# ID: svediakorp-gov473782
# author: Wulf-Mathies (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,114
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar!
Kommissionen välkomnar det omfattande och balanserade betänkandet av herr Botz, och jag hoppas att vi även kan omsätta många av slutsatserna i praktiken.
Chocken på arbetsmarknaden i Tyskland, men även de oerhörda ekonomiska sprickorna i Östtyskland tydliggör på ett särskilt vis varför Förbundsrepubliken ligger på andra plats efter Spanien och före Italien beträffande de totala stödbeloppen från strukturfonderna.
Detta faktum är, och detta har några av er påpekat, tyvärr inte särskilt känt i Tyskland och jag kan därför endast stödja era ansträngningar.
För övrigt handlar det inte bara om vänskapliga gester, utan även om en plikt för förbundsregeringen och motsvarande delstater att offentliggöra uppgifterna.
Mellan 1991 och 1993 skapades och bibehölls mer än 220 000 arbetstillfällen i Östtyskland med hjälp av strukturfonder och jag hoppas att det inte bara för Östtyskland, utan i hela Tyskland, kommer att vara avsevärt mycket mer under den nuvarande stödperioden.
Jag påpekar dessutom att de medel som flyter från Europa till Tyskland inte enbart är en kontinuerlig och förutsebar inkomstkälla, utan framför allt även ett gripbart uttryck för europeisk solidaritet.
Vi välkomnar därför att detta bidrag av de europeiska strukturfonderna uttryckligen anses vara positivt både för mål 1 och för att förbättra situationen i de tyska mål 2- och mål 5b-områdena.
Kommissionen kan sammantaget i stor utsträckning instämma i betänkandets slutsatser om utvecklingsproblemen och bekräftar de prioriteter fram till 1999 som den satt upp tillsammans med medlemsstaterna, nämligen bekämpandet av arbetslösheten, miljön och hållbar utveckling, förstärkning av konkurrenskraften - i synnerhet för små och medelstora företag - och lika möjligheter.
De preciseras i kommissionens riktlinjer för den nya programfasen 1997-1999 för mål 2-områden och dessa riktlinjer har hävdat sig, vilket den nya tyska programplaneringen visar: Sex av nio program har i princip godkänts av kommissionen från slutet av januari.
Jag vill med detta även tydliggöra, att vi den här gången kommer att besluta om programmen i början av 1997, och att just det som nämns i fördröjningskritiken har bekämpats effektivt.
Vi avser för övrigt att lägga fram liknande riktlinjer för kontrollen av mål 2-områdena vid halvtid.
Jag tycker att denna " mid term review " som nu står för dörren borde användas för en kritisk granskning av läget, ty den dramatiska tillbakagången i tillväxten i mål 1områdena, alltså i Östtyskland, och den ökande arbetslösheten borde vara anledning till att ännu en gång noggrant kontrollera samtliga planerade åtgärder beträffande deras verkan och göra eventuella anpassningar av programmen, där det är nödvändigt.
I ert betänkande, herr Botz, nämner ni ett bekymmer som är allmänt utbrett i de nya delstaterna när ni slår fast att de första regionalt begränsade framgångarna av ett ekonomiskt tillfrisknande i de hoppfulla zonerna inte torde äventyras av att stödbeloppen dras tillbaka i förtid.
Låt mig därför i övrigt, inte bara för områdena i Östtyskland, fastställa att, för det första, solidariteten med de fattigare länderna och regionerna även måste garanteras i framtiden och att, för det andra, även då målen för bruttonationalprodukten har uppnåtts, vilket tyvärr på kort sikt väl inte kommer vara fallet i Östtyskland, bör man undvika abrupta avbrott.
Exemplet Abruzzo, som togs upp tidigare, är egentligen snarare ett bra exempel på långsam utfasning än tvärt om.
Jag anser att man skulle titta på det konkret.
Men jag vill också tydliggöra att man inte heller får glömma bort landsbygdsområdena vid översynen av strukturfonderna.
En av de viktigaste uppgifterna för den nya generationen program är, och det har ni helt riktigt påpekat, herr Botz, att förenkla förfarandet för genomförande och finansiering.
Här finns en del att förbättra.
Jag vill emellertid även påpeka, och jag har ju rest omkring mycket i de olika regionerna på senare tid, att de östtyska delstaterna anser att gemenskapsinstrumenten är flexiblare och mer målspecifika än tyska Gemeinschaftsaufgabe.
Av detta borde vi kanske lära oss att allt inte bara borde förändras i kommissionen, utan det talar även för att vi, genom samarbete och partnerskap och med hänsyn tagen till subsidiaritetsprincipen, borde komma fram till gemensamma förbättringar.
Jag hoppas för övrigt att förfarandet beträffande SEM 2000, som ju också behandlar stödberättigande, redan inom kort kommer att medföra lättnader.
Vad beträffar ämnet utvärdering, så vet jag, att det alltid nämns.
Jag åberopar nu helt enkelt det tyska Förbundsrevisionsverket, som har kritiserat, att det inte finns så gott som någon målinriktning, några mål i siffror eller några förnuftiga utvärderingar, och jag anser att detta även tydliggör, varför tyskarna stönar så över de europeiska kraven.
Jag tror emellertid att vi skulle ha det lättare beträffande utvärderingen, om man i Tyskland skulle ta mer hänsyn till Revisionsverket och dess övervägande.
För övrigt vill jag påpeka, att medlemsstaternas budgeträtt är mycket mer komplicerad och mindre flexibel än gemenskapens budgeträtt.
Det finns till exempel, som ni vet, inte heller några medelöverföringar som det finns i gemenskapsrätten och som räcker som fördel för de senfärdiga regionerna.
Och när ni betänker att den stora delen av medlen grundar sig på förskottsbetalningar och endast de sista 20 % kräver en motsvarande rapportering av åtgärder, då anser jag att detta är en mycket generös reglering.
Jag hoppas att ni ser till att de räntor, som nu samlas i Bonn, även kommer regionerna till godo.
Jag vill ännu en gång påpeka, att vi naturligtvis inte å ena sidan kan säga, vi vill ha strikta kontroller, vi vill ha en ordnad finanshantering och å andra sidan sedan bara ge förskottsbetalningar och i slutet inte övertygas om att åtgärderna även genomförs och slutförs noggrant.
Jag tror att förfarandet möjliggör stor flexibilitet och jag skulle vilja önska mig att det även alltid framställs så tydligt som det faktiskt går.
Låt mig få avsluta med två goda nyheter.
För det första: Vid slutet av år 1996 kunde betalningseftersläpningen i de nya delstaterna i hög grad hämtas in.
Det finns fortfarande eftersläpning när det gäller mål 2- och mål 5programmen.
Detta sades också helt riktigt, men även här har vi goda chanser till återhämtning.
För det andra: Vid utvecklingen av partnerskapsprincipen har vi gjort avsevärda framsteg, som förhoppningsvis kommer att bidra till att programmen blir effektivare och att regionerna identifierar sig mer med sina gemenskapsprogram.
