp andra viktiga frågor gällande förflyttningen av personer som får arbetslöshetsersättning.
Man föreslår ett system där en arbetslös som får arbetslöshetsersättning och vill flytta för att söka arbete - eller i en del fall för att följa med sin livspartner - under de tre första månaderna skulle åtnjuta samma rätt till ersättning som beviljas av den behöriga myndigheten, dvs. den stat där personen senast hade arbete.
Denna ersättning utbetalas för den behöriga myndighetens del av myndigheten i den medlemsstat där den arbetslöse söker arbete.
Om arbetssökandet sträcker sig över en period som är längre än tre månader skulle den arbetslöse ha möjlighet att stanna kvar i den stat där han söker arbete och fortsätta erhålla ersättning, men med vissa begränsningar gällande varaktighet och belopp.
Avslutningsvis vill jag gratulera föredragande och understryka att det föreliggande betänkandet innebär ett viktigt steg framåt i fråga om arbetstagarnas rättigheter - ett steg till förmån för rörligheten för arbetstagare i Europeiska unionen och samtidigt till förmån för genomförandet av en gemensam marknad.
