# ID: svediakorp-gov473515
# author: Roth (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 496
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
Europaåret mot rasism och främlingsfientlighet är viktigt eller, bättre uttryckt, kunde vara viktigt, nämligen om det klargörs att Europeiska Unionen verkligen tar sitt ansvar och inte bara avger vackra deklarationer utan tar faktiska initiativ, politiska, juridiska och ekonomiska, och att EU visar sig berett att frikostigt understödja de många föreliggande NGO-förslagen och initiativen.
Men redan där börjar jag tvivla.
Det är nämligen inte alls så, att Europeiska Unionen ställer egna, nya 4, 7 miljoner ecu till förfogande för året mot rasism.
Nej, man kommer även att ösa ur befintliga potter.
Detta innebär påfrestningar för de löpande arbetena.
Det andra problemet är den bristande öppenheten vid stöd och anslagstilldelning och insiderkunskap som saknas hos de mindre projekten och gör det mycket svårt för dem att bli framgångsrika.
Som långt mer graverande ser jag emellertid de politiska frågorna.
Hur kan det vara möjligt, Flynn, att det i ledningen för de nationella samordningsorganen i Förbundsrepubliken Tyskland, i Storbritannien, i Sverige, i Danmark just sitter nationella inrikesministrar, alltså de som på rådsnivå redan har gjort allt annat än att driva på vad som också enligt er uppfattning, herr kommissionsledamot, är en äkta integrationspolitik, som inte har gjort något för att genomföra en verklig antidiskriminering, för att göra den demokratiska principen om allas rätt definitivt gällande, utan har gjort långt mer för att öka den hierarkiska skiktningen av människor i olika klasser!
Politik mot rasism förutsätter att man upphör med kampanjer mot flyktingar, mot invandrare!
Politik mot rasism innebär att man i stället för att föra missbrukskampanjer garanterar utnyttjandet av rättigheter, som rätten till asyl, rätten till familj, rätten till fri rörlighet och rösträtten.
Först när man har övervunnit varje form av institutionell diskriminering och institutionell rasism, först då uppstår trovärdighet.
Då finns det en grund mot rasism och våld i unionen.
Verkligheten ser emellertid helt annorlunda ut.
Som upptakt till Europaåret har exempelvis Förbundsrepubliken Tysklands inrikesminister infört visumtvång och obligatoriskt uppehållstillstånd för barn från de traditionella rekryteringsländerna.
Detta drabbar 800 000 barn, ensamma flyktingbarn men även barn till personer som lever här hos oss, som är invandrare!
De blir nu offer för en integrationsfientlig och ansvarslös politik.
Detta måste vi gå emot.
Vi stödjer er, Flynn, men vad vi verkligen inte stödjer är kollega Pirkers tes när han här förklarar att det egentligen är offren, flyktingarna och invandrarna, som är skuld till problemen!
Pirker, rasismen är vårt problem, inte deras som blir överfallna, vilkas hus sätts i brand!
Och vem bär skulden för rasismen mot handikappade, mot bögar, mot lesbiska, mot gamla, mot svarta?
Detta är vårt problem, inte offrens!
(Applåder)
