# ID: svediakorp-gov473672
# author: Gradin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 615
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill gratulera ledamoten Lambraki till det utmärkta betänkandet om artikel K 9.
Frågan om tillämpningen av den så kallade " passerellen " är kontroversiell.
Föredraganden har på ett förtjänstfullt och balanserat sätt analyserat denna komplicerade politiska fråga.
Kommissionen och ministerrådet har vid två olika tillfällen studerat om en tillämpning av artikel K 9 är lämplig.
Första gången var bara ett par månader efter det att fördraget hade trätt i kraft.
Både kommissionen och ministerrådet drog då slutsatsen att tiden knappast var mogen för att man skulle kunna bilda sig en välgrundad uppfattning i frågan.
Andra gången var i november 1995, då kommissionen lade fram en rapport till ministerrådet och Europaparlamentet, i vilken det rekommenderades att artikel K 9 inte borde tillämpas.
Skälet var att förberedelsearbetet inför regeringskonferensen redan hade inletts och att allt fler hade börjat inse hur nödvändigt det var med en radikal översyn av hela samarbetet på det inrikes och rättsliga området, dvs. hela samarbetet inom den tredje pelaren.
Vår slutsats blev därför att det i bästa fall var meningslöst och i värsta fall kontraproduktivt att i det läget föreslå en användning av artikel K 9.
Det rådde inget tvivel om att varje försök att med denna artikel försöka föra över frågor till den första pelaren var dömt att misslyckas.
Som jag tidigare har påpekat, så räcker det med att konstatera att ett sådant förslag skulle kräva endera en omröstning i parlamentet i Danmark eller en folkomröstning.
Det enda sättet att i realiteten uppnå ett effektivare samarbete är att en gång för alla flytta så mycket som möjligt av samarbetet i den tredje pelaren till den första pelaren.
När vi diskuterade denna fråga i kommissionen var vi angelägna om att det beslutet inte skulle ge upphov till missförstånd i Europaparlamentet.
Jag har därför vid flera tillfällen redovisat kommissionens ståndpunkt i denna fråga.
Det är därför med stor tillfredsställelse som jag nu konstaterar att föredraganden har kommit till samma slutsats i sitt betänkande.
Regeringskonferensen går nu in i ett avgörande skede.
Det gäller i synnerhet diskussionen på det inrikes och rättsliga området.
Det utkast till fördragstext som det irländska ordförandeskapet presenterade vid konferensen i december i Dublin följer i viss mån de riktlinjer som kommissionen har föreslagit.
På andra områden är förslaget långt ifrån tillräckligt ambitiöst.
I dessa delar är det också så att kommissionen nu i de fortsatta diskussioner som pågår driver sin ståndpunkt vidare genom att kommissionär Oreja finns med i sammanhanget.
Vår uppfattning är att Europaparlamentet skall ha sitt att säga i alla de frågor som berörs inom tredje pelaren; det gäller inte minst budgetfrågorna, där parlamentet självt måste vara fullt delaktigt.
De månader som nu återstår innan konferensen avslutas kommer självfallet att präglas av intensiva förhandlingar.
Det är viktigt att vi då koncentrerar våra insatser på att uppnå ett så bra förhandlingsresultat som möjligt.
Det är enbart på detta sätt som vi kan gripa oss an de utmaningar som finns i samarbetet på det inrikes och rättsliga området.
Detta gäller naturligtvis inte bara för kommissionen, utan det är också mycket värdefullt att alla ledamöter i denna kammare försöker påverka sina nationella regeringar.
Det är ju trots allt där det gäller att nu bedriva ett stort arbete för att övertyga dem om vikten av att förändra samarbetet inom den tredje pelaren så att det blir bra och demokratiskt, och så att vi på det sättet kan ta oss an alla de allvarliga engagemang som våra väljare tycker att vi skall ägna oss åt.
