# ID: svediakorp-gov473597
# author: Leperre-Verrier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 659
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, vi har vid upprepade tillfällen påmint om vår önskan att se Europeiska unionens befogenheter på kulturområdet stärkas.
Denna önskan, som framförts av utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media och som parlamentet skrivit in i sin resolution om Europeiska unionens stora regeringskonferens 1996, förefaller i dagens läge inte stå högt i kurs hos medlemsstaternas förhandlare.
Icke desto mindre håller idén på att slå rot och denna kommissionens första rapport om beaktande av kulturella aspekter kan ge oss hopp om att kulturen en dag skall erkännas som en viktig beståndsdel i byggandet av Europa.
Och även om vi ännu inte nått därhän bör vi likväl gratulera Europeiska kommissionen till detta initiativ.
Jag vänder mig i synnerhet till er, herr ledamot av kommissionen, men jag skulle också vilja låta dessa gratulationer omfatta den föredragande, Escudero, för den höga kvaliteten på hans arbete.
Det gäller alltså att sammanfatta läget beträffande artikel 128, som innebär att en särskild rättslig grund för kultur inrättas i Fördraget om Europeiska unionen.
Vi beklagar dock att syftet med rapporten inte avser artikel 128 i sin helhet, utan endast punkt 4.
Det handlar alltså inte om att utvärdera åtgärderna i de särskilda kulturprogrammen som en helhet, utan om att se i vilken utsträckning gemenskapspolitiken genom andra bestämmelser beaktar kulturaspekterna i sin verksamhet.
Med utgångspunkt i kulturbegreppets föränderliga karaktär ger kommissionen en exakt om än ofullständig lägesbeskrivning av kulturens betydelse inom unionens verksamhetsområden.
Som en påminnelse skulle man ur minnet kunna nämna de grundläggande friheterna, skattesystemet, konkurrenspolitiken, varucirkulationen, för att bara nämna något.
Till detta bör naturligtvis läggas att strukturfonderna måste beakta kulturen, vilket är grundläggande.
I detta avseende fann vi det mycket glädjande att merparten av gemenskapens politikområden har en kulturell dimension.
Jag vill dock till en del instämma i Escuderos kritik.
Kan man verkligen rätta sig efter dessa alltför generösa konstateranden och hundrafaldigt upprepade principer om att beakta ländernas inrikespolitiska samstämmighet och kompatibilitet?
Jag anser också, i likhet med den föredragande, att artikel 128 måste behandlas i sin helhet och att vi måste kräva en bättre tillämpning av den, bland annat genom att införa omröstning med kvalificerad majoritet i rådet.
För övrigt räcker det inte alltid att beakta den kulturella aspekten och det vore lämpligt om den rättsliga grunden i artikel 128 tillämpades på alla laghandlingar som har ett kulturellt syfte.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja göra en mer personlig anmärkning.
Jag har sagt att jag erkänner kommissionens lovvärda ansträngningar för att skapa respekt för kulturen, för vår kultur.
Men jag tror ändå att vi först av allt måste fråga oss vad detta ord står för idag.
Genom att vilja hänföra allt till kultur är jag rädd att vi i viss mån tappar den på sitt innehåll.
Idag skall allt vara kulturellt och kulturen, som ju sägs stå i motsättning till naturen, får då känneteckna all mänsklig verksamhet.
Jag är rädd att verkligheten tvingar oss att sänka våra anspråk.
Som ordspråket säger, den som gapar över mycket mister ofta hela stycket.
Jag skulle vilja att vi riktade våra ansträngningar i första hand mot skapande, äkta skapande.
Visst bör vi vårda vårt kulturarv.
Men vi måste också stödja det konstnärliga skapandet i Europa.
I denna dagsländornas tid, den virtuella tiden, när spektakel och jippon går före färdigställandet av ett konstverk, vore det kanske hög tid att även hjälpa dem som skapar och att främja det kulturella hantverket.
Vi vet ju också hur många det är som är utestängda från detta.
På så vis kommer vi att kunna sammanföra kultur och utbildning, kultur och social verksamhet, kultur och ekonomi och effektivt verka för att stärka den europeiska kulturens prestige.
