# ID: svediakorp-gov473642
# author: Schaffner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, denna trettonde årsrapport om tillämpningen av gemenskapsrätten som kommissionen ber oss ta ställning fyller huvudsakligen två funktioner, vilket idag är en vanlig företeelse.
Å ena sidan beskriver den situationen i fråga om medlemsstaternas införlivande av direktiv, å andra sidan redogör den för hur kommissionen utnyttjar sina oinskränkta befogenheter att inleda ett överträdelseförfarande gentemot medlemsstaterna.
Men utöver detta konstaterande som i den trettonde årsrapporten avhandlas mycket noggrant ges tillfälle till en fördjupad reflektion över olika vägar att förbättra kunskapen om gemenskapsrätten i medlemsstaterna och dess vardagliga tillämpning, och utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt har utifrån denna trettonde årsrapport dragit upp tre huvudsakliga riktlinjer.
För det första måste samma regler gälla för alla, precis som utskottet för rättsliga frågor vid ett flertal tillfällen och i fråga om alla unionens institutioner har markerat.
Det är nödvändigt att kommissionen på området införlivande av gemenskapsrätt medger en större öppenhet då den använder sina oinskränkta befogenheter att sätta igång ett överträdelseförfarande, särskilt under den administrativa fas som föreskrivs i artikel 169 i EG-fördraget.
Det vore intressant att få veta varför kommissionen handlat och än mer varför den inte gjort det, än att få veta hur många gånger det skett.
Kommissionen tog ett steg mot större öppenhet när den beslutade att i ett pressmeddelande offentliggöra tillämpningskriterierna för artikel 171 i EG-fördraget och fastställa beräkningsmetoden för de straffavgifter den kommer att ålägga medlemsstaterna att betala.
En enda sak är att beklaga, nämligen att parlamentet inte informerades.
Sedan är det självklart att såväl kommissionen som dess medansvariga lagstiftare måste upprätthålla strävandena att upprätta klara och koncisa direktiv och följa subsidiaritetsprincipen.
Dessa villkor är nödvändiga för att införlivandet av direktiv skall ske så effektivt som möjligt.
Även om 90 % av de tillämpliga direktiven införlivas, med en mycket hög siffra i de tre nya medlemsstaterna, är det värt att notera att de största svårigheterna har konstaterats inom de viktigaste områdena, såsom jordbruk, transporter och miljö.
Med anledning av de skilda medlemsstaternas olikartade och komplicerade inre organisation, syns det vara av intresse att kommissionen och de nationella lagstiftarna, bortom medlemsstaternas ansvar, gemensamt upprättar en permanent dialog på olika nivåer i syfte att åstadkomma en verklig rättsgemenskap.
Denna rättsgemenskap skulle t.o.m. kunna uppmuntra lagstiftarna att i mån av behov anhålla om teknisk hjälp så att huvudsyftet uppnås, nämligen en korrekt tillämpning av gemenskapsrätten.
Även om samarbetet med nationella instanser rörande informationsutbyte är viktigt på detta stadium får man inte glömma bort den roll medborgarna och de nationella domstolarna spelar för tillämpningen av gemenskapsrätten.
Det är de som begär respektive beslutar om rätten till skadestånd om ett direktiv felaktigt införlivats eller underlåtits att införlivas.
Rätten till skadestånd beror främst på den nationella rättens villkor i fråga om form och innehåll.
Det är med andra ord synnerligen viktigt att de nationella parlamenten, som företräder den nationella rätten, är medvetna om att de har en funktion att fylla på det mycket specifika område som gäller rätten till skadestånd.
Det förhållande att villkoren i fråga om form varierar från en medlemsstat till en annan strider mot det grundläggande kravet på en likvärdig och enhetlig tillämpning av de medborgerliga rättigheterna.
En effektiv och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten kräver alltså ytterst ett stort antal informationsåtgärder riktade till såväl särskilda medborgargrupper som till rättstillämparna.
Programmen Grotius och Schuman omfattar tack vare programmet " Medborgarnas Europa " medborgarna i samtliga medlemsländer.
Rådet och kommissionen har infriat de förväntningar som vi i kammaren redan formulerat och bör därför lyckönskas till dessa initiativ.
Utskottet för rättsliga frågor hoppas dock innerligt att tillräckliga finansiella medel skall anslås till dessa åtgärder.
På samma sätt uttrycker utskottet för rättsliga frågor flera förhoppningar på informationsområdet, nämligen att gemenskapen skall bidra ekonomiskt till att de nationella domstolarna på ett användarvänligt sätt skall få tillgång till Celexsystemet, att jurister i unionen under studietiden vid universitetet skall få fullgoda kunskaper om gemenskapsrätten, även om de väljer en annan bana än rättsliga och juridiska yrken, exempelvis administrativt arbete, journalistik osv. samt att yrkesutövare inom de juridiska och rättsliga områdena skall få utbildning och vidareutbildning i gemenskapsrätten innan de börjar utöva sitt yrke.
Detta förslag ligger i allas intresse, i medlemsstaternas, unionens och medborgarnas intresse.
En enkel och överblickbar, allmänt känd gemenskapsrätt är vad medborgarna förväntar sig och skulle vara det bästa sättet att undanröja det tvivel som den allmänna opinionen idag hyser gentemot byggandet av Europa.
Parlamentets roll som företrädare för unionens alla medborgare är att vara medveten om denna bristande entusiasm, men vår roll som institution är att i handling försöka motverka denna negativa inställning.
