# ID: svediakorp-gov473644
# author: Anastassopoulos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 899
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, som representant för det Europeiska folkpartiets grupp skulle jag i min tur vilja gratulera föredraganden Schaffner till det svåra arbete som hon faktiskt har åtagit sig rörande en mycket viktig fråga och jag beklagar att debatten äger rum vid den här tidpunkten, vilket visar en bristande förståelse för denna frågas betydelse.
Med anledning av Schaffners betänkande som i sin tur grundar sig på kommissionens betänkande om tillämpningen av gemenskapsrätten, kommer vi under ännu ett år att tvingas upprepa flera av de konstateranden som vi har gett uttryck för under en rad år.
Jag beklagar att vi ska behöva göra det, men det finns åtminstone en tröst: vi konstaterar att, medan vi fortsätter att notera svagheterna och problemen så kommer vi i längden att nå fram till det ögonblick då vi kommer att stå inför några av dessa problem - kanske mycket sent, eller på ett ofullständigt sätt, eller utan någon klar framgång - men då har vi nått ett resultat.
Jag upprepar alltså att ännu ett år har gått och medborgarna i Europeiska unionen fortsätter att tycka att gemenskapsrätten är ovanligt komplicerad och svårförståelig, och naturligtvis bör man betona behovet av en kodifiering av gemenskapslagstiftningen för att den skall bli mera lätthanterlig och effektivare.
Europakommissionen måste förfoga över en lämplig mänsklig potential för att äntligen göra framsteg på ett mycket snabbare sätt inom detta område.
Och det är absolut nödvändigt att det blir mera lättförståeligt för alla och att detta också kan hjälpa till att göra tillämpningen av gemenskapslagstiftningen bättre och gemenskapsrätten mera tillgänglig och mera lättförståelig för medborgarna inom Europeiska unionen.
Den inre marknadens rätta funktion beror naturligtvis i mycket hög grad på hur mycket den lagstiftning på vilken den stödjer sig kommer att vara likaledes välkänd och lättförståelig och om den kommer att tillämpas på samma sätt som de nationella rättsreglerna.
Beträffande införlivandet av gemenskapsrätten i den nationella lagstiftningen, skulle jag vilja påpeka, liksom för övrigt Schaffner gjorde, att efter tillräckligt många ansträngningar, så verkar det faktiskt som om det har skett förbättringar inom de flesta områden, men att det kvarstår viktiga tomrum beträffande införlivandet inom miljö-, energi- och jordbruksområdena, särskilt rörande vitboken.
Av denna anledning tror jag att de direktiv som godkänns måste vara tydliga, kortfattade och att de respekterar subsidiaritetsprincipen, för att undvika varje slag av svårigheter under införlivandet i den nationella lagstiftningen.
Naturligtvis skulle också jag vilja, liksom de två föregående talarna, betona att det är nödvändigt att artiklarna 171 och 169 tillämpas, och att sanktioner införs om vi vill uppnå bättre resultat.
Men å andra sidan, skulle jag med tillfredsställelse vilja notera vissa framsteg som har gjorts.
Först och främst med programmen Karolus och Mathaeus angående utbyte av nationella tjänstemän och, enligt vad jag tror, ännu mera allmänt i samband med samarbetet och den ömsesidiga informationen mellan kommissionen och de nationella myndigheterna, lika mycket i den lagstiftande fasen som i genomförandet av gemenskapens rättsakter.
Jag skulle vilja referera till Grotiusprogrammet, med förhoppningen om att detta initiativ från Europakommissionen kommer att leda till ett beslut i rådet om en gemensam aktion angående inrättandet av ett stimulans- och utbytesprogram för rättsliga yrkesgrenar.
Emellertid måste vi ännu en gång markera, gentemot medlemsstaterna att det är absolut nödvändigt att det finns en omsorg om att juristerna undervisas i gemenskapsrätt under hela studietiden vid universitetet.
En annan punkt som jag vill referera till är kommissionens presentation av Robert Schuman-programmet.
Det är särskilt positivt att den föreslagna verksamheten har planerats för att erbjuda ett tillfälligt ekonomiskt stöd till initiativ från de organisationer som i medlemsstaterna är ansvariga för utbildning av och information till nationella domare och advokater.
Detta har som mål att ge ytterligare medel till hjälp för de cirka 100.000 domarna och cirka 450.000 advokaterna i unionen att bättre motsvara den roll som ålagts dem.
Jag skulle också gärna vilja nämna kommissionens och Europarådets gemensamma presentation av initiativet " Medborgarnas Europa - Citizens first " som startade i november 1996.
Det är ett initiativ som syftar till att informera medborgarna om deras rättigheter och som stämmer överens med den begäran, som även jag har framfört såsom föredragande för föregående års rapport från utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, i samband med Europakommissionens betänkande om kontrollen av tillämpningen av gemenskapsrätten.
En rättsgemenskap som den europeiska gemenskapen tillåter aldrig att kvaliteten på tillämpningen av den lagstiftning som den har inrättat förbises.
Också på grund av detta måste den följa upp och försäkra sig om den rätta och effektiva tillämpningen av dess gemensamma lagstiftning.
Herr ordförande, jag tror till sist att upptäckterna, påpekandena och kraven i Schaffners betänkande framhäver hela denna stora ansträngning som har gjorts under åratal av parlamentet i samarbete med Europakommissionen för att vi skall uppnå ännu bättre resultat.
För ett år sedan hade vi vissa framgångar, och jag nämner dem för att vi inte skall framstå enbart som de som beklagar sig och alltid är " vresiga ".
Flera saker har hänt, men vi måste gå ännu längre, ännu fortare, med större effektivitet för att komma närmare det mål som vi hyser förhoppningar om att nå.
