# ID: svediakorp-gov473700
# author: Ahlqvist, Andersson, Theorin & Wibe (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vi anser inte att det finns behov av att nu anta en gemensam skogsbruksstrategi.
Unionen står nu inför väldiga problem, då det gäller att anpassa jordbruks- och regionalpolitiken i samband med östutvidgningen.
Det är då olämpligt att anta en gemensam strategi för ytterligare ett område, i synnerhet då det redan i dag finns fungerande skogspolitik i de enskilda länderna.
Varje land har en skogsvårdslag och en myndighet för skogssektorn.
Det förekommer dessutom ett omfattande internationellt samarbete på skogspolitikens område, t.ex. inom ramen för FAO och ECE.
Det finns också ett väl fungerande internationellt samarbete vad gäller kartläggningen av skogsskadorna i Europa.
En gemensam skogspolitik är av tvivelaktigt värde, eftersom problemen är så olika inom unionens länder.
Så utgör t.ex. avbetning ett stort problem i Medelhavsområdet, medan man i de nordliga länderna anslår medel för att förhindra att öppna hagar och betesmarker växer igen.
Skogsbränder är heller inget betydande problem i de nordliga länderna.
I Norden finns också en väl fungerande miljöcertifiering, och det är känt att konkurrentländerna, t.ex.
Kanada och USA, har utövat påtryckningar för att få till stånd en gemensam sådan certifiering på en lägre nivå än den i Norden.
Det finns alltså en betydande risk för att miljökraven på t.ex. svenskt skogsbruk skulle minska av en gemensam certifiering.
Slutligen anser vi att det är onödigt att unionen med detta dokument tar på sig nya utgifter.
Går alla förslagen igenom, innebär det en årlig ökning av unionens utgifter med ca 350 miljoner ecu.
Lejonparten av detta belopp går till två anslag, nämligen till bekämpandet av skogsbränder (vilket innebär att stödet i huvudsak tillfaller Medelhavsländerna) samt till AVS-länderna, dvs. i huvudsak de forna kolonierna.
Detta anser vi vara fel.
Vill parlamentet utöka stödet till bekämpandet av skogsbränder, finns redan i dag en sådan budgetpost, och om man vill stödja skogsbruket i utvecklingsländerna, så sker det bäst via det ordinarie anslaget till utvecklingshjälp.
