# ID: svediakorp-gov473497
# author: Oreja Aguirre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 286
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Förekomsten av frister för att anpassa sig till gemenskapspolitiken är något som fördraget och praktiken redan känner igen.
Vi vet mycket väl att man i förhandlingsprocesserna inför anslutningen av ett land till unionen, kan medge vissa frister som sedan har skrivits in i anslutningsfördraget.
För att ta fallet med det land jag bäst känner till så har ni Spaniens situation vad gäller till exempel fisket där landet fick 17 år på sig att anpassa sig, vilka senare reducerades som resultat av de förhandlingar som skedde när Spanien väl anslöt sig till unionen.
Detsamma kan sägas om den fria rörligheten för kapital.
Att det finns frister i gemenskapspolitiken är alltså ingen nyhet.
Nåväl, jag skulle vilja skilja tanken om flexibilitet från frågan om utvidgning.
Jag tycker personligen att det är ett dåligt sätt att närma sig saken.
Jag menar att flexibiliteten är förutsedd för en annan omständighet.
Vi överlåter kriterierna och principerna som redan existerar i fördraget åt utvidgningen.
Å andra sidan vill jag säga inom parentes att jag inte tycker om termen " flexibilitet ".
Jag tycker bättre om " förstärkt samarbete " eller till och med en annan som jag hörde av Jean Louis Bourlanges, när jag var ledamot av parlamentet för fyra år sedan, då han talade om " olika integrationshastigheter ", vilket är det uttryck som enligt min åsikt bäst passar in på det vi gör.
Således bör det förstärkta samarbetet förstås i ett framtidsperspektiv.
Men jag förstår fullkomligt de som önskar att dessa olika hastigheter inte bara går framåt utan även bakåt.
Jag är personligen för att det genomförs med ett framtidsperspektiv.
