# ID: svediakorp-gov473572
# author: Gradin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 525
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter!
Under de senaste årtiondena har Europa upplevt en våg av terrordåd.
Förövarna har tillhört både inhemska grupper och organisationer med hemvist utanför Europa.
Vi minns alla de många flygplanskapningarna, bombdåden, morden och kidnappningarna.
Reaktionen blev en omedelbar internationell mobilisering i kampen mot terrorism.
Under en del av denna period hade jag som svenskt statsråd ansvar för bl.a. terroristfrågorna.
Jag kunde därför på nära håll se hur avsevärda förbättringar skedde i det allmänna säkerhetstänkandet runtom i Europa.
Flygplanssäkerhet blev ett begrepp.
Ambassader och andra utsatta byggnader fick ett väsentligt bättre skydd.
Beslutsfattare och allehanda människor i nyckelpositioner fick finna sig i att leva med personskydd.
Våra poliser utbildades och myndigheterna fick ökade resurser och befogenheter.
Viktigast av allt var det mycket intensiva internationella samarbetet för terroristbekämpning som snabbt byggdes upp.
Jag tänker inte minst på TREVI-samarbetet som ju i många avseenden är en förelöpare till dagens polissamarbete inom unionen.
Detta samarbete har lett till att ett antal terrorister har kunnat fängslas och deras organisationer upplösas.
Det har blivit betydligt svårare för nya grupper att etablera sig.
Kampen mot terrorism är kanske ett av de bästa exemplen på hur viktigt och framgångsrikt ett nära internationellt samarbete kan vara för att bekämpa organiserad brottslighet.
Den positiva politiska utveckling som under senare år har skett i Mellanöstern, f.d.
Sovjetunionen samt i Öst- och Centraleuropa har naturligtvis också spelat en stor roll.
Jag håller helt med Reding när hon i sitt betänkande påpekar nödvändigheten av att finna politiska lösningar på de konflikter varur terrorismen finner sin näring.
Vi måste också ta oss an terrorismens grundorsaker.
Terrorismen är dock fortfarande ett mycket allvarligt bekymmer både i och utanför Europa.
Visserligen har antalet internationella terrordåd minskat under det senaste decenniet, men antalet offer tenderar att öka.
Man kan säga att utvecklingen går mot färre men värre internationella terrordåd.
Inom ramen för EU: s samarbete i inrikes och rättsliga frågor har terrorismen tagits upp vid flera tillfällen.
I Redings betänkande nämns t.ex.
La Gomera-deklarationen mot terrorism som ministerrådet antog i oktober 1995.
Denna deklaration pekar, liksom Redings betänkande, på nödvändigheten av en gemensam satsning i kampen mot terrorism.
Viktigast av allt just nu är att terrorismen kommer att ingå som en del av Europols ansvarsområde efter det att konventionen har trätt i kraft.
Jag noterar därför med tillfredsställelse att Reding, liksom många av talarna i församlingen, har uppmanant medlemsländerna att ratificera Europolkonventionen så fort som möjligt.
Hittills är det enbart Storbritannien som har gjort detta.
Det irländska ordförandeskapet uppmanade alla medlemsländer att under 1997 ratificera konventionen.
Jag skulle dessutom vilja tillägga att jag anser det vara ytterst nödvändigt att man parallellt med denna ratificering också tar itu med utlämningskonventionen; detta är nämligen också viktigt om man vill ta sig an allt som har med terrorism att göra.
Redingbetänkandet är således både aktuellt och angeläget.
Terroristbekämpning måste även i fortsättningen vara en högprioriterad fråga i Europeiska unionen.
