# ID: svediakorp-gov473762
# author: Viola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 614
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
När det gäller strukturpolitiken utmärks de italienska regionerna - som Podestà nyss framhöll - av tydliga skillnader som gör att bilden av de strukturingripanden som görs blir splittrad.
Det är av denna anledning som hela Syditalien, Mezzogiorno, hamnar i målområde 1, medan hela centrala och norra Italien hamnar i Mål 2, 5a och 5b.
Inom ramen för denna bristande enhetlighet är tyvärr den enda gemensamma faktorn, om man utgår från data över hur fonderna har använts fram till slutet av 1996, den extrema svårigheten att utnyttja strukturfondernas medel.
Problemet upprepas dessutom eftersom det visar sig även i tillämpningen av gemenskapens stödprogram för perioden 1989-93.
Innan vi diskuterar de interna motiven, dvs de motiv som hänger samman med förhållandena i Italien, vill jag upprepa det som Speciale tidigare framhöll: ett av de viktigaste motiven är utan tvekan de komplicerade regler som styr strukturfonderna, och som under den senaste femårsperioden även har hindrat andra stater från att fullt ut utnyttja strukturfondernas resurser.
Men för Italiens del förvärras detta av de svårigheter som framför allt hänger samman med de bräckliga regionala administrationer som, i enlighet med närhetsprincipen, borde ha ansvaret för programmen och för att fonderna utnyttjas men som i själva verket ofta har stora svårigheter att administrera de lokala utvecklingsplaner man kommit överens om tillsammans med kommissionen.
Man måste därför fråga sig om den flexibilitet som nämns i regeringskonferensen inte bör tillämpas även när det gäller sammanhållningen.
Det finns faktiskt länder som är mycket väl utrustade för att klara en regional uppdelning, som sedan lång tid är vana vid att delegera det administrativa ansvaret till sina regioner, departement, Länder och grevskap.
I Italien, trots att det sedan många år existerar en regional struktur och i vissa fall självständighet sedan lång tid tillbaka, har i flera fall närhetsprincipen ömkligen misslyckats.
Det skulle därför vara lämpligt att bestämma att om de enskilda regionerna verkligen har förmågan att hantera utbetalningen av fondmedlen så skall ansvaret för detta delegeras till dem, men i de fall där detta inte fungerar skall det aktuella landet kunna vidta alternativa åtgärder och upprätta kompletterande strukturer för ändamålet.
Inrättandet i Italien av en samordningsenhet är ett positiv signal.
En ytterligare signal skulle kunna vara, och här instämmer jag i det som Speciale har framhållit, ett system som gör det möjligt att byta ut de personer som varje år visar sig oförmögna att utnyttja gemenskapens resurser.
Ett annat positivt faktum är framväxten av territoriella allianser, vilket antyder en gryende insikt om att det behövs nya och bättre metoder på utvecklingsområdet.
Ett av de viktigaste hindren när det gäller att fullständigt utnyttja fonderna har enligt min mening varit bristen på information.
Även av denna anledning är det önskvärt att de italienska regionerna öppnar egna representationskontor inom Europeiska unionen, som kan komma att utgöra informationsbryggor till myndigheter och privatpersoner som vill utnyttja fonderna.
Jag har lagt fram ett ändringsförslag i frågan, som kommer att diskuteras i morgon.
Italien gör stora ansträngningar för att hämta in de förseningar som uppkommit.
Det är emellertid viktigt att kompletteringsprincipen respekteras, framför allt när det gäller regionerna i Syditalien som idag, klämda mellan å ena sidan en betydande nedskärning i det statliga ekonomiska stödet och å andra sidan ett underutnyttjande av strukturfonderna, riskerar att skadas från två håll.
Jag hoppas därför att kommissionen uppmärksamt bevakar att kompletteringsprincipen efterlevs, en princip som är av avgörande betydelse för den europeiska sammanhållningen.
