# ID: svediakorp-gov473507
# author: Oostlander (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, rasism och främlingshat står i diametral motsats till principen som den europeiska integrationen utgår ifrån.
Vi vill förena folk och stärka harmonin i det europeiska samhället på basis av ömsesidigt förtroende och solidaritet.
Bort med nationalismen, det var den logiska reaktionen efter segern över nationalsocialismen.
Den Europeiska unionen och också en djupt rotad, även om det är i en begränsad omfattning, ambition att bekämpa de gränsöverskridande aspekterna av rasism och främlingsfientlighet och för att vidta de nödvändiga europeiska åtgärderna som är nödvändiga för effektiv, nationell, regional och lokal politik.
Det verkliga arbetet måste utföras på den grunden.
Därför ger vi också ett optimalt stöd, till sociala och kyrkliga organisationer som omfattar hela Europa, som verkligen når de största möjliga grupperna och som på sitt sätt kan vara grundläggande för kampen mot rasism och främlingsfientlighet.
Detta breda närmande är nödvändigt.
Ondskan och villfarelsen hotar överallt.
Den gångbara lokaliseringen i ett visst hörn eller i vissa hörn i detta parlament eller i vissa frånstötande kotterier förbiser allvaret i frågan.
Inom varje rörelse är det på sin plats med självkritik och moraliska fördömanden som blockerar vägen för självkritik är alltså etiskt mycket betänkliga eller till och med värdelösa.
Låt oss överlåta dessa frånstötande kotterier till straffrätten.
Självkritiken gäller också regeringarna och medlemsstaterna och till exempel det europeiska ministerrådet.
Det är väl för vansinnigt att medlemsstater och råd även under detta år mot rasism och främlingsfientlighet utan skam accepterar en etnisk delning av Bosnien, det vill säga på realpolitiska grunder, och avstår från att arrestera racistiska massmördare.
Kort sagt, detta Europaår är inte rätt tillfälle för personer, partier eller myndigheter att profilera sig på ett korrekt sätt.
Året kommer först att vara till nytta om smärtan av rasism och främlingsfientlighet upplevs och prioriteringen tas på allvar.
Aktiviteterna måste vidare rikta sig mot framtiden.
Därvid två punkter.
Som nummer ett: undervisningen.
De ansvariga måste där kunna utveckla studiematerial och utbyta kunskap och erfarenheter i ärendet med kollegor på andra håll i unionen.
För det andra, måste vi inse att långvarig försummelse av integrationspolitiken när det gäller immigranter fortfarande idag leder till spänningar.
Den lätthet med vilken medmänniskor bara ses som ekonomiskt användbara gästarbetare, är i efterhand sett, oroande.
Rasism och främlingsfientlighet kan till största delen undvikas.
Det gäller att göra detta Europaår till ett år med aktiv integration, ömsesidig anpassning och acceptans.
Den brittiska regeringen har i dag lagt ett veto mot den gemensamma basen för det av utskott-Kahn föreslagna centret som skulle stödja nätverket av befintliga forskningsinstitutioner vid övervakning av fenomenet rasism och främlingsfientlighet och som skulle hjälpa oss vid jämförelse av effektiviteten av politiska åtgärder, som skulle kunna hjälpa oss.
Detta veto är allvarligt men inte oöverstigligt.
Jag föreställer mig att om den brittiska regeringen inte reviderar sin hållning eller inte på kort sikt reviderar att utskottstjänster kan användas så kreativt, att nätverket av befintliga forskningsinstitutioner inom de nuvarande möjligheterna ändå stöds av kommissionen.
I utskottet-Kahn har kollega Ford och jag av den anledningen överallt där det var möjligt pläderat för att speciellt använda de befintliga projekten i den Europeiska gemenskapen och för att även rikta dem mot bekämpning av rasism och, som vi också ofta gör med projekt inom områdena, undervisning, kultur och medier när det handlar om jämställdhet mellan män och kvinnor.
På detta sätt måste vi, där rådet möjligtvis förlamas på vissa punkter - jag säger det utmanande - genom veton, ännu mer förvänta oss av kommissionen, att den så grundligt som möjligt använder alla sina tillgängliga befogenheter och sin kreativitet.
