# ID: svediakorp-gov473569
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill tacka Reding för hennes sansade och uttömmande redogörelse för problemet med terrorism.
Inledningens punkt H påpekar att terroristhandlingar, till följd av den grad av demokrati vi uppnått i denna vår Europeiska union, inte på något vis kan motiveras på några politiska eller ideologiska grunder, och vilken motivationen än må vara så handlar det fortfarande om brottsliga handlingar och måste straffas såsom sådana.
Hon påpekar med rätta att straffen skall överensstämma med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Jag bor på gränsen till Nordirland, och denna punkt är på ett särskilt sätt tillämplig för situationen i Nordirland, där motiveringen, i synnerhet för nationalistiskt våld, är politisk.
Om de ansvariga bara kunde stanna upp och tänka efter så skulle de inse att inom ramen för Europeiska unionen så har de flesta missnöjesanledningar, som medförde att man tog till våld för tjugofem år sedan, avhjälpts, eller också är man i färd med detta.
Alla medborgare i Europeiska unionen, oavsett var de bor, har idag friheter som förnekades medborgarna i många av medlemsstaterna tidigare.
IRA: s våld, i synnerhet i Nordirland, löser inga problem och hindrar i själva verket de två samhällena i Nordirland, och de två delarna av Irland, från att utveckla och åstadkomma den integrering och det eliminerande av gränser och hinder som Europeiska unionen möjliggjort.
I stycke 9 uppmärksammas det faktum att ekonomisk, social och kulturell uteslutning kan vara en bidragande faktor till våld.
I sin historik över de nordirländska problemen stödjer den irländske historikern Tim Pat Coogan denna tes, och påpekar att de flesta av de unga människor som aktivt understött våldskampanjen de senaste tjugofem åren, kommer från ett litet antal getton där människor är fattiga och underpriviligerade, och detsamma gäller för våldet på den lojalistiska sidan.
Det härstammar från människor som vuxit upp i arbetarområden under överbefolkade och fattiga förhållanden.
Var våldet än stammar ifrån så utgör det en grundläggande rättighet för denna unions medborgare att skyddas mot det, och det är detta parlaments plikt att säkerställa att människor som begår kriminella handlingar, i synnerhet riktade mot människor, inte skall kunna finna en fristad i någon annan medlemsstat i denna Europeiska union.
I detta utvecklingsskede i unionen måste vi väl ha utvecklat tillräckligt mycket av ömsesidigt förtroende för varandra, för att kunna harmonisera de erforderliga lagföreskrifterna för att svara upp mot brottslingarnas ökade rörlighet, och den teknik som finns tillgänglig för dem.
Vi måste prioritera denna uppgift.
