# ID: svediakorp-gov473761
# author: Speciale (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 608
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag anser att Podestàs betänkande är både positivt och väl genomtänkt.
Det goda resultatet är naturligtvis hans förtjänst, men också resultatet av ett samarbete och en arbetsmetod som har utvecklats inom utskottet för regionalpolitik, en metod som bygger på diskussioner och forskning kring alla fall av strukturingripanden i samtliga medlemsstater och naturligtvis inte enbart i Italien.
Vi har fört en fördjupad dialog med kommissionen.
Vid varje tillfälle har vi, dessutom, organiserat utfrågningar med de ansvariga i respektive medlemsstat, representanter för regeringen, parlamentet, lokala myndigheter, regioner och parterna på arbetsmarknaden och på samma sätt har vi också gjort när det gäller Italien.
Det är på grund av detta vi idag kan formulera ett par allmängiltiga slutsatser.
Det är sant att Italien på ett oroväckande sätt har varit oförmöget att effektivt utnyttja strukturfonderna, vilket är ännu allvarligare om man tar med i beräkningen att detta berövar bräckliga regioner välbehövlig kraft och nödvändiga investeringar.
Man bör, vilket också sker i betänkandet, applådera - en uppfattning som jag för övrigt delar - den italienska finansministerns uttalade ambitioner att effektivisera processen.
Nyligen träffade jag i Bryssel den ansvarige kommissionsledamoten som tänker se till att eftersläpningen inhämtas före innevarande års slut.
Det är ett ambitiöst och tufft mål, men möjligt att uppnå om ansträngningarna finner sin motsvarighet i en gemensam kraftsamling från samtliga ministrar: från samtliga ministrar och, framför allt, från samtliga regioner och samtliga berörda lokala myndigheter.
Det är framför alt bekant att största delen av strukturfonderna i Italien, vad gäller kvantiteten, koncentreras till Mål 1-regionerna, dvs till landets södra delar, vilket redan har framhållits.
De allvarligaste förseningarna finner man just i några av dessa regioner, inte i alla, men framför allt i vissa, och då främst i de större regionerna: Sicilien, Campanien, Apulien.
Om man kan uppnå resultat i dessa regioner kommer helhetsbilden att förändras avsevärt.
Det krävs med andra ord extraordinära åtgärder, men det krävs också ett engagemang från samtliga, en allmän och mycket stark politisk vilja.
Jag vill rikta en uppmaning till de europeiska och nationella parlamentarikerna från de här områdena att de gör särskilda ansträngningar när det gäller dessa frågor.
De extraordinära åtgärderna omfattar: nya målsättningar, snabbare utbetalningsrutiner vid de regionala myndigheterna, en modifiering av de administrativa strukturerna där det behövs, en förstärkning av lokala myndigheter och att man dessutom överväger möjligheten som anges i betänkandet att, vid allvarliga fall av misslyckanden, byta ut de lokala politiker som är ansvariga för att programmen genomförs.
Detta är en extrem åtgärd, mycket känslig, som leder till konflikter med de berörda personerna.
Vi bör emellertid fråga oss om inte dagens blockerade situation leder till konflikter med de människor som inte får någon chans att utnyttja möjligheterna till finansiering och som i slutändan riskerar att förlora dessa möjligheter.
Vilket hänsyn skall i så fall väga tyngst?
Slutligen skulle jag emellertid vilja stryka under det faktum att icke-utnyttjandet, det mindre goda utnyttjandet av strukturfonderna, är ett problem som även berör andra medlemsstater.
Detta lyfter fram problemet med en djupgående revidering av reglerna för hur strukturfonderna skall utnyttjas och en förenkling med syftet att eliminera förseningar och byråkratiska rutiner inom ramen för den förändring av regelverket som kommer att ske 1999.
Utskottet för regionalpolitik och Europeiska gemenskapens kommission kommer i år att behöva ägna mycket arbete åt att se över och revidera detta regelverk.
