# ID: svediakorp-gov473564
# author: Lööw (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 285
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det är inte första gången som parlamentet diskuterar frågan om terrorism, och det är lätt att förstå att det har skett många gånger.
För det första därför att det för ett parlament som har fått sitt uppdrag genom en demokratisk process naturligtvis blir helt oacceptabelt att någon tar till våld som arbetsmetod för att i ett demokratiskt samhälle tvinga fram sina syften.
Ett andra skäl är att det i ett parlament som dagligen diskuterar medborgarnas säkerhet och trygghet är en tragedi, när terroristdåden drabbar vanliga medborgare som inte har något som helst att göra med terroristernas eventuella krav.
Det blir bara meningslöst, orättvist och fullständigt omänskligt.
För det tredje utgör terrorismen tillsammans med annan organiserad brottslighet det största hindret för att Europas medborgare skall kunna få glädje av den fria rörligheten inom den gemensamma marknaden.
Herr ordförande, unionens uppgift skulle väl enkelt kunna sägas vara att låta alla Europas goda krafter samverka för fred, miljö och medborgarnas hälsa och trygghet.
Då kan vi naturligtvis aldrig acceptera att de onda krafterna tillåts att sabotera detta.
Därför blir också kampen mot den organiserade brottsligheten i alla dess former en av unionens viktigaste gemensamma uppgifter.
För mig är det därför fullständigt obegripligt att medlemsstaterna inte ägnar sig åt detta med all kraft, att man t.ex. inte använder den kapacitet som skulle kunna ligga i ett mer organiserat samarbete på det rättsliga och polisiära området, utan tvärtom till och med drar på det första viktiga steget, nämligen att ratificera Europolkonventionen.
Jag delar Redings upprördhet över detta, och jag delar även de andra slutsatserna i detta utmärkta betänkande.
