# ID: svediakorp-gov473659
# author: Cederschiöld (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Artikel K 9, den så kallade " bryggan " till artikel 100c, ger parlamentet endast en rådgivande ställning i legislativa frågor.
Det är en ur demokratisk synpunkt orimlig situation, eftersom varken Europaparlamentet eller de nationella parlamenten har kontroll.
Att artikel K 9 är utformad på det sättet är ett exempel på det så kallade demokratiska underskottet.
Därtill kommer de danska problemen som belystes i Edinburgh, vilket Lambraki redan så tydligt har visat.
Artikel K 9 har tillämpats en enda gång, nämligen i samband med att skolbarn skulle åka på skolresa; det är ingen särskilt stor fråga med tanke på de stora bekymmer som vi har i Europa.
För att K 9 skall kunna tillämpas krävs enhällighet i rådet, vilket är nästintill omöjligt att uppnå.
Hela konstruktionen stupar således på sin egen orimlighet.
Kommissionen delar denna uppfattning.
Det rättsliga, eller rättare sagt icke rättsliga, förhållandet är allvarligt, eftersom detta handlar om medborgarnas säkerhet.
Det är en fråga som blir viktigare för varje dag, och man bör bära i minnet att den har stor effekt på medborgarnas grundläggande inställning till " Europatanken ".
Artikel K 9 är helt enkelt ett av de allra tyngsta bevisen på behovet av förenkling av fördragen, men också behovet av beslut fattade med kvalificerad majoritet.
Ju fler områden som läggs under gemenskapspelaren, desto färre problem blir det med den tredje pelaren.
Det är därför viktigt att alla europeiska krafter driver på denna utveckling.
Betänkandet om artikel K 9 har tyvärr framlagts så sent att det inte längre finns något nytt och ytterligare manöverutrymme före regeringskonferensens revidering av fördraget.
Det är emellertid positivt att kommissionär Gradin nu - trots de nuvarande problemen med fördraget - tar initiativ till flera bra förslag vad gäller asyl, så kallad burden sharing, immigration, korruption och syntetiska droger.
Kanske vi också kan hoppas på någon kommunikation vad gäller organiserad brottslighet.
Utvecklingen kommer med all sannolikhet att påvisa ofullkomligheten i artikel K 9.
De problemställningar som finns kring ett betänkande bör beaktas vid utskottsbehandlingen.
Ändringsförslag skall först kompromissas respektive voteras i utskottet.
Först därefter, dvs. om man inte kommer överens, kan det finnas skäl att lägga fram ändringsförslag till plenum.
Att emellertid göra detta genom att tillföra punkter som inte medför något nytt, betraktar jag som förkastligt.
Parlamentets arbetsformer bör göras mer seriösa genom att sådant agerande inte uppmuntras.
Vi kommer bl.a. av det skälet att avvisa alla ändringsförslag utom ändringsförslag nr 5, vilket vi särskilt vill tillskynda, eftersom det pekar på något som inte tas upp i betänkandet, och som det finns anledning att understödja och understryka.
Regeringskonferensen borde se det som en av sina allra viktigaste uppgifter att lösa problemen med den inre säkerheten i Europa och vidta erforderliga förändringar med artikel K 9.
Ansvaret ligger nu hos medlemsstaternas regeringar, och vi i Europaparlamentet, nota bene, bör tänka noga på att göra en ganska genomgående utvärdering av K 9 efter regeringskonferensen och inte tillskynda ett förslag som brister vad gäller att klara trygghet, frihet och säkerhet för Europas medborgare.
