# ID: svediakorp-gov473695
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Europaparlamentet uttrycker regelbundet, då många betänkanden och aktuella frågor tas upp, sitt fördömande av varje form av rasism och främlingsfientlighet.
Det görs tydligt och ofta med en klar majoritet.
Det här året kommer detta fördömande att få en särskild innebörd och betoning med det officiella tillkännagivandet av Europaåret mot rasism (1997) den 31 januari i Haag.
Jag vill här påminna om min bestämdhet och mitt engagemang i kampen mot det avskyvärda odjuret, rasistiskt och fascistiskt, som utvecklar sig överallt i Europa i många och alltid farliga former.
Vi måste också stödja det tillvägagångssätt som på ett symboliskt plan entusiasmerar Europeiska unionen, vilket har lett den till att föreskriva ett år för kampen mot rasism.
Det är demokratin som står på spel.
I det avseendet beklagar och fördömer jag den brittiska regeringens inställning som har motsatt sig skapandet av ett europeiskt centrum för övervakning av rasism, en beståndsdel som skulle ha kunnat vara avgörande för att detta år av kamp skall lyckas.
Även om man symboliskt måste reagera varje gång skändliga rasistiska handlingar begås, är vi likväl skyldiga att föra en daglig kamp för att utrota detta orättfärdiga, om inte skändliga, fenomen.
Rasismen är ett ont som nästlar sig in på ett försåtligt sätt och som livnär sig på en anhopning av orsaker till svårigheter, vilket leder till ett sökande efter syndabockar.
Parlamentet gör rätt i att regelbundet attackera rasismen, men det bör göra allt för att, i närheten av de europeiska medborgarna, ge sitt bidrag till kampen för den mänskliga integriteten, friheten och demokratin.
Det bör, vi bör alltså peka ut tal och handlingar av fascister, nyfascister eller inte, men även och framförallt deras medbrottslingar som man mycket ofta återfinner inom " mycket värdigare " politiska församlingar och t.o.m. regeringar.
Den vardagliga rasismen, den banala rasismen är rasismens mylla som vi kritiserar i våra resolutioner.
Den skall spåras upp varhelst den gömmer sig, inklusive de många bänkarna i vår kammare.
