# ID: svediakorp-gov473658
# author: Schulz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 831
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade damer och herrar!
Det betänkande som Lambraki förberett över den eventuella tillämpningen av artikel K9 går in i en intressant fas.
Överläggningarna i vårt utskott gjordes samtidigt med överläggningarna i regeringskonferensen gällande frågan: Vad händer med den tredje pelaren?
Vad händer med de ämnen som faller inom ramen för den tredje pelaren?
Hur skall de behandlas i ett framtida reviderat fördrag?
Vad skall och vad skall inte föras över till den första pelaren?
I händelse av överföring till den första pelaren, vad skall struktureras demokratiskt och hur skall detta gå till?
Därför vill jag inte direkt börja med något av betänkandets teman, utan med en fråga.
De senaste veckorna har man ofta talat om - och det vore intressant om parlamentets observatörer kunde ta ställning till detta vid regeringskonferensen - att man planerar att flytta vissa elementära områden som till exempel narkotikabekämpning eller frågan om invandring och asylpolitik, som Lambraki också nämnt, ur gemenskapspolitiken till en ny pelare, 1a) så att säga.
Det vill säga att man överför dessa områden från tredje pelaren till den första men genom någon sorts specialstruktur vilken tjänar till att gemenskapens lagar följs men utan parlamentets inflytande.
Jag upprepar: Pelaren 1a) - strukturerad på det sättet - för över, vilket vi också välkomnar här, elementära och absolut nödvändiga politiska områden till gemenskapspolitikens nivå under utestängning av den demokratiska offentligheten.
Detta förefaller mig vara det ideologiska område som hela debatten, även den kring K9, kretsar kring.
Det handlar om att ge goda förklaringar till att vi naturligtvis behöver en gemensam asylstrategi.
" Att man tävlar i tarvlighet " har nämnts en gång i debatten; jag vill inte ta upp det eftersom det förfaller mig vara lite väl hårt.
Den ständiga utjämningen nedåt av bestämmelserna för asyl mot en minsta gemensam nämnare som till slut innebär att vi sluter oss helt, är visserligen en strategi som är starkare hos vissa regeringar än andra, men den existerar likväl.
Vad beträffar Europaparlamentets inflytande - och det kan vi säga såväl i vårt utskott som med tanke på d ' Anconas betänkande rörande asylpolitiken och på debatten om Lambrakis betänkande - är rådets och kommissionens reaktioner till detta lika med noll.
Nu vill jag emellertid undanta kommissionären Gradin från kommissionen som personligen företräder en helt annan uppfattning och är mycket offensiv i sitt förhållande till parlamentet.
Fru kommissionär, jag betonar uttryckligen detta.
När man skäller på hela kommissionen, måste man uttryckligen undanta de kommissionsledamöter som är demokratiskt sinnade!
När det gäller frågan om invandring och frågan om drogbekämpning så är situationen nästan densamma: Vi har debatt som hela tiden är likadan.
Vi behöver gemensamma aktioner, det är obestridligt.
Det finns problem som nationalstaterna i den Europeiska Unionen inte kan bemästra, det är obestridligt.
Den Europeiska Unionen är den nivå, den organisationsstruktur i vilken man bäst kan samarbeta för att komma till rätta med dessa problem.
Det är obestridligt.
Fenomenet, att allt mer utestänga de nationella parlamenten från lagstiftningsprocessen eller från kontrollen av de nya organisationer som bildas inom detta område, när dessa politiska områden förs över till gemenskapsnivån, är en aspekt på detta.
En annan är att Europaparlamentet inte får ta del av demokratisk kontroll och lagstiftning.
I och med detta uppstår en lucka i demokratin i den Europeiska Unionen som kan nå stora dimensioner om detta problem inte rättas till.
Dessvärre kan vi bara säga att vi gärna skulle vilja komma till rätta med detta men vi saknar möjlighet att kunna göra det.
Kollegan Lambrakis betänkande kommer alltså vid en mycket intressant tidpunkt.
Vi har att göra med ett betänkande som vi vet beskriver ett instrument - artikel K9 - som i kombination med gemenskapsfördragets artikel 110 skulle kunna leda till att de nämnda politiska områdena - asyl och invandring, medborgare i tredje land, drogbekämpning, kampen mot internationellt bedrägeri - skulle kunna föras över till den första pelaren.
Det är bara det, att det som vi ratificerar här idag är kanske då vi gör det redan föråldrat på grund av andra diskussioner på regeringskonferensen och i ministerrådet.
Vi har kanske vissa aningar om detta, officiellt känner vi inte till någonting alls, och just detta förhållande är det bästa beviset på att frågan om den politiska organisationen för dessa ämnen bara är ett tecken på den allt större och farligare avdemokratiseringen av politiken i den Europeiska Unionen.
Lambrakis betänkande uppmärksammar detta problem, visar på olika möjligheter för hur detta kan lösas men kommer vid en tidpunkt då saker och ting kanske nått ett steg längre och hunnit förbi Europaparlamentet.
Detta är det verkligt beklagliga som man måste konstatera i dagens debatt.
