# ID: svediakorp-gov473608
# author: Schmidbauer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,186
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionsledamot, ärade ledamöter!
Vi i parlamentet har ju sedan länge väntat på ett initiativ från kommissionens sida om en rättvisare fördelning av transportkostnaderna.
Låt mig få uttrycka mitt erkännande till kommissionsledamot Kinnock att han redan från början av sin tjänstetid ägnar sig åt denna så svåra uppgift och att han framlagt en grönbok om internalisering av de externa kostnaderna för transporter.
Det är ett steg i rätt riktning för att lösa transportproblemen och för att uppnå en på sikt acceptabel rörlighet under beaktande av miljön.
Den växande rörligheten går parallellt med en ökning av transportproblemen.
Under de senaste tjugo åren har de enskilda trafikanternas dagliga kilometertal i genomsnitt fördubblats, och detsamma gäller för antalet fordon.
Det nuvarande avgifts- och skattesystemet, som därtill varierar starkt mellan de europeiska staterna, tar inte hänsyn till de verkliga kostnaderna och vältrar över dem på andra.
Det uppstår en illusion om att bilkörning är en relativt billig inrättningen.
Men varje trafikant subventionerar de andras resor och det är ju så att alla även de som inte har bil är med och betalar för de externa kostnaderna, alltså för infrastruktur, trafikstockningar, trafikolyckor och miljöskador.
Grönboken är ett diskussionsdokument.
Den är inte tänkt som en färdig lag.
Det vill jag här återigen betona, eftersom de som kritiserar konceptet får det att låta som om det vore fråga om en färdigt utarbetad lag.
I princip kan grönboken tillämpas för alla transportmedel, alltså väg- och järnvägstrafik, sjöfart på inre vattenvägar samt flygtrafik.
Man utgår dock från vägtransporter och på de kostnader som förorsakas av tung transport.
Det betyder dock inte att de i grönboken föreslagna åtgärderna har som mål att förbjuda godstransporter på vägarna.
Detta påstås alltid från den däri involverade sidan.
Jag har inte kunnat hitta något ställe i grönboken som stödjer detta påstående.
Godstransporter på vägarna är och förblir en nödvändig beståndsdel i all ekonomisk verksamhet.
De måste dock underkastas principen om att de externa kostnaderna ska bäras av förorsakaren.
Ett annat icke hållbart argument går ut på att man inte bara skulle belasta vägtransporterna med de externa kostnaderna, utan även gottskriva dem deras externa nytta.
Det stämmer visserligen att det är vägtransporterna som människorna har störst nytta av.
Fördelarna kan dock inte räknas som extern nytta, eftersom transporttjänsterna ju inte är gratis.
Användaren har ju redan betalat dem.
Därmed har det redan klarats av vid kostnadsberäkningen.
(Protest från Jarzembowski) Av detta skäl, Jarzembowski, är jag inte införstådd med ändringsförslag nr 2 från PPE-gruppen.
Grönboken hittar inte heller på några extra kostnader för att göra transporten dyrare.
Den påvisar endast de hittills dolda kostnaderna och föreslår en effektivare och rättvisare fördelning av just dessa kostnader.
Internaliseringen ska leda till en kostnadssänkning så att företag och medborgare ska kunna ge ut mindre för transportkostnader och framför allt: dessa kostnader måste vara tillförlitligt kalkylerbara.
För att uppnå en rättvis fördelning av de externa kostnaderna på dem som förorsakar dessa måste principer utvecklas som garanterar att kostnadernas erläggande ställs i så nära relation som möjligt till tillämpningen.
Avgifterna får alltså inte missbrukas som en extra skattekälla.
Jag vill bara påminna om diskussionen i Tyskland, där det talas om en eventuell höjning av mineraloljeskatten för att stoppa hålen i finansministers budget.
Något sådant får inte ske här.
Om man vid internaliseringen utgår från den faktiska användningen, bör transportkostnaderna totalt minska även om avgifterna för vissa transporter höjs.
Nu till de enskilda externa kostnaderna: Först kostnaderna för infrastruktur.
Vägarna skadas då de används.
Av avgörande betydelse är då fordonens axellast.
Ju tyngre fordonet är, desto mer skadas vägarna.
Även i de medlemsstater som har vägavgifter betalar de enskilda trafikanterna ofta inte de skador som de själva förorsakar; det är snarare så att de tunga lastbilarna subventioneras av persontrafiken.
Trafikstockningarna betalas redan idag delvis av trafikanterna, men bara delvis.
Å andra sidan vållar varje trafikant alla andra trafikanter samma försening som sig själv, och han betalar för sitt beslut att använda bilen vid rusningstider med att han måste tillbringa längre tid i bilen.
Denna fundering tar dock på intet vis upp frågan om det ekonomiska värdet av olika transporter.
Införandet av differentierade vägavgifter, som är relaterade till region, tidpunkt och de skador som förorsakas, bör sänka den mer onödiga trafiken och på så sätt leda till att trafiken flyter bättre.
Kostnaderna för trafikolyckor täcks inte på långt när av de i unionen mycket olikartade försäkringssystemen.
Alla skattebetalare måste vara med och betala resterande belopp, trots att de inte alla är bilister.
Sedan har vi också skillnaden mellan säkra fordon eller ett säkert och ett osäkert körsätt.
Enligt principen om att den som förorsakar kostnader även ska bära dem, vore det konsekvent om varje bilist betalar sin andel av den risk han själv skapar.
Jag är dock inte helt införstådd med den beräkningsmetod som föreslås i grönboken.
Miljöskadorna som förorsakas av trafiken är obestridliga.
62 % av kolmonoxidemissionen, 50 % av kväve-, 33 % av kolväte- och 17 % av koldioxidemissionen får vi skriva på vägtransportens konto.
Enligt en studie som nyligen genomfördes är över 20 % av EU: s befolkning utsatt för trafikbuller, som är högre än den bullernivå som människor normalt bör utsättas för.
Något annat jag saknar i grönboken är en kommentar, respektive undersökning, angående CO2-emissionen.
En del av miljöskadorna skulle kunna minskas redan idag om medlemsländerna bättre kontrollerade att de redan existerande europeiska direktiven och reglerna åtföljs.
För att kunna genomföra en internalisering av de externa kostnaderna föreslår kommissionen att vägavgifterna ska nerläggas på elektronisk väg, alltså ett road pricing-system.
Jag anser detta i princip vara en bra metod, men för detta ändamål måste regler tas fram för att säkra dataskyddet och det hela få inte leda till sociala snedvridningar.
Men det kommer säkert att dröja innan telematiken kan tillämpas för vägavgifter.
Under tiden bör som ett första steg fordonsskatten, bensinskatten, registreringsskatten samt vägavgifterna i Europa harmoniseras, för att senare helt eller delvis ersättas av road pricing-systemet.
Jag vill än en gång med eftertryck betona: Förslaget i grönboken har inte som mål att göra transporten dyrare, utan avser bara en rättvisare fördelning av kostnaderna.
Grönboken innehåller även några punkter som inte är helt klarlagda, och kommissionen räknar ju också själv upp dem.
Där ingår vilka undersökningar som ännu ska göras, eftersom några utsagor måste kompletteras eller fördjupas.
Men på det hela taget skapar grönboken en förutsättning för nya vägar inom transportpolitiken.
Dessa nya vägar kan bidra till att lösa de ökade trafikproblemen, och jag hoppas att vi trots alla olika uppfattningar gemensamt kan inleda och vidareutveckla denna nya transportpolitik.
