# ID: svediakorp-gov473647
# author: Kinnock, Neil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 805
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill börja med att tacka Schaffner för det utsökta betänkande hon utarbetat om kommissionens tredje årsrapport om kontrollen av tillämpningen av gemenskapsrätten.
Analysens noggrannhet, kvaliteten på kritiken och förslagens relevans är värda ett särskilt lovordande.
Som kammaren vet avser årsrapporten om kontrollen av tillämpningen av gemenskapsrätten, som togs fram för första gången 1983 på parlamentets begäran, den första av de uppgifter kommissionen åläggs i artikel 155 i gemenskapsfördraget, det vill säga att säkerställa, och jag citerar fördraget: " att föreskrifterna i detta fördrag och de åtgärder institutionerna vidtar i enlighet därmed tillämpas ".
Kommissionens rapport är i mångt och mycket ett resultat av en produktiv utväxling mellan parlamentet och kommissionen.
Som ledamöterna mycket väl känner till så hänvisar kommissionen, när den upprättar en ny rapport, naturligtvis noggrant till parlamentets resolutioner och rekommendationer om föregående års rapport och, som vi hört under loppet av kvällens debatt från Anastassopoulos, det finns alltid utrymme för ytterligare förbättringar.
Detta instrument har redan parlamentets ingående granskning att tacka för mycket.
Det första syftet med årsrapporten är att kommissionen skall lämna en redogörelse för sitt eget handlande, och den trettonde rapporten noterade en förbättring i hanteringen av överträdelseförfarandena, med en början i form av en avkortning av den tid de tar.
Denna trend fortsatte under 1996, då kommissionen i hög grad lade tyngdpunkten vid snabbare överväganden av överträdelser och vid rationalisering av sina interna rutiner.
I juli förra året antogs ett antal åtgärder som redan medför viss nytta.
Man beslöt exempelvis att i framtiden strikt hålla fast vid den ettåriga tidsgräns mellan registreringen av en anmärkning och kommissionens beslut, nedläggandet av fallet eller utsändandet av en artikel 169-skrivelse.
Så har sedan dess varit fallet.
Det är tre huvudfrågor som gör sig påminda gång på gång i Schaffners betänkande.
För det första bristen på insyn i kommissionens beslut om överträdelser.
För det andra det alltför stora antal domstolsutslag som inte efterlevts.
För det tredje den otillräckliga spridningen av gemenskapsrätt.
Jag kan med viss tillfredsställelse, men utan varje självbelåtenhet, meddela kammaren att kommissionen under 1996 varit särskilt aktiv inom alla dessa tre områden.
Vad först insynen beträffar, så har det alltsedan juli 1996 varit regel att utfärda pressmeddelanden om kommissionens beslut, att avge grundade yttranden och att hänskjuta fall till domstolen.
Kammaren påminner sig att motsatt regel tillämpades fram tills dess.
Inga pressmeddelanden kunde utfärdas om inte kommissionen specifikt beslöt att så skulle vara fallet.
Kommissionen har redan gått i den riktning parlamentet begär.
I stället för konfidentialitet, som ibland kan utgöra en källa till misstag och missförstånd, har kommissionen valt öppenhet genom att göra sina beslut offentliga.
Jag kan meddela kammaren att detta, så vitt jag minns överläggningarna i kommissionen, togs enhälligt och emottogs med entusiasm.
På motsvarande sätt, för att svara på ombudsmannens anmärkningar, strävar kommissionen alltid efter att höra den klagandes hemställan innan den beslutar att lägga ner ett fall.
För det andra, vad gäller påföljder för uraktlåtenhet att efterleva domstolens utslag.
Som detta parlament begärt så har kommissionen vidtagit alla erforderliga steg för att tillämpa det andra stycket i artikel 171, och följaktligen att föreslå påföljder för medlemsstater som underlåter att efterleva domstolens utslag.
Efter utfärdandet i augusti förra året av ett meddelande om tillämpningen av denna artikel, antog kommissionen nyligen en metod för beräkning av bötesbeloppens storlek.
Rutinen kan nu därför anses ha tagits i bruk.
Detta bör medge förbättrad tillämpning av gemenskapsrätt i medlemsstaterna.
Som föredraganden med rätta påpekar så erbjuder domstolens nya utslag, som ger enskilda rätt att väcka skadeståndstalan mot medlemsstater som överträder gemenskapsrätten, medborgarna en ny regressmöjlighet.
Schaffner gör dessutom helt rätt när hon betraktar detta som betydande framsteg, och tillämpningen av detta avgörande har redan börjat i medlemsstaterna.
Det är naturligtvis ännu för tidigt att försöka göra en utvärdering av dess inverkan, men kommissionen följer självklart utvecklingen noga.
Vad slutligen gäller spridningen av gemenskapsrätten.
Under hela 1996 fortsatte kommissionen sina ansträngningar att förbättra spridningen av gemenskapsrätten i medlemsstaterna genom att ta fram ett antal program, i synnerhet för jurister, program som redan omnämnts under debattens gång.
Även om spridningen av gemenskapsrätten i första hand är en uppgift för medlemsstaterna, så försöker kommissionen tillhandahålla erforderlig drivkraft, självklart inom sin behörighet.
Jag hoppas att dessa hänvisningar visar att kommissionen betraktar kontrollen av tillämpningen av gemenskapsrätten som en mycket viktig och nyttig verksamhet, och jag och mina kollegor välkomnar i högsta grad det stöd för denna verksamhet som denna kammare lämnat.
