# ID: svediakorp-gov473786
# author: Hatzidakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 964
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, fru kommissionsledamot, kära kollegor, betänkandet som diskuteras här idag och som jag har äran att vara föredragande för tar upp frågan " sammanhållningspolitik och miljö ".
Det grundar sig på det meddelande från kommissionen som benämns på samma sätt och som jag måste säga är mycket bra.
Det behandlar inflytandet som unionens politik har eller kan ha på framgången av den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken gällande miljön inom medlemsstater och angränsande länder.
Miljökvaliteten påverkar direkt vår livskvalitet.
Den är följaktligen i behov av vårt fortsatta intresse.
Dess förstöring är likväl en realitet som kan innebära stora faror.
Liksom jag också konstaterar i mitt betänkande, kan unionens sammanhållningspolitik sannerligen i vissa fall vara betungande för miljön.
Också på grund av detta måste alla de åtgärder vidtas som är oumbärliga för att sätta stopp för det som händer, men även för att harmonisera sammanhållningspolitiken med bevarandet av miljön som mål.
Det gäller att finna den gyllene medelväg som skall tillåta sammanhållningspolitiken att bidra till att främja hållbarheten.
Vi får heller inte underskatta det faktum att målen för miljöns utveckling och skydd inte nödvändigtvis är motstridiga, som många tycker och som många trodde tidigare, men de kan och måste komplettera varandra.
En bra miljö utgör ofta en grundläggande förutsättning för utveckling.
Ett område med goda miljöförhållanden är säkerligen mera attraktivt för investeringar än ett ur miljöhänsyn förstört område.
Således när vi t.ex. städar stränder eller utför en biologisk anpassning av ett turistområde, särskilt i de södra delarna av Europeiska unionen, som också är de som unionens sammanhållningspolitik särskilt riktar sig till, skyddar vi inte bara deras miljö utan vi gör dem också samtidigt mera attraktiva för turister och främjar följaktligen deras utveckling.
För att uppnå dessa mål måste alltså vissa förändringar och reformer äga rum inom sammanhållningspolitiken, och de omnämns i korthet i slutsatserna i mitt betänkande.
Jag skulle kortfattat vilja presentera några av dem:
För det första, det behövs ett stöd för miljödimensionen på alla nivåer som rör planering och konkretisering av unionens sammanhållningspolitik.
Detta stöd skulle kunna komma från ökningen av summorna som disponeras för miljön, förbättringen av kvaliteten på miljöarbete och skapandet av möjligheter för rena gemenskapsinitiativ rörande den framtida miljön.
För det andra, beträffande sammanhållningsfonden, som ju som bekant finansierar arbeten inom transport- och miljöområdena, måste den i princip utan avsteg följa fördelningskriteriet 50 % -50 %, något som idag fortfarande inte sker fullt ut, trots klara förbättringar i förhållande till tidigare.
Inom transportsektorn måste man lägga större vikt mera miljövänliga arbeten, som t.ex. anläggandet av järnvägar i stället för bilvägar, såsom det görs idag.
Inom miljön igen måste man också mera klart stödja aktioner för miljön, som t. ex. återplanteringen av skog och försöken att avvärja en desertifikation av Medelhavsområdet etc.
För det tredje, anser jag att en reformering av miljökonsekvensbeskrivningarna är särskilt viktig.
De tillämpas förvisso idag, men med tveksam effektivitet.
Det måste alltså hursomhelst ske före utförandet av arbetet av forskare som står i oberoende ställning till producenterna, för att resultaten skall få en förpliktande karaktär.
För det fjärde, skulle det vara nyttigt om kommissionen tog itu med genomförandet av en forskningsstudie för att finna en brett accepterad metod för att utvärdera eventuella miljökonsekvenser av ett projekt eller en åtgärd.
För det femte, krävs det en förbättring av övervakningskommittéernas funktion, något som med säkerhet måste ske i nära samarbete med medlemsstaterna, för att inte också inkräkta på subsidiaritetsprincipen.
En god idé anser jag det för övrigt vara att skapa ett organ för övervakning av miljön på gemenskapsnivå eller nationell nivå.
Målet för detta organ skulle vara en kontinuerlig kontroll av om miljöskyddslagstiftningen efterlevs och, varhelst och när det behövs, att inleda straff- och bötessanktioner, enligt principen " förorenaren betalar ".
För det sjätte, rollen som de så kallade ekologiska företagen " ecobusiness " spelar kan komma att bli viktig.
Det handlar om ett brett spektrum av, till stor majoritet, små- och medelstora företag, som är verksamma inom områden som kontroll av miljöförstöring, produktion av nya tekniker för energisparande eller prestation av tjänster för administration och minskning av avfall.
Här måste vi, med ett typiskt exempel, förena nytta med nöje och bidra till miljöskyddet och främja utvecklingen genom att stödja små- och medelstora företag och genom att skapa stabila arbetstillfällen.
Ett stöd som är nödvändigt för miljövänliga verksamheter såsom " grön turism ".
På denna punkt skulle jag vilja tacka alla de som, med nyttiga påpekanden, förslag och ändringsförslag har bidragit till fullbordandet av detta betänkande.
Jag är nästa helt tillfredsställd med dess slutliga form, såsom det läggs fram för omröstning i parlamentet.
Jag har endast lagt fram två ändringsförslag, varav den ena är av rent teknisk natur, och den andra för att formuleringen av en punkt ska bli mera konkret.
Med detta skulle jag vilja avsluta mitt inlägg.
Jag hoppas att slutsatserna i detta betänkande kommer att få ta emot allvarliga synpunkter från Europeiska kommissionen och huvudsakligen, att resultera i en saklig dialog inom ramarna för den förestående reformeringen av strukturfonderna.
Vi måste i framtiden ha en ännu mera miljövänlig gemensam sammanhållningspolitik eftersom, som jag sa i början, den allmänna övertygelsen måste vara att miljö och utveckling inte är motstridiga begrepp, utan mål som kan och bör komplettera varandra, detta för att vi gemensamt skall kunna bidraga till främjandet av en hållbar utveckling.
