# ID: svediakorp-gov473666
# author: Nassauer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 790
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Kollegan Cohn-Bendit kallade den här debatten för operettaktig.
Nå, operetter är i regel en smula ytliga, men ändock underhållande.
I jämförelse med detta är emellertid kollegan Cohn-Bendits redogörelser inte alls underhållande.
Enligt min mening för vi här en spökdebatt, inte bara för det sparsamt befolkade parlamentet utan framför allt för att artikel K9 sedan länge blivit inaktuell.
På ett sätt är den en blindtarm i Maastrichtfördraget.
Kanske hade den en gång någon betydelse.
Men nu har utvecklingen gått förbi den och därför är detta en spökdebatt.
Artikel K9 faller på sin egen otillräcklighet.
Emellanåt har den betecknats som en bro till den första pelaren.
Men denna bro var redan från början ett minerat område.
Den krävde nämligen ett enhälligt rådsbeslut - ni vet hur svårt detta är att nå i komplicerade frågor - och dessutom krävde den att de olika överenskommelserna skulle ratificeras enligt de olika nationalstatliga lagarna, en procedur som kan dra ut på tiden i evigheter.
K9 har bevisat sin egen totala otillräcklighet och för tillfället är den ett tema i förhandlingarna kring regeringskonferensen.
Men även om regeringskonferensen inte kommer fram till något nytt för överförandet av vissa områden från den tredje pelaren till den första, även då får vi inte lita till artikel K9 eftersom den bevisat sig vara omöjlig att tillämpa.
Däremot har något annat gjorts tydligt härigenom, nämligen att här finns en icke utarbetad konflikt mellan parlamentet, rådet och komissionen.
I den tredje pelaren finns nämligen artikel K6 som ger parlamentet rätt både till regelbunden information och utfrågning i de viktigaste delarna av verksamheten - så lyder faktiskt den något omständliga formuleringen.
Dessa bestämmelser har systematiskt åsidosatts och inte tillämpats av rådet.
Om fördragets innehåll även efter regeringskonferensen i alla väsentliga delar bibehålls finns det inget sätt att undgå en svår konflikt med rådet såvida inte man kan nå en institutionell överenskommelse.
Denna överenskommelse skall tydligt och klart reglera när parlamentet skall underrättas och framför allt när parlamentet skall höras i ärenden som berör den tredje pelaren.
Parlamentet har hittills överhuvudtaget aldrig hörts på föreskrivet sätt.
En utfrågning innebär att rådet, innan ett beslut fattats, presenterar detta för parlamentet.
Det innebär att parlamentet ges möjlighet att ta ställning till det beslutsmogna förslag man kommit fram till, och det innebär att rådet fattar sitt beslut i vederbörligt beaktande av parlamentets yttrande.
Naturligtvis är inte rådet tvingat att göra så som parlamentet önskat men det måste beakta parlamentets åsikt.
Detta har ännu aldrig hänt och har framför allt den senaste tiden försummats i alla viktiga överenskommelser på ett systematiskt och oförlåtligt sätt.
Här ligger den konflikt som vi som parlament måste ta hand om så fort regeringskonferensen är avslutad.
Den andra stridsfrågan gäller förfarandet.
I detta parlament finns en häpnadsväckande enighet kring att i alla fall delar av den tredje pelaren bör falla under gemenskapens ansvar och då nämns asyl, invandring, visum och gränsskydd mot tredje land.
Det är med häpnad jag lyssnar till detta.
En gemensam asylrätt skulle innebära att Europa har en och samma asylrätt från Finland via Tyskland och Frankrike till Spanien och Portugal.
Då frågar jag mig, hur skall en sådan asylrätt se ut?
Jag hör med häpnad hur Cohn-Bendit förordar en gemensam asylrätt.
Jag har ännu inte hört ens en antydan från de gröna om vilka krav för asylrätt de har, vilka skulle ha någon som helst chans att utgöra grunden för en gemensam asylrätt.
En rätt som skulle kunna gälla i Storbritannien på samma sätt som i Sverige och Grekland.
Jag är nämligen fullt övertygad om att de andra europeiska staterna inte nödvändigtvis skulle vilja använda den tyska måttstocken som förebild.
Det skulle bland annat innebära att även vi tyskar skulle behöva omvärdera vår asylrätt med tanke på gemenskapen och inte kunna hålla oss till vår egen måttstock.
Allt detta hör till kravet på en gemensam asylrätt och på samma sätt är det inte lätt att stifta gemensamma regler på andra områden.
Enligt min mening är det hela därför beroende av två saker.
För det första att vi kan enas om ett förfarande som gemensamt accepteras och i vilket parlamentets roll åtminstone är sådan som den föreskrivs i Maastrichtfördraget.
För det andra att vi anstränger oss för att finna gemensamma nämnare och det kommer inte vara möjligt på annat sätt än att alla ger och tar.
Det gäller för tyskarna, för britterna, för fransmännen och för alla andra.
