# ID: svediakorp-gov473551
# author: Schulz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 645
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kollegor!
Det är en god sed i detta parlament att lyckönska den föredragande till sitt betänkande.
Ibland är det en floskel.
Idag menar jag emellertid allvar med min lyckönskan till er, kollega Reding.
Låt mig i den europeiska socialdemokratiska partigruppens namn säga, att det under hela tiden för författandet av betänkandet, debatten, förhandlingarna om ändringsförslag, har varit ett nöje att samarbeta med er i en ytterst känslig fråga.
Ni har i denna fråga, som föredragande, visat prov på en sådan samarbetsberedskap att den skulle kunna utgöra ett föredöme för andra debatter i detta parlament.
Därför, som sagt, inte bara våra lyckönskningar, utan också ett hjärtligt tack!
Ni har i ert betänkande tagit mycket tydliga steg i riktning mot en exakt formulering, eller försök till en exakt definition av terroristbegreppet, vilket är mycket svårt.
Terrorismdebatten i den Europeiska Unionens medlemsländer fortfarande är en ytterst svår, känslomässig debatt, vilket vi märkte ända fram till sista dagen av vår diskussion.
Jag skall genast visa, utifrån vilket exempel.
Vi måste - och det har Reding framställt mycket bra - göra tre saker.
För det första, måste vi tydligt fastställa: Det får inte finnas någon acceptans för någon slags terroristisk aktion i en demokratisk rättsstat, varken genom våld mot saker eller personer!
Det finns ingenting som kan legitimera terror eller våld i en demokratisk rättsordning.
Detta måste enhetligt, tvärs igenom alla politiska läger göras klart för terroristerna, så att de inte någonstans skall kunna räkna med acceptans eller understöd, även om deras motiv i första hand skulle vara politiska!
Ur detta resulterar, att man måste definiera: Vad är terrorism?
Är det enbart riktat mot saker eller mot personer och saker, mot institutioner och mot destabilisering av statsorgan?
Kan terrorism på något sätt legitimeras, om den föregåtts av en lång period av orättvisa, om det nu är på grund av etnisk, ekonomisk natur eller andra ting?
Här har vi egentligen i samförstånd kommit fram till en klar ståndpunkt.
Vi måste ålägga oss att i regeringarnas och staternas politiska handlande, i deras organ, verka för att de brandhärdar ur vilka terrorism uppstår, tidigt blir upptäckta.
Att man agerar tidigt och att man tidigt försöker torka ut härdar av otillfredsställelse, också berättigad otillfredsställelse.
Detta genom att problemen i demokratin nämns öppet vid namn och diskuteras, att man försöker komma varandra närmare, att man till det yttersta försöker lösa konflikter med fredliga medel.
Om vi gör det, har vi själva skapat oss legitimitet att säga nej till varje annan slags konfliktlösning.
Ur detta resulterar i terrorismdebatten då också konsekvent rätten att säga: Den som använder individuell terror, den som utövar gruppterror, den som använder terror mot enskilda personer eller enskilda grupper den kan inte i en demokratisk rättsbildning, om det nu är i de rättsstater som är medlemmar i vår union, eller i unionen själv, hoppas få någon förståelse.
Den måste framför allt räkna med att blir efterlyst, och då som sista konsekvens, som någon som handlar kriminellt och jag upprepar, utan någon form av hänsynstagande till ett föregivet politiskt motiv.
Det är så viktigt att säga detta, eftersom det till dags dato alltid lyckats för terroristiska organisationer i den Europeiska Unionen att underkasta sina aktioner en skenbar politisk legitimitet.
Att säga ett klart Nej till dem och att med betänkandet bidra till att vi kan få en kvalificerad och effektiv gemensam bekämpning av denna cancersvulst, det är förhoppningen som vår grupp förbinder med detta betänkande!
(Applåder)
