# ID: svediakorp-gov473743
# author: Matikainen-Kallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 594
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, bästa kollegor, EU: s beroende av energiimport torde komma att växa från nuvarande 50 procent till omkring 75 procent fram till år 2015.
Man beräknar, att marknaden för energiproduktionsanläggningar inom EU kommer att växa bara 1-2 procent under de närmaste femton åren.
De miljöskyddsåtgärder som vidtagits inom EU kommer endast att ha en ringa inverkan, om de inte genomförs globalt, över hela världen.
Föroreningarna känner inga gränser.
Energistadgan fick sin upprinnelse redan år 1990 på initiativ av Nederländernas premiärminister, som ansåg, att man skulle kunna påskynda det ekonomiska uppsvinget i Östeuropa och Sovjetunionen genom samarbete på energiområdet.
Europeiska gemenskaperna och dessas medlemsstater undertecknade 1991 energistadgan i Haag.
År 1994 undertecknade sammanlagt 50 parter energistadgefördraget samt ett protokoll till energistadgan om energieffektivitet och därtill hörande miljöaspekter för att ge de principer och mål, som uppställts i stadgan, en fast och internationell, juridisk grund.
Större delen av EU: s medlemsländer har redan ratificerat fördraget och också Finland kommer att göra det under detta år.
Vi väntar ännu på Rysslands ratificering.
USA har deltagit i utarbetandet av fördraget, men kommer inte, som det nu ser ut, att underteckna det, vilket är en klar brist.
Energieffektiviteten och energisparandet måste effektiviseras i hela Europa.
Speciellt i länderna i Central- och Östeuropa samt i OSS skulle man kunna spara upp till 30-40 procent energi.
Västerländska företag kan bistå med hjälp och rådgivning i användningen av ny teknologi, exempelvis genom Synergyprogrammet.
Övergångsperioden i CÖE-ländernas och Rysslands ekonomi kan man underlätta med hjälp av Phare- och Tacisprogrammen, och därvid skulle energianskaffningar kunna tjäna som en finansieringsform under övergångsperioden.
Energistadgans protokoll om energieffektivitet och därtill hörande miljöaspekter bildar en god grund för ett mer krävande miljöskydd, i synnerhet genom att främja en effektivare energianvändning.
Sålunda är det positivt och behövligt, att man genom fördraget och protokollet stöder en politik för uthållig utveckling, principen om att " förorenaren betalar " samt principen om minimering av miljöproblemen.
När det gäller miljöskyddet har man emellertid inte fattat juridiskt bindande beslut, vilket också är en uppenbar brist.
Vid byggandet av nya kraftverk kunde man av de östeuropeiska länderna kräva samma utsläppsnormer för svaveldioxid, kväveoxider och partiklar som i väst.
Vid renovering av gamla kraftverk måste man nöja sig med en mer anspråkslös nivå.
För nya projekt och verksamheter, som genomförs inom ramen för fördraget, måste man inkludera en obligatorisk förhandsbedömning av miljöpåverkan.
Samarbetet inom kärnsäkerhetsområdet är också viktigt.
I länderna i Central- och Östeuropa samt i OSS-länderna har svårigheterna att hålla kärnkraftverken i stånd ökat, liksom den illegala handeln med plutonium och andra radioaktiva ämnen.
EU borde också i likhet med USA sträva till att köpa plutonium av vapenklass, som till sin styrka är över nittio procent.
När man spär ut det med urlakat uran, får man bränsle till kärnkraftverken, med en styrka av 3-4 procent som inte längre kan användas för framställning av kärnvapen.
I dag nedmonterar man visserligen kärnvapen, men det anrikade plutoniumet blir kvar.
Tänk efter, på detta sätt skulle kärnkraften kunna verka för världsfreden.
Med beaktande av att fördraget är av synnerlig vikt, föreslår jag, att Europaparlamentet avger en positiv resolution över rådets och kommissionens beslut att å Europeiska gemenskapernas vägnar godkänna energistadgefördraget och protokollet om energieffektivitet och därtill hörande miljöaspekter.
